Recensioner i repris (14)

Flera recensioner av fadoskivor som först publicerades i musiktidskriften Lira.



Carolina

Carolina

Sony Music

Efter flera års praktik på fadoställen i Lissabon är Carolina en välkänd sångerska, dock mest under namnet Lina Rodrigues. Hon är född i Tyskland 1984. När hon nu utkommer med sitt första egna album är det efterlängtat. Föga överraskande är det också en mycket fin debut. Carolinas största tillgång är en mycket vacker röst i sopranläge, men hon visar också stor förtrogenhet med fadons frasering och uttryckssätt.

Musiken är omsorgsfull, känslig, innerlig och lyrisk, och hon är bäst i långsamt tempo eller mediumtempo. Av sina kolleger påminner hon kanske mest om Cuca Roseta. Repertoaren är en blandning av traditionell fado, standardrepertoar och nyskrivet, men allt är omisskännlig fado.

Bernardo Couto på portugisisk gitarr spelar med en fantasi och ledighet som är rolig att a del av, och Luís Pontes på spansk gitarr liksom Ricardo Cruz på basgitarr eller kontrabas är skickliga de med. Hel klart är Carolina en av de bästa vi kan höra inom ny fado för närvarande, och jag tror att vi kan vänta oss mycket vacker musik av henne i framtiden.

(Lira nr 3 2014)

Rodrigo Costa Félix

Fados de Amor

ARC Music/Naxos

Rodrigo Costa Félix är uppvuxen med fadon och har själv varit verksam på fadokrogar och konserter sam i radio och tv i över tjugo år. Fados de Amor är hans andra soloskiva. Han framhåller sångare som João Braga och Carlos Zel som förebilder – artister med en central roll i fadons kretsar men inte de största namnen för en utländsk publik. Det finns sångare med starkare och mer glansfulla röster än Rodrigo Costa Félix, men han är skicklig och hans fado vårdar traditionen och bygger på en uppmärksam texttolkning, ofta också ett lågmält och liksom konverserande sångsätt. Följaktligen passar han bra på mndre scener där det finns en tydlig kommunikation mellan artister och publik. Han kompas förtjänstfullt av sin fru Marta Pereira da Costa på portugisisk gitarr. Pedro Pinhal på spansk gitarr och Rodrigo Serrão på bas är pålitliga musiker som gör ett bra jobb även denna gång. Albumet är en blandning av traditionell fado och nyskrivet. En väl framförd, seriös och poetisk fado kring kärleksmotiv.

(Lira nr 3 2014)

Carminho

Canto

Warner Portugal

Efter sina två första album Fado och Alma är Carminho etablerad som en av de stora inom dagens fado. Hennes nya cd Canto (”Jag sjunger”) visar upp ett lite bredare register än de föregående. Carminho är bra på att uttolka traditionell fado, men här finns bara fyra sådana sånger; det övriga är mest nyskrivet, delvis av Carminho själv. Hon prövar också en mer varierad instrumentering med bland annat stråkklanger och diskret slagverk. Men gitarrerna står i förgrunden. En rad fina gitarrister medverkar, mest Ângelo Freire på portugisisk gitarr och Diogo Clemente på spansk, vilket är så bra som det kan bli.

Carminho har tidigare övertygat genom sin kraft och energi, och på denna skiva finns också många exrmpel på att hon behärskar ett eftertänksamt och lågmält uttrycksssätt. Jag tycker hon är en förunderlig sångerska som oupphörligt skapar spännande ornamenterade melodilinjer med stora dynamiska kontraster. Känslan, närheten till texten och det personliga uttrycket finns alltid på plats. Troligen den bästa nya fadokivan utgven 2014, fullt i klass med hennes tidigare.

(Lira n 1 2015)