Florbela Espanca. O Fado. Seven Muses. ***1/2
Florbela Espanca (1894–1930) är en av Portugals mest betydande poeter, uppmärksammad allt mer efter sin tidiga död och fortfarande mycket läst. Många av hennes dikter har använts som texter i fadosånger, och detta har förlaget Seven Muses tagit fasta på i denna utgåva som kommer till 125-årsminnet av poetens födelse. Den ser ut som en liten bok med lite information om författaren samt samtliga sångtexter. Allt finns dessutom i översättning till engelska. Svenska läsare och lyssnare, som i allmänhet har lättare för engelska än portugisiska, har därför en möjlighet att ta till sig dikterna. Som har kärlek som genomgående tema, är känslosamma, direkta och lätta att uppskatta.
Av de arton inspelningarna har hälften hämtats från olika skivor, den äldsta (med Katia Guerreiro) från 2003. De övriga nio har tidigare inte funnits på skiva. Alla sångerna sjungs av kvinnor. Här finns några av dagens mest namnkunniga sångerskor inom fadon, ett fåtal som är praktiskt taget okända och några däremellan, det vill säga sångerskor som många känner till lokalt men som saknar en internationell ryktbarhet. För de starkaste inslagen på den här skivan svarar, enligt min mening, etablerade sångerskor som Cuca Roseta, Joana Amendoeira, Ana Laíns och Gisela João. Gitarristerna varierar och är genomgående kompetenta.
Nu är den här skivan ingen uppvisning, varken i vokal klang eller sångteknik. Mestadels är sångerna lågmälda och innerliga och vänder sig mot orden vars innebörder tolkas nyanserat och eftersinnande. Därför kan även sångerskor med begränsade resurser hävda sig, som till exempel den inte särskilt röststarka Débora Rodrigues. Eller Cristiana Águas eller Ana Rita Prada. Anmärkningsvärt är också det inledande spåret med den normalt så energiska Joana Melo, här nedtonad och uppmärksamt lyssnande.
Som helhet en trevlig skiva, särskilt lämpad för den som intresserar sig för fadomusikens förening av ton och förstklassig poesi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar