Cuca Roseta gjorde en stark och uppmärksammad debut med ett fadoalbum 2011. Året därpå intervjuade jag henne för boken Fado – en vägvisare till musiken och musikerna (GML Förlag) och hon lät då helt övertygad om att fadon var hennes musik. Men senare album har visat att Cuca Roseta närmat sig en bredare populärmusik. Hon står kvar på hemsidan för den fadokrog där hon förr uppträdde, men där kan vi inte längre höra henne. I stället presenterar hon sin musik med en kostsam show – storstilad underhållning långtifrån fadohusets förtätade möte mellan artist och lyssnare. Sångerskans utseende och uttalade modeintresse har säkert hjälpt henne mot stjärnstatusen. Frågan om hon är på väg bort från fadon får besvaras av framtiden. I så fall klarar sig fadon gott ändå med tanke på de många nya sångerskor som väntar i kulisserna.
Nu har Cuca Roseta gjort en skiva med julsånger, Luz de Natal (Sony Music). Den innehåller 19 nummer, fyra på engelska, resten på portugisiska. Här finns flera mycket välkända sånger med, och vill någon höra hur Bjällerklang, Stilla natt eller O helga natt låter på portugisiska, så är detta en lämplig skiva. Cuca Roseta svarar för arrangemangen tillsammans med pianisten Rúben Alves. Dessa två medverkar genomgående, oftast med en mindre instrumentalensemble och i några fall en liten kör. Musiken har naturligtvis inget med fado att göra. Här finns inte ens den portugisiska gitarren med.
Hur ska man se på denna utgåva? Är det en kommersiell spekulation som vänder sig till den fantasilöse juklappsköpare som inte kan hitta på en annan present? Kanske. Blir det smörigt och sentimentalt? Ibland. Kommer skivan att blir en storsäljare? Mycket troligt.
Med detta sagt ska villigt erkännas att Cuca Roseta är en utmärkt sångerska med en behaglig, smidig sopran som hon hanterar med musikalitet. Hon har tidigare visat sig vara en kreativ artist som stått för både musik och text till sånger på tidigare skivor. Här svarar hon för de flesta av de portugisiska texterna samt en av melodierna. Hon har inga tekniska problem med materialet. Hon sjunger inte Schuberts Ave Maria, Bach-Gounods Ave Maria eller Adams O helga natt som en operastjärna skulle ha gjort det, men hon har funnit personliga lösningar som är smakfulla och stilsäkra, och med bibehållande av de små ornamenteringar som faller sig naturliga för en fadosångerska. Inte heller arrangemangen är så mycket att gnälla över; den lilla kören kunde kanske ha fått ledigt, men det mesta är gjort med god smak.
Mot all förmodan tycker jag alltså om den här skivan och finner vissa av inslagen lite rörande. Jag får intrycket att Cuca Roseta lämnat all slentrian hemma och i stället närmat sig materialet med allvar, omsorg, värme och koncentration. Så om det ska vara en julskiva i år som inte enbart är klassisk musik, så blir det nog denna. Cuca Roseta har aldrig sjungit bättre än här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar