Omläsningen (8). Patricia Highsmith, Tom Ripley

Den amerikanska författaren Patricia Highsmith (1921–95) har i fem romaner ­– En man med många talanger (1955), En man utan samvete (1970), En man med onda avsikter (1974), Tom Ripley igen (1980) och Ripley på djupt vatten (1991) – berättat om Tom Ripley, en gestalt i spänningslitteraturen som levt vidare bättre än de flesta och mött läsare ur flera generationer. År 1996 gav Rabén Prisma ut alla fem titlarna på nytt, i översättningar av Mårten Edlund (den första), Britt-Marie Bergström (bok två, tre och fyra) och Annika Gegenheimer (den femte).

Först träffar vi på honom i En man med många talanger. Han är en ung man som lever ett ganska trist och påvert liv som bondfångare i New York. Av en tillfällighet möter han Herbert Greenleaf, en välsituerad äldre man, och utger sig vara skolkamrat till hans son Dickie. Den äldre Greenleaf ber honom åka till Italien, där sonen lever ett lättingsliv på pappas pengar, för att övertala honom att återvända till hemlandet. Och Ripley åker, betald av Herbert Greenleaf. Han förbereder sig väl. Han vet att Dickie är mycket jazzintresserad och pluggar in det viktigaste om modern jazz för att bli bekant med honom lättare. Det lyckas också, Ripley blir en del av det dagliga livet i småstaden Mongibello och umgås flitigt med Dickie och hans flickvän Marge. Någon tanke på att övertala Dickie att återvända har han inte. De både lever ett slappt och bekvämt liv i Mongibello.

Nyutgåvan av de fem Ripleyromanerna från 1996.

Men förhållandet börjar knaka i fogarna, och under ett gräl under en båtutflykt mördar Ripley Dickie, gömmer undan kroppen och inleder sedan en kringflackande tillvaro på olika håll i Italien. Ibland under sitt eget namn, ibland under Dickies. Det blir ett grannlaga jobb att hålla identiteterna åtskilda och visa upp rätt person i olika situationer där en del känner Dickie personligen, andra bara hört talas om honom. Att Ripley klarar sig, därtill med Dickies pengar i bagaget, säger sig självt om man vet att det blev fyra böcker till om honom. I dessa böcker fortsätter han att begå olika brott, alltifrån mord till konstbedrägerier, medan han bor med sin vackra fru Héloise i en villa i Frankrike.

Det intressanta i böckerna är skildringen av personen Tom Ripley. Han är en smart, charmerande och fullständigt amoralisk person som sätter sin egoism främst. Han är brutal, samvetslös, kultiverad. Han har en utvecklad självbevarelsedrift och sopar alltid och omsorgsfullt igen spåren efter sig. Han har beskrivits som ett porträtt att en fullständig sociopat som saknar kontakt med vanliga mänskliga känslor men spelar rollen perfekt.

De här böckerna har fått en viss kultstatus och en del anser att de är mästerverk inom spänningsgenren. Det har jag svårt att förstå. Den första boken är läsvärd, de följande är svagare. Ripley är visserligen en intressant gestalt, men som läsare har man svårt att känna sympati för honom, och bevekelsegrunderna för hans handlande är grumliga. Figurerna omkring honom är för det mesta ganska kortfattat tecknade. Bäst skildras Dickie Greenleaf och Marge, men hans fru som medverkar i flera böcker förblir en vag och ogripbar person.

Kanske är Patricia Highsmiths insats med dessa romaner att hon har skapat en personlighet som inspirerar andra författare när de hittat på sina gestalter. Böckerna i sig är inte märkliga. Jag har visserligen läst om alla fem och gjorde det nog mest för att jag trodde jag hade missat något väsentligt första gången. Detta väsentliga fann jag inte andra gången heller, och någon tredje chans lär inte Mr. Ripley få.