De bästa nyutgivna cd-albumen med fadoartister under 2017

De senaste åren har jag listat de enligt min mening bästa nyutgivna skivorna med fadomusik från det nyss gångna året. Så även denna gång, och nu kan vi se tillbaka på 2017, som började lite avvaktande och tveksamt, men under hösten utkom en rad intressanta skivor, och det är ingen svårighet att ställa samman en lista på tio hörvärda nya album. Det ska sägas att av de tio är det en (Tânia Oleiro) som utkom just i slutet av 2016 och jag tar med den här för att jag skrev om den först i början av 2017. Den helt nyutgivna Autrora Agora av João Braga har bara funnits någon vecka när detta skrivs, och den får därför vänta till nästa nyårs lista, om jag anser att den förtjänar det. Samtliga album i sammanställningen har jag skrivit om i bloggen; för utförligare presentation hänvisar jag till det datum som gäller i varje fall.

Att rangordna olika album på detta sätt är egentligen en omöjlig uppgift. Särskilt gäller det placeringarna 4­–8, där artisterna är mycket olika och besvärliga att jämföra. Vad den ene är bra på kanske den andra inte ens bryr sig om att försöka med och tvärtom. Det är stor skillnad mellan exempelvis Cuca Rosetas lätta, eleganta populärsånger som kompletterar hennes rena fadoinspelningar och Aldina Duartes allvarliga och inträngande uttolkning av traditionell fado. Så ta inte listan med alltför stort allvar. Som vanligt börjar topplistan bakifrån.

10. Miguel Ramos. Aqui na Alma. Egeac/Museu do Fado.

Jag tvekade här mellan Miguel Ramos debutskiva (24 augusti) och André Vaz sympatiska Fado (Egeac/Museu do Fado)(2 april), men Miguel Ramos större eftertryck och energi fällde utslaget.

9. Marco Rodrigues. Copo Meio Cheio. Universal.

Marco Rodigues är en pålitlig sångare med en säker känsla för fado och han gör bra ifrån sig på en skiva som liknar hans föregående album. 17 december.

8. Gonçalo Salgueiro. Mãe. Estoril.

En sorgsen och personlig skiva och hyllning till sångarens nyligen bortgångna mor. Salgueiro sjunger lika bra som annars men hade förtjänat ett lite mera aktivt komp. 28 december.

7. Carolina. Encantado. Sony Music.

Carolina är en bra sångerska med en mild, böjlig sopran och hon sjunger med värme. Hennes andra cd är ungefär i paritet med debutskivan. 3 augusti.

6. Cuca Roseta. Luz. Sony Music.

Duktig, mångsidig sångerska med en ljus och smidig röst. Skivan blandar lätta, eleganta sånger som vetter åt populärmusiken med långsammare, mera innerliga spår. 14 december.

5. Tânia Oleiro. Terços do Fado. Egeac/Museu do Fado.

Säker debutskiva från en sångerska som tack vare sin begåvning och rutin var välkänd före debuten. Sopran med ett litet vibrato som ger musiken ett lite anspänt, nervigt drag. 17 januari.

4. Aldina Duarte. Quando Se Ama Loucamente. Sony Music.

Med sitt allvar, sin förmåga till dramatisering och sin koncentration kring traditionell fado med endast gitarrkomp är Duarte en särpräglad och intensiv röst som övertygar igen. 11 december.

2. Ana Laíns. Portucalis. Seven Muses.

Ana Laíns lägger större vikt vid folkmusik än fado på denna skiva, men fadon finns där, plus några moderna sånger. Hög ambitionsnivå, fina arrangemang, fenomenal sång genomgående av en artist som aldrig varit bättre. Jag låter denna dela andraplatsen med nästa album i listan, för de mycket höga topparnas skull. 20 december.

2. Gonçalo Salgueiro. Sombras e Fado. CNM.

Suverän sångare som till säkert komp serverar en något ojämn skiva. Men topparna lyfter albumet mycket högt, precis som i fallet med Ana Laíns ovan. Tenor med slank röst och ormenterat sångsätt. 2 april.

1. Camané. Canta Marceneiro. Warner Music Portugal.

Camané tar sig inte bara an Merceneiros slitstarka melodier utan också de gamla texter han sjöng. En hängiven och märklig prestation med inlevelse, intensiv textolkning och stark närvaro. Ingen tvekan om förstaplatsen. 29 november.