Grekisk vindyrkan

Carl Michael Bellmans samlade verk finns tillgängliga på Internet, se

http://www.samladeverk.bellman.org

För den som gillar sångerna i Fredmans epistlar och Fredmans sånger kan det vara frestande att titta på vad Bellman i övrigt skrev. Finns det möjligen dikter av samma kaliber i mera okända Bellmansverk?

Det är nog att hoppas på för mycket. Två teman är särskilt framträdande i Bellmans samlade verk: dikter till enskilda personer, förmodligen skrivna på beställning och ofta lite inställsamma, och dikter som hyllar vinet och ruset. Det handlar inte om en handfull dikter. Utan massvis. Se till exempel Bellmans ungdomsdikter, där vinets och berusningens välsignelser lovordas oupphörligt. Det blir lite tråkigt ganska snart.

Nu är Bellman inte den enda som tagit upp detta tema. Det är påfallande vanligt i äldre svensk lyrik, så Bellman var snarare trogen en tradition än originell. Och det är inte bara i svensk diktning som man dricker, och lovordar drickandet. Redan de gamla grekerna …

Vilket bevisas av två urgamla dikter som jag hämtat från Lyrik ur världslitteraturen, En litteraturhistorisk antologi av Harald Elovsson (Gleerups 1965).

Bilderna är från vindistrikt på ön Samos. 

Gutår! – eller vad man nu säger på klassisk grekiska.

Alkaios (ca 600 f. Kr.)

Tolkning Emil Zilliacus

Drickom, vänner! Ty vem

   ville väl nu

      vänta på lampors sken.

Blott en strimma av dag

   lyser ännu.

      Väldiga skålar hit!

Zeus’ och Semeles son

   gav oss till tröst

      vinets förlösande skänk.

Brygg i urnan din dryck:

   ett mått av vin,

      därtill av vatten två.

Fyll till randen och låt

   ständigt ett krus

      följa det andra åt.

Anakreon (ca 580–ca 495 f. Kr.)

Tolkning Johan Bergman

Skaffa vin och vatten, yngling,

skaffa blomsterprydda kransar!

Du skall reda till, min gosse,

så att bägarn fylls och räcker

till att dricka djupa klunkar.

Du skall hälla i av vatten

tio slevar, fem av vinet.

När det så blir blandat, Bacchos

kan med välbehag oss skåda.

Han vill aldrig höra larmskrål,

ty han hatar skrän och buller,

som hos skytiska barbarer

är en sed vid dryckeslagen.

Nej, här hos oss i Hellas

skall i hövisk stillhet drickas

under sköna sångers välljud.