Hasse Z (8). Springpojkar

Berättelsen Springpojkar finns i samlingen Svenska supens vänner, som utgavs av Albert Bonniers Förlag 1949. Harry Persson, som nämns i texten, var en tungviktsboxare som blev europamästare. Han var en av 20-talets största idrottsstjärnor i Sverige.

Jag behövde en springpojke och satte in en annons efter en sådan. På förmiddagen kom den första gossen. Han var liten, ljus och såg beskedlig ut. Jag såg på honom allvarligt och sade:

– Innan vi går vidare, kanske du vill uträtta ett litet ärende åt mig. Vill du gå ned och köpa mig Svenska Dagbladet för i går. Här har du femton öre. 

   Det dröjde fem minuter, så var pojken tillbaka, räckte mig en tidning och sade artigt:

– Var så god!

   Det var dagens nummer av tidningen, inte gårdagens, som jag begärt. Jag gjorde honom uppmärksam på detta och han svarade:

– Jag trodde att den skulle vara för i dag.

– Du passar inte för platsen, sade jag. Du hör inte upp. Du bara rusar i väg utan att tänka dig för. Sådant går inte här.

   Det dröjde en halvtimme, och så stod en ny pojke inför mina ögon. Han var lång och smal och såg intelligent ut. Jag gav honom femton öre och bad honom gå och köpa mig ett nummer av Svenska Dagbladet för gårdagen. Han tog pengarna och jag väntar ännu på hans återkomst. Säkerligen har han blivit dödad i den rådande trafikoredan. Han föll på sin post. Frid över hans minne.

   Nästa gosse var liten, mörk och såg energisk ut. Han fick femton öre och samma uppdrag som de andra. Jag såg genom fönstret, hur han kom ut ur porten, och jag såg honom gå in i en cigarrbutik mittöver gatan. Han kom strax ut, fortsatte nedåt gatan och satte sig på en soffa i Centralparken. Där tog han fram tidningen och började läsa. Jag räknade ut att det var sportsidan han läste. Efter tjugotvå minuter reste han sig och kom direkt upp till mig med tidningen.

– Det tog lite tid, sade jag.

– Ja, jag fick gå i så många affärer, innan jag fick den. Den var slut överallt.

– Säg mig, sade jag, vad är din mening om Harry Persson?

– Harry besitter en utomordentlig teknik parad med stor styrka och effektiv slagkraft. Säkerligen kommer han inom en inte avlägsen framtid att kunna räknas bland Europa verkliga fajters. Man måste obetingat anse –

– Tack min gosse, jag tror du ska försöka få plats vid en sporttidning, som redaktör.

   Det dröjde en timme och så stod den fjärde gossen på mitt golv. Hans typ var mera flickaktig, blyg och tillbakadragen. Man blev nästan rädd att besvära honom. Men han fick i alla fall samma order som de andra. Han gick och kom efter en kvart tillbaka med Stockholms-Tidningen, gårdagens nummer, mycket riktigt.

– Det var Svenska Dagbladet det var fråga om, sade jag vänligt, annars är allt riktigt.

– Å, sade gossen, var det Svenska Dagbladet. Jag tyckte alldeles herrn sa Stockholms-Tidningen – den har vi för resten hemma.

   Jag tänkte ett ögonblick, och så förstod jag, varför han hade varit borta så länge. Han hade varit hemma efter tidningen.

– Du passar inte för platsen, sade jag. Jag litar inte riktigt på dig.

   Han stod tyst och så sade han:

– Jag skulle väl ha något för ärendet.

– Däri har du rätt. Man ska inte göra något gratis. Här har du tio öre. Med de femton, som du fått förut, blir det tjugofem och det är tillräckligt. Adjö.

   Jag gick ut och åt lunch, och då jag kom tillbaka, stod pojke nummer fem och väntade. En liten pojke med pigga, vakna ögon. Bockade sig artigt och sade att han sökte platsen.

– Bra, sade jag, vill du då vara snäll och gå ned och köpa mig Svenska Dagbladet för i går. Här har du femton öre.

– Var så god, sade pojken, tog upp tidningen ur fickan och räckte mig den.

– Har du den på dig redan? Hur kommer det sig?

– Jo, sade han och såg mig frimodigt i ansiktet, jag har träffat dom andra grabbarna, som varit här, och dom sa, hur det skulle vara, så då tänkte jag, att det var bäst jag tog den med mig redan från början.

   Han fick platsen och han har varit här en hel vecka. Jag har lagt märke till att vi betraktar varandra med ömsesidigt misstroende. Han utför ska uppdrag ordentligt, ehuru det förefaller mig som det skedde först efter en inre överläggning. Han tror mig inte mer än jämnt.