Det finns berg och berg. Det finns väldiga, mörka, formlösa och knaggliga monster till berg som ser hotfulla och avskräckande ut. Och det finns berg som är så elegant formade att de tillför jordskorpan oväntade skönhetsvärden och ofelbart blir populära som amatörmålningar och vykort. Japanska Fuji är ett sådant berg, avbildat ett oräkneligt antal gånger. Kilimanjaro i Tanzania når kanske inte upp till Fujis skönhet men är ändå en anslående, mäktig symbol för Afrika. Matterhorn vid den schweizisk-italienska gränsen är en av Europas mest avbildade toppar. Spetsigare mot skyn, stoltare i formen än de flesta. Ytterligare ett berg som gärna avbildas. På nätet finns det massvis med bilder av de nämnda topparna.
Mindre känd men imponerande i sin storslagenhet är Pico, som likt Fuji och Kilimanjaro är en vulkan, men inte lika hög som någon av dem. Med 2 351 meters höjd över havet – som ligger just intill vid ön med samma namn som berget – är den ett par hundra meter högre än de högsta topparna i Sverige. Pico är högst i Portugal. Det är ett vackert berg men med en oregelbundenhet i toppen – det ser ut som om någon forntida jätte tagit ett grepp om toppen och vridit om den.
Azorerna är en ögrupp som består av nio befolkade öar och en del mindre, obebodda skär. Till en början fanns inget folk på öarna och de började befolkas av portugiser i början av 1400-talet. Med läget i Atlanten 150 mil väster om Lissabon blev ögruppen en knutpunkt för sjöfarten över Atlanten. Alla öarna är resultat av vulkanisk aktivitet och geologiskt är de unga. Den östligaste av öarna, Santa Maria, är äldst, cirka åtta miljoner år. Pico med sin mäktiga vulkan är yngst av de nio öarna och har funnits i mindre än 300 000 år.
Ön är näst störst till ytan av de azoriska öarna med 447 kvadratkilometer, motsvarande ungefär en tredjedel av Öland. Huvudön São Miguel har mer än dubbla ytan. Pico är till folkmängden bara den fjärde med knappt 15 000 invånare. Stora delar av ön är täckt av svart stelnad lava, varför den har kallats ”den svarta ön” (Ilha preta). Pico saknar, till skillnad från São Miguel, Terceira och Faial, samhällen med stadskaraktär. Huvudorterna Lajes och Maddalena ger mera intryck av stora lugna byar, den förstnämnda en gång ett centrum för den livsfarliga valfångsten, numera förbjuden, som kan studeras på ett valfångstmuseum på platsen.
Pico domineras förstås av det mäktiga berget. Av öns fåtaliga turister är det ännu färre som vill göra en vandring upp till toppen. Men det är möjligt att göra det för den som har riktigt bra kondition, gott om tid och tålamod och dessutom uppmärksamhet nog för att undvika förrädiska ojämnheter i den knaggliga vulkanstenen. Dock måste man ha en lokal guide med sig under utflykten. Blotta tanken på träningsvärk i flera dagar efter vandringen torde vara nog för att avskräcka de förnuftiga.
Det har varit svårt att odla på Pico. Den hårda och kantiga vulkanstenen är motspänstig. Men människor har i många länder valt att bosätta sig nära vulkaner eftersom jorden där är bördig när man väl lyckats tämja den, trots de risker som finns med en vulkan i närheten. På Pico känner sig folk inte direkt oroliga eftersom det ståtliga berget hade sitt senaste utbrott för jämnt trehundra år sedan. Det intressantaste exemplet på odlingar på Pico är vindistriktet i närheten av Maddalena. Det har förärats status av världsarv av Unesco.
Picos vindistrikt mellan havet och berget är ett behagfullt, kuperat område som bjuder på fina utsikter. Ett stort antal stenmurar har anlagts för att ge nya vinplantor skydd för vinden. Sommartid blommar området med den azoriska florans många vackra växter. Vinet från detta distrikt anses vara det främsta från Azorerna, men det är inte lätt att konkurrera med andra vindistrikt i Portugal och deras bästa produkter. En klunk lokalt rödvin från Pico frestade mig inte ens att lägga namnet på minnet. Men det bästa vita vinet, som heter Terras de Lava (”lavajordar”), är friskt och smakrikt.
Pico ligger nära grannöarna São Jorge och Faial. Berget har därför en dominerande plats i många utsikter från dessa öar. På bilden nedan, där molnen bidragit med en dekorativ slöja över bergssluttningarna, ses Pico från byn Calheta på São Jorge. Ett av de fagraste bergen i Europa.
