Maria Mendes
Sångerskan
gjorde 2007 skivan Recordando Hermínia
Silva (Espacial) med sånger ur Silvas repertoar. Silva var en utpräglad
teaterfadista, och man kan misstänka att även Mendes har en teaterbakgrund. Hon
sjunger gärna populära, lättsamma och glada sånger, är äldre än de flesta andra
på fadoscenen och uppträder på Fado em Si och Páteo de Alfama.
Mariza *
Mariza, var
efternamn Nunes är okänt för de
flesta, är född i Moçambique och den nya fadons största internationella namn i
dag. Hennes genomslag kom med debutskivan Fado
en Mim (World Connection 2001) som uppmärksammades i Storbritannien, vilket
lade grunden för en internationell karriär som undestöddes av ett mycket aktivt
konsertprogram med cirka 160 framträdanden om året under flera års tid. Marizas
musik uppskattas inte alltid av puristiska fadolyssnare som kan avfärda henne
som ”pop-fado”, men det är inte särskilt omdömesgillt. Mariza har en bred
repertoar och är en utmärkt uttolkare av traditionell fado liksom av nyskrivna
sånger och material som anknyter till den afrikanska och latinamerikanska
bakgrund som finns i hennes släkt. Hon har en fin, mäktig röst och en
utomordentlig sångteknik, sjunger med starkt uttryck och inlevelse och har ett
säkert scenuppträdande. Hennes debutskiva håller bra ännu, men jag tycker
hennes starkaste album är Transparente
(World Connection/EMI 2005), men även Concerto
in Lisboa (eOne Music 2006) och Fado
Tradicional (World Connection/EMI 2010) kan rekommenderas. Den senaste Mundo (Warner Music 2015) innehåller
blandat material. Ett nytt album är att vänta i höst.
Maura Airez
Med viss tvekan
tar jag med denna ännu 19-åriga sångerska. Som alltid när det gäller så unga
sångartister är det osäkert vart talangen leder till. Men Youtubefilen här
tycker jag ändå visar att den finns där.
Mísia *
Mísia, som
egentligen heter Susana Aguir,
kommer från Porto och tillhör de äldre bland sångerskorna inom ny fado, född
1955. Hon är en pionjär inom renässansen för fado och var tämligen ensam som
sådan då hon framträdde i början av 90-talet. Fortfarande är hon ett aktat namn
och ger ut skivor och har konserter. Mísia har en stark röst och kan sjunga med
ordentligt tryck och stark känsla. Hon har själv definierat sig en mera iberisk
artist än portugisisk, och det är inte ovanligt att hon tar upp annan musik,
som spanska sånger, tango och chanson. Hon är troligen den enda fadosångerska
som också sjungit på japanska (och ska inte förväxlas med den yngre japanska
sångerskan Misia). En del av hennes skivor visar upp en sångerska som gärna
experimenterar, men hon kommer att bli ihågkommen som en av den som väckte den
moderna fadovågen. Skivorna Fado
(Ariola 1993) och Garras dos Sentidos
(Erato 1998) går fortfarande att lyssna till. Senare har Mísia varit ojämn, men
Para Amália (Warner Music 2015) är
utmärkt.
Nathalie *
Nathalie har
helt nyligen tagit bort sitt efternamn Pires
i artistnamnet, och båda namnen finns med på hennes hittills två utgivna album.
Nathalie har under senare tid uppträtt en hel del i Portugal, men för många
portugiser torde det fortfarande vara lite konstigt att en av de bästa fadosångerskorna
i dag kommer från USA, där Nathalie ännu är bosatt. Hennes första album Corre-me o Fado nas Veias (Disc Makers
2007) visar upp en begåvad men oslipad
sångerska i konventionell repertoar hämtad från Amália Rodrigues. Hennes andra skiva Fado Além (SPA 2015) är däremot en av de bästa och mest
genomarbetade från senare år, men en väl ävvägd blandning av gammalt och (mest)
nytt och med luftiga, eleganta arrangemang, påminnande om de Cristina Branco brukar omges av. Nathalie
sjunger musikaliskt och nyanserat med en lätt lyrisk sopran som hon kan pressa
till en dramatsk intensitet.
 |
| Nathalie. |
Patrícia Rodrigues *
Sångerskan
kommer från ön Terceira i Azorerna, började med pop och folkmusik och har
uppträtt många gånger för portugisiska utvandrargrupper i USA och Canada.
Skivan Ternura (CNM 2005) presenterar
en behaglig och känslig röst som under senare år varit ganska tystlåten. En
underskattad sångerska.
Raquel Peters (1984) *
Sångerskan, som
kommer från Algarve, väckte uppseende för uppemot tio år sedan som en begåvad
ny artist. Sedan har hon varit mera tillbakadragen, åtminstone från den mest
belysta delen av fadoscenen. Den som lyssnar på hennes version av Primavera kan beklaga att hon tydligen
inte längre satsar helhjärtat på en sångkarriär.
Raquel Tavares *
Sångerskan är
ett av de mest kända namnen i dagens fado, något som underbyggts med flera
skivor och många scenframträdanden. Raquel Tavares har inte samma vokala
tillgångar som de allra bästa sångerskorna i dag, men är kunnig och rutinerad
och uppfattas som genuin. Hon kommer från Lissabon och har med sig fadon sedan
barndomen. Hennes skivor, alltirån Raquel
Tavares (Movieplay 2006) till Raquel
(Sony 2016), är ganska lika varandra, hörvärda utan att vara omistliga.
Rita Gordo
Sångerskan
sjunger avspänt med en lite dröjande frasering, och hennes musik kan ibland
låta mera brasiliansk än portugisisk. En udda röst, inte alls oäven.
Rute Soares
Kunnig,
någorlunda ung sångerska som började uppmärksammas för ett tiotal år sedan.
Rute Soares sjunger med kraft och livligt ornamenterade fraser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar