Fado – några vanliga begrepp (2)

Fado. Ordet kommer från latinets fatum, som betyder öde. Det är gammalt i språket men har använts för att beteckna musik sedan början av 1800-talet. Hör vi ordet i en sång är det inte självklart att det betyder öde; många sånger handlar om fadons kultur, så det kan lika gärna betyda fado. De två betydelserna inbjuder till dubbeltydigheter. Och portugisiskan har flera ord för öde – destino, sorte och sina – som är vanliga i fadotexter. Att fado betyder öde och givit namn åt hela musiken är symptomatiskt för en kultur som är genomsyrad av ödestro och som ständigt betonar att det är ett öde att sjunga och spela fado – och kanske även att lyssna till och tycka om den. I dag finns det en folkdans fado i området Minho i norra Portugal.

Augusto Robalo sjunger på A Tasca do Jaime, Graça, Lissabon.

Fado aristocrata eller fado aristocrático. Syftar på den musik som utövas av personer inom aristokratin, fadistas aristocráticos. Under 1800-talets slut framfördes musiken i slutna miljöer, många gånger till ackompanjemang av piano och i arrangemang som påverkats av klassisk musik. Senare tiders aristokratiska utövare skiljer sig musikaliskt inte från andra. Det vill säga det aristokratiska syftar på utövarna, inte på en speciell fadostil.

Fado-canção. Detta är ett samlande begrepp för sådan fado som inte bygger på traditionella melodier. I brist på bättre skulle man kunna kalla det nykomponerad fado, men utan att ta ”ny” alltför bokstavligt. Denna typ av fado fick ett kraftigt uppsving under 20-, 30- och 40-talen. Fado-canção har komponerats för teatern, för filmer eller skivproduktioner. Många av de mest populära och mest spridda sångerna hör hit, dessutom åtskilliga med ambitiösa texter av goda poeter. Många sånger har en tydlig refräng. Jämfört med traditionell fado har fado-canção en mer varierad, ofta också mer komplicerad, struktur och harmonik. Fado musicado är ett annat uttryck för denna musik.

Fado castiço. Ordet castiço betyder ren, äkta. Fado castiço bygger alltså på traditionella melodier. Dessa melodier, eller snarare melodityper, återanvänds med mindre variationer gång på gång till nya texter och utgör stommen i fadons hela repertoar. De tre äldsta av fadons traditionella melodityper som används i dag är Fado Corrido, Fado Mouraria och Fado Menor. Olika uttolkare av dem har i hög grad möjlighet att sätta sin egen prägel på musiken, och det finns flera tolkningstraditioner för var och en av dem. Fado castiço har mycket hög status bland traditionellt orienterade sångartister, som gärna låter detta slags fado överväga i det de sjunger. Musiken har också en rad andra beteckningar. Fado tradicional är väl den vanligaste vid sidan av fado castiço, men vi kan också möta fado antigo, fado clássico, fado autêntico, fado original och flera andra.

Fado de refrão betyder fado med refräng och utgör en betydande del av fado-canção.

Fado humorístico eller fado jocoso. Visst finns det inom den allvarliga fadon också humoristisk musik. Humoristiska inslag kan förekomma hos många sångare, men det finns några artister som har specialiserat sig på att sjunga parodier på sånger, byta ut orden i bekanta sångtexter mot vitsar och ordlekar etc. Dessa humorister är få; den mest kände är sångaren Joaquim Cordeiro. Sångaren António dos Santos var fadohumorist under ett tidigt skede i sin karriär men är högst allvarlig i sin senare produktion.