Cristina Branco vid spisen

Flera gånger tidigare har jag skrivit i bloggen om sångerskan Cristina Branco. Då har det alltid gällt hennes musik: konsertframträdanden i Sverige, nya album och en gång en intervju (17 februari 2015). Men nu handlar det om en bok – Roadcook (Zero a Oito 2018). Det är en liten kokbok, prydligt och tilltalande formgiven. Trots titeln är den enbart på portugisiska, och för någon med så begränsade kunskaper i språket som jag blir läsningen långsam och oupphörligt avbruten av slående i lexikon. Nu läser man knappast en kokbok från pärm till pärm utan använder de recept som är intressanta, så särskilt omfattande behöver läsningen inte bli. Och bilderna säger en hel del.

Boken inleds av några avsnitt där Cristina Branco berättar om sitt liv och sin sångkarriär, med viss tonvikt vid matvanor och hälsa. Det gör hon öppenhjärtigt och ärligt. En hel del är välbekant. Hon kommer från en lantlig miljö i Almeirim i regionen Ribatejo och sjöng under ungdomsåren med vänner och i familjekretsen, utan att ha några ambitioner att bli professionell sångerska. I stället siktade hon på att bli journalist. Hon lyssnade på jazz, bossa nova och populärmusik, och det var först sedan hennes farfar hade givit henne en skiva med Amália Rodigues som hon fängslades av fadon. Nu vet vi sedan länge att Cristina Branco har utformat en personlig uttolkning av fadon med lyrisk intensitet, omsorgsfull och finstämd, sober och sofistikerad. Samtidigt har hon inte varit rädd för att pröva på annan musik, som tango och chanson, och även strävat att utvidga fadons repertoar och uttryckssfär. Ingen annan av den så kallade nya fadons artister har lanserat så mycket ny repertoar som Cristina Branco. På sina senaste album har hon sett som sin uppgift att stimulera unga upphovsmän att skapa nya sånger, ibland tydligt inspirerade av fado, ibland inte.

När hennes andra album Murmúrios (L’empreinte digitale 1999) i Frankrike utsågs till årets bästa inom så kallad världsmusik inleddes en internationell karriär som ännu pågår. (Det är synd att skivan inte längre säljs, den är ännu en av hennes mest lyckade, vilket hon själv vidgår i den ovan nämnda intervjun.) Vardagen hemmavid byttes mot ett ständigt kringflackande mellan flygplatser, tågstationer, hotell och konsertsalar över hela Europa. Cristina Branco hade då ungefär hundra konserter om året, och hon har fortfarande ett mycket omfattande konsertprogram.

Cristina Branco på Fasching, Stockholm 2017.

Denna ambulerande tillvaro kan kanske jämföras med stora idrottsstjärnors, till exempel skidåkare som kuskar runt världen mellan världscupens och mästerskapens många lopp. Men medan en skidåkare kan ursäkta en mindre lyckad prestation med en formsvacka, vallningsmiss eller en släng av en förkylning, måste en scenartist av Cristina Brancos kaliber alltid prestera på topp och dessutom göra det med gott humör. Publik som betalar några hundra kronor för att höra henne skulle inte uppskatta en sångerska som är håglös, uppenbart nedstämd eller irriterad. Och publiken vill alltid höra att den är världens bästa och att det är särskilt roligt för sångerskan att besöka just deras stad. För en artist som Cristina Branco, som alltid har höga krav på sig själv, har detta hektiska liv med ständiga förväntningar varit ett komplicerat pussel där privat- och familjeliv inte alltid varit så lätta att infoga. Hon berättar om hur det var när hon turnerat i tre år.

När personer frågade mig om jag var lycklig, om jag mådde bra, svarade jag att jag hade det bra, men jag kände mig mycket trött … tröttheten var mitt motto, mitt nyckelord, och jag förstod aldrig varför.

  Jag visste att jag måste dra ner tempot i denna hejdlösa karriär, men jag visste inte hur! Jag älskade att sjunga, jag älskade att lära och upptäcka att världen hade många fler färger och ljud än de jag kände till, men jag var alltid sjuk, med huvudvärk, muskelvärk, snuva och allergier hela tiden … men, märkligt nog, gjorde allt detta att jag började ”se” efter många år i mörkret.

Cristina Brancos son Martim föddes 2003 och en dotter Maddalena 2008. Barnens ankomst påskyndade en bättre lösning än tillfälliga kosttillskott, och sångerskan fick den med hjälp av en läkare i Lissabon. Att kostvanorna spelar stor roll för välbefinnande och prestation är de flesta idrottare på elitnivå medvetna om, medan däremot musikvärldens stora inte direkt är kända för sitt sunda leverne (tänk på Elvis Presley och hans kaloribomber till mackor med bacon och jordnötssmör). Cristina Branco har utformat sin kokbok utifrån de insikter hon fick vid den här tiden. Det är mat för folk på språng, under resor, för dem med en stressad tillvaro där tider måste passas och prestationerna måste hållas på hög nivå. Samtidigt är det en samling recept som är ganska lätta att följa och som inte kräver stora resurser. Även den som lever ett lugnare, mindre kravfyllt liv kan ha utbyte av den.

Cristina Branco rekommenderar alkalisk (basisk) mat i motsats till sur mat. Detta med surheten behöver inte ha med smaken att göra, säger hon, utan mera hur födan fungerar i kroppen under matsmältningen. Här finns ett par intressanta listor. Dels sorterar hon en del mat efter hur sur eller alkalisk den är. Listan över sura, icke-rekommenderade matvaror innehåller sådant som de flesta tycker om att konsumera: kött, socker, mejerivaror, bröd, kaffe, alkohol, processad mat. I den bättre änden finns framför allt grönsaker. Här kan man också ta del av en lista över hur dessa födoämnen påverkar kroppen eller olika organ. Vilken vetenskaplig grund sångerskan har för sina påståenden har jag ingen aning om. Men hon är långtifrån den enda som påpekar att det kan vara nyttigt med ingefära, avokado, rödbetor, fänkål, spenat och broccoli. Dock är hon ingen fanatiker, och det är ingen frälsningslära hon predikar, mera sunt förnuft utifrån egna erfarenheter.

Roadcook är en liten kokbok. För novisen vid spisen ersätter den absolut inte Vår kokbok eller någon annan grundläggande kokbok som innehåller allt man behöver veta om matlagning. Men det är en trevlig, välillustrerad samling med rätt enkla recept varav många ser både nyttiga och smakliga ut. Och det är sympatiskt med en artist som öppet berättar om sina egna problem med maten under stressade förhållanden – och om lösningar som även andra kan ha nytta av.

Cristina Branco uppträder nästa gång i Sverige den 23 maj. Uppsala denna gång, i Uppsala Konsert & Kongress klockan 19.