Promenad på Skogskyrkogården

Skogskyrkogården, som ligger i södra Stockholm, är landets största kyrkogård om man ser till antalet gravplatser, cirka 100 000, och den näst största till ytan. Med 102 hektar utgör den ett vidsträckt område bland stadsdelar som är fulla av bostäder, arbetsplatser och trafikleder. Tunnelbanestationen Skogskyrkogården ligger intill kyrkogårdens huvudingång. Just norr om den ligger en annan kyrkogård, Sandsborgskyrkogården.

Skogskyrkogården invigdes 1920 men utbyggnaden fortsatte ända till 1940. Utformningen avgjordes efter en internationell arkitekttävling. Ur förutsättningarna för tävlingen hämtar jag från Wikipedia dessa rader:

Området ska ordnas så, att man utan att pruta på konstnärliga synpunkter och utan för vidlyftig förändring av terrängen eller förvanskning av landskapets kynne får en klar och redig plan med bästa möjligheter för allmänheten att orientera sig. Stor vikt lägges vid att området får en genomgående värdig karaktär. Även i fråga om detaljarbetet måste konstnärliga synpunkter läggas till grund för exempelvis byggnadernas förläggning och gruppering, planteringarnas anordnande och gravmonumentens uppsättning, så att området färdigt och använt får bästa möjliga helhetsverkan. Marken skall väl tillvaratagas och på området befintliga grustag utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt, dock på så sätt, att därigenom samtidigt dalbildningar erhållas.

53 förslag lämnades in, och det vinnande var utformat av de unga arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Asplund blev ansvarig för de flesta av byggnaderna på området, Lewerentz för dess övriga utformning. Kyrkogården har uppmärksammats internationellt, vilket kulminerade 1994, då Unesco utnämnde den till världsarv. Motiveringen finns anslagen i närheten av huvudingången.

Kommer man den vägen möts man först av en öppen gräsyta i vars fond en trädbevuxen kulle, Almhöjden, reser sig. Till vänster står ett stort kors i granit.

 I anslutning till gräsplanen finns den största byggnaden på kyrkogården. Det är Trons, Hoppets och Heliga korsets kapell samt Skogskrematoriet och Monumenthallen i kombination. Byggnaden i funktionalistisk stil uppfördes 1939–40 efter ritningar av Gunnar Asplund, som avled 1940 och är begravd intill Trons kapell. 

Monumenthallen.

Vid Skogskrematoriet finns statyn Uppståndelsen av John Lundqvist.

Längre in på området ligger det lilla Skogskapellet, det äldsta kapellet på området, byggt 1917–20, även det ritat av Gunnar Asplund. Kapellet är utsmyckat med Carl Milles staty Dödsängeln och en altartavla av Peter Frie.

Gunnar Asplund har också skapat den ekonomibyggnad som nu utgör Skogskyrkogårdens Visitors center med kafé, butik, turistinformation och utställning om världsarvet. Byggnaden från 1923 ligger mitt i området.

Däremot är det Sigurd Lewerentz som är arkitekt till Uppståndelsekapellet från 1925, beläget nära den bortre gränsen för kyrkogården. Skulpturgruppen ovanför pelarna är av Ivar Johnsson. Här tycks inspirationen mera komma från antikens arkitektur än från modernismen.

Kyrkogårdar har en speciell atmosfär, en stämning av allvar, värdighet och stillsamhet. Och den blir starkare ju mindre man märker av den omgivande miljön. Skogskyrkogården är så vidsträckt att man kan ta sig en rejäl promenad där, utan att störas av bostadsområden och trafik omkring. Därmed erbjuder den lugn och skönhet också för den som saknar egentligt ärende till kyrkogården, eller (i likhet med arkitekten Gunnar Asplund) inte är religiös. Ett andningshål för storstadsbon, eller för besökaren.

De berömda byggnaderna till trots, Skogskyrkogårdens särart ligger i den lyckosamma kombinationen av gravplats och natur. Skogen finns där överallt. En oktobermorgon då jag promenerar genom området håller lövträden på att förlora sina löv så att höstfärgerna pryder också marken. Och fastän Skogskyrkogården är världsarv och internationellt bekant finns det få andra besökare på plats. Bara en liten grupp, guidad på engelska, vid Skogskapellet. De är som att gå i en rofylld skog, låt vara en ansad och välplanerad skog. Och även skogspartier utan gravkvarter ryms inom området, som är omgärdat av en stenmur.

Skogskyrkogården är ingen stockholmsk motsvarighet till parisiska Père Lachaise-kyrkogården, som många besöker för att se berömda människors gravar. Men i den vidsträckta kyrkogårdens olika kvarter har många kända personer sin viloplats. Musiker som Gunnar Wiklund, Jan Johansson, Lars Gullin och Tim Bergling. Författare som Ivar Lo-Johansson, Eyvind Johnsson och Sonja Åkersson. Skådespelare som Gertrud Fridh, Sune Mangs och Eva Dahlbeck. Och många andra. En lite speciell utformning har Greta Garbos gravplats fått. Lite extra rymd kring stenen, något högre belägen än omgivande gravar. Förmodligen är detta den mest fotograferade gravstenen på Skogskyrkogården.