Jag drömmer att jag vaknar
av att telefonen ringer.
Jag drömmer att jag vet
att en som är död ringer till mig.
Jag drömmer att jag sträcker handen
efter luren.
Fast nu är luren
inte som den brukar.
Den har bivit tung
som om den fastnat,
växt in i nånting,
virat in nåt i rötter.
Jag måste rycka loss den,
och med den hela jorden.
Jag drömmer att jag sliter och drar
förgäves.
Jag drömmer att inget hörs
för ringningen har tystnat.
Jag drömmer att jag somnar,
och jag vaknar på nytt.
Wisława Szymborska levde 1923–2012 och tilldelades nobelpriset i litteratur 1996. Dikten Telefonluren ingår i samlingen Stunden från 2002. I översättning av Anders Bodegård ingår den i Dikter 1945–2002, utgiven av FiB:s Lyrikklubb 2003, som pocket 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar