17 maj 2020

Grekiska minnen (2)

Samos

Samos är ett välkänt resmål för både svenskar och andra besökare, en av de mest populära destinationerna för charterturismen. Ön är stor, 477 kvadratkilometer, lite drygt en tredjedel av Ölands yta. Samos ligger i Egeiska havet, ungefär i höjd med Aten men långt österut, nära den turkiska kusten. Ön har cirka 44 000 invånare varav 6 000 bor i huvudstaden Vathy (även kallad Samos). Samos är en grön och frodig ö, och man kan därav dra slutsatsen att det ibland regnar där. Och det gjorde det under min vecka där för några år sedan. Vädret betyder mycket för hur man minns en plats. Det blev inte mycket stränder och bad, men Samos har annat att erbjuda.




Öns många turister är inte särskilt bra på att sprida ut sig. De flesta hamnar i Vathy eller i den lilla staden Pythagorion, som är födelseort för matematikern Pythagoras. Pythagorion har ett par tusen invånare, men turisterna är långt flera. Ett vanligt år. Byn Kokkari inte så långt därifrån är också utpräglat turistisk. Bilden nedan är från Pythagorion.



Jag bodde på ett av få hotell i utkanten av staden Karlovasi med 9 500 invånare och den visade sig vara en helt vanlig mindre stad, varken särskilt charmig eller inställsam som turistort, med diverse odlingar i utkanterna.




Juni är ginstens tid i Grekland. En svensk som ser de gula sjoken över sluttningarna kan få för sig att någon har rullat ut blommande rapsfält längs bergssidorna. Det är mycket gult på Samos under tidig sommar.




Grekland är ett land som borde ha bra förutsättningar för vinproduktion. Men grekiska viner har haft svårt att konkurrera på exportmarknaderna med franska, italienska och spanska viner. Vinproduktionen på Samos är omfattande men vinerna konsumeras mest lokalt. Vanligt rött och vitt vin kompletteras av dessertviner som är söta och något starkare. Den som rör sig över ön ser ofta vinodlingarnas kuperade och gröna landskap.





Närheten till Turkiet gör en dagsutflykt dit fullt möjlig. Den märkliga ruinstaden Efesos kan nås med en sådan dagsutflykt där resenären påminns av den lite omständliga byråkratin vid gränspassagen om att Turkiet inte är med i EU. Trots detta är ett besök i Efesos högst rekommendabelt. Om Efesos har jag tidigare skrivit i bloggen den 10 juni 2014, varför jag hänvisar dit.





Karpathos

Karpathos är en annan ganska stor ö som ligger långt söderut, mellan Kreta och Rhodos. Ön har tidigare varit föga uppmärksammad som resmål men har fått allt flera besökare under senare år. Men det behövs inga horder av turister för att hotell och restaranger ska ha sysselsättning eftersom befolkningen bara är cirka 6 000 personer. (2020 är förstås avsaknaden av besökare lika smärtsam på Karpathos som på andra attraktiva grekiska öar.)




Om Karpathos skrev jag i bloggen den 30 september 2016. I detta sammanhang blir presentationen mera översiktlig, med repris för några bilder.



Ön är avlång och 302 kvadratkilometer till ytan. Därför är avstånden mellan större orter rejäla, men med så liten befolkning är tätorterna inte många. Den lilla huvudstaden Pigadia är värd en visit liksom hamnen Diafani i norr. På bilden hamnen i Diafani.



Nära Diafani ligger byn Ólympos, som fram till 1980-talet saknade vägförbindelser till omgivningarna. Byn är ett turistmål men det är ändå fascinerande att vandra omkring i dess trånga gränder och med fantasins hjälp försöka föreställa sig hur man levde här förr, då all kontakt med kusten fick ske till fots eller häst.



Karpathos är mycket olik Samos. Kontrasten mellan Samos grönska och Karpathos karga och torra natur är avsevärd. Växtligheten är låg, buskar och små träd som hukar för vinden, som på denna ö kan bli kraftig.

Landskapet är bergigt och på många ställen dramatiskt. Utsiktspunkterna är många och Karpathos kan från höjderna se ödsligt och vilt ut. 

Här syns Pigadia från ett centralt bergsområde.



Men för den som gillar bad finns mänga möjligheter. Små stränder ligger i höga klippors närhet, och vägen till stranden kan vara en trappa.



Karpathos har sin säregna karga skönhet. För en del kan miljön te sig romantisk, som troligen för Nils och Linnéa en gång. Namnen påminner om att svenskar har varit här förut.



Mera grekiska minnen längre fram.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar