Museu nacional de arte antiga, Lissabon (1)

Museu nacional de arte antiga – Nationalmuseet för gammal konst – är väl inte det som den genomsnittlige besökaren i Lissabon prioriterar högst. Det mest kända konstmuseet med både äldre och moderna objekt är Gulbenkianmuseet, och den som föredrar modern konst kan välja det centralt belägna Museu do Chiado (portugisisk konst) eller Coleção Berardo i Belém (internationell konst). Museu nacional de arte antiga är i stället ett museum som kan komma ifråga när man redan har sett de övriga, eller för den som föredrar äldre konst. 

Det är emellertid ett fint och mycket sevärt museum, beläget i stadsdelen Santos i den västra delen av Lissabon. Buss 727 går från stadens centrum och har en hållplats vid museet, som på kort gångavstånd även har flera andra busslinjer, pendeltåg och spårvagn.

Museet rymmer äldre konst från medeltiden fram till 1800-talet, och det är äldre skeden som dominerar, framförallt renässans och barock. Museet har huvudsakligen portugisisk konst, men här finns också en intressant avdelning med verk från andra europeiska länder. Konst betyder i sammanhanget inte enbart måleri. Framförallt är museet rikt på skulpturer. Här finns också porslin och keramik, guld- och silversmide, möbler och konsthantverk. Till museet hör en trädgård med skulpturer och servering.

Äldre konst, särskilt från renässansen, innebär mest religiösa motiv. Landskapsmåleri förekommer knappast alls, och då ett landskap skymtar i en bild ser det mera ut som en park än som vild natur. Detta gäller förstås inte bara Portugal utan också andra länder i Europa.

En anonym konstnär får inleda detta bildsvep. Träskulpturen av evangelisten Johannes är från början av1300-talet.

Skulpturen av jungfrun och barnet är från slutet av 1400-talet och tillskrivs en konstnär från Coimbra, Gil Eanes. Också av trä.

Och här är samma motiv i Lissabonversion. Träskulpturen är samtida med den från Coimbra, men någon bestämd upphovsman kan inte knytas till den.

Vissa religiösa motiv återkommer hos konstnär efter konstnär i renässansens konst. Ett sådant är jungfru Maria bebådelse, ett annat Kristus sista måltid med lärjungarna. Ett tredje är de vise männens möte med Jesusbarnet. Som här hos en konstnär från Coimbra, Vicente Gil, verksam kring sekelskiftet 1500.

Samma motiv kan dyka upp långt efter renässansen. Här är en anslående målning från tiden kring år 1800.

Konstnären heter Domingos António de Sequeira (1768–1837) som tycks vara ett betydande namn från denna tid om man ska döma av att han har flera verk exponerade på muset. Som detta porträtt av vicomten av Santarém med familj från omkring 1813. Familjen tycks inte helt tillfreds med att vara modeller. Tvärtom ser personerna stela och avvaktande ut. 

Då är porträttet av konstnärens dotter Maria Benedicta Vitória de Sequeira, målat vid samma tid, mera avspänt.

Tillbaka till renässansens religiösa måleri. Bilden av Guds moder är tillskriven Jorge Afonso, verksam i början av 1500-talet.

Jungfru Marias bebådelse är som sagt ett standardmotiv i renässansen religiösa konst. Gregório Lopes levde cirka 1490–1550.

Denne Gregório Lopes var både produktiv och betydande i renässansmåleriet i Portugal, utbildad av den ovan nämnde Jorge Afonso. Han målade många altartavlor, och de sex bilderna nedan med bibliska motiv är avsedda att visas tillsammans.

En konstnär från Coimbra var Vasco Fernandes (cirka 1475–cirka 1542), en annan av de stora renässansmålarna från Portugal. Den dämpade och mörka färgskalan är typisk för konstnären. Återigen är det jungfru Maria som är motivet, här upplyft till himlen.

Från början av 1700-talet är denna relief av förgyllt trä, tillskriven konstnärerna António Gomes och Fiilipe Silva, verksamma i Porto. Motivet är instiftandet av nattvarden.

Som nämnts finns det också utländsk konst på Museu nacional de arte antiga. En del av de verken tas upp i ett kommande blogginlägg.