Carlos Ramos (1907–69) kom från
stadsdelen Alcântara i Lissabon, där han började uppträda lokalt, först enbart
som gitarrist (portugisisk gitarr), från början av 30-talet också som sångare. Han
medverkade vid världsutställningen i New York år 1939 tillsammans med
sångerskan Ercília Costa (som jag inledde med i denna serie fadoprofiler). Han
var ett känt namn redan före kriget och lanserades flitigt under 50-talet. Han
medverkade i tre filmer och startade en fadorestaurang, A Toca, tillsammans med
gitarristerna Jaime Santos (portugisisk gitarr) och Alberto Correia (spansk
gitarr).
 |
| Carlos Ramos på frimärke. På serien om sex märken från 2011 avbildas också Amália Rodrigues, Hermínia Silva, Maria Teresa de Noronha, Alfredo Marceneiro och Carlos do Carmo. |
Rösten har en beslöjad, hes klang och är inte
särskilt stark. Hans musik är utpräglat intim och konversabel och har en
påtaglig sentimentalitet. Hans egentliga styrka som artist ligger i den värme
och närvaro som tolkningarna rymmer. Carlos Ramos var de små lokalernas artist,
och han sjöng för uppmärksamma, vänligt instämda lyssnare. Lanserade många
sånger som tagits upp av andra musiker. Med sitt lågmälda, musikaliska sångsätt
är han en förebild för yngre musiker.
Av de tre Youtubefilerna nedan är den sista av
särskilt intresse eftersom det är en filmupptagning där Ramos kompar sig själv
på portugisisk gitarr. Sången börjar efter omkring tre minuters prat, bland
annat om poeten Gabriel de Oliveira som skrivit texten. Senhora do Monte är komponerad av Alfredo Marceneiro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar