Nu kan vi lägga olympiska
spelen 2016 i Rio de Janeiro, Brasilien, de första i Sydamerika, till
handlingarna. Den svenska truppen åkte hem med elva medaljer i bagaget, vilket
är bättre än vid OS i London 2012, Peking 2008 och Aten 2004. Ett bra OS för Sverige.
Skytten Marcus Svensson, silver, golfaren Henrik Stenson, silver, och ryttaren Peter Fredricson, silver, har all heder
av sina insatser. Men i första hand blev detta de kvinnliga svenska idrottarnas
sommarspel. Om den kvinnliga dominansen är en långsiktig trend eller bara en
tillfällighet vet vi först efter ytterligare ett par OS.
Suverän var förstås Sarah Sjöström, som klarade trycket och
levde upp till alla förväntningar och reste hem med en OS-medalj i varje valör.
Med OS-medaljerna blev hon den bästa svenska simmaren genom alla tider. Och Jenny Rissveds, som bärgade sitt guld i
mountainbike efter en och en halv timmes slit i en bana som såg livsfarlig ut. Orädd, stark och taktiskt skicklig.
Och de andra –
cyklisten Emma Johansson, silver, brottarna
Sofia Mattsson och Jenny Fransson, båda brons, damfotbollslandslaget, silver. Alla
gjorde de utomordentliga och inspirerade insatser.
Besvikelserna fanns
där också. Bland annat genom idrottare som redan på förhand hade utpekat sig
som guldkandidater och sedan håglöst försvann direkt i kvaltävlingarna.
Deras insatser glömmer man snart. Det är också tydligt att svenskarna är
distanserade i olympiska spelens höjdpunkt, tävlingarna i fri idrott.
För den svåra
prestationen att toppa formen, ge sitt bästa i rätt ögonblick och överträffa
sin förmåga svarade ändå några svenska friidrottare utan att vara i närheten av några medaljer. Sarah Lahti på 10000 meter fick se ett gäng afrikanska
löpare försvinna i fjärran, men satte svenskt rekord med stor marginal. Merath Batha slog inget rekord men
löpte på toppen av sin förmåga och tog en sjätteplats, bäst av friidrottarna.
Pigga och klyftigt löpande Lovisa Lindh
på 800 meter var en glädje att se, personligt rekord två gånger. Och Sofie Skoog skämde inte ut sig i
höjdhoppet, med personligt rekord i kvalet.
Vad kommer man annars
att minnas? Usain Bolt förstås, som för
tredje gången knep tre guld i sprintloppen. En märklig idrottsman som inte bara
utmärker sig genom sin löparstyrka, utan också genom sitt avspända showmannaskap
och sin konsekventa generositet mot publiken och medierna.
Arrangemangen i Rio
de Janeiro tycks ha fungerat hyggligt, trots diverse panikrapporter före spelen om
ofärdiga anläggningar, usla bostäder, zica-epidemi med mera. För oss på betryggande
avstånd från Rios ökända miljöproblem, kriminalitet och sociala klyftor gav tv-sändningarna bilder av en svindlande vacker storstad. Frodigt gröna sockertoppsberg,
vita ständer, en betagande blandning av växtlighet, hav, rymd och bebyggelse.
Man tackar för
uppvisningen, Rio de Janeiro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar