Custódio Castelo. Amália Classics. ARC Music. ****1/2
I år är det hundra år sedan fadons i särklass viktigaste artist föddes, sångerskan Amália Rodrigues. Planerade konserter till minne av henne blir förstås inställda på grund av coronaviruset, men jubiléet märks i skivutgivningen. Senare under året kommer ett album där sångerskan Cuca Roseta tolkar några av Amálias sånger, något att se fram emot. Och redan nu finns detta nya album med Custódio Castelo. Skivmärket ARC har distribution i Sverige.
Skivan är helt instrumental och innehåller elva nummer med en sammanlagd speltid på 34 minuter som borde ha varit flera. Custódio Castelo spelar portugisisk gitarr, har gjort flera egna skivor tidigare och spelat med många kända sångartister inklusive Amália Rodrigues. Vi kan höra honom på Cristina Brancos tidiga album då han var gift med sångerskan. Här medverkar också två musiker på spansk gitarr, Carlos Garcia och Maximo Ciúro. Nya namn för mig men utmärkta musiker.
Fem av numren är komponerade av den nyligen bortgångne Carlos Gonçalves, som var Amália Rodrigues gitarrist under senare år, tre av dem av Frederico Valério, som komponerade mycket åt henne på 50-talet, en av Alain Oulman, som gjorde detsamma under 60-talet, samt Estranha Forma de Vida av Alfredo Marceneiro (inte Valério som det felaktigt står i albumhäftet). Det är övervägande välkända nummer som finns i många versioner. Jag hör ändå dessa instrumentala tolkningar med stort nöje.
Under konserter är det vanligt att solister på portugisisk gitarr visar upp sin tekniska skicklighet och briljerar med ekvilibristiskt spel i snabba tempon. Så gör inte Custódio Castelo på denna skiva. Han håller sig nära melodierna, formulerar linjerna med små ornament, är nyanserad, omsorgsfull och sober. Det blir en respektfull musik där den melodiska skönheten i dessa sånger lyfts fram med elegans och osvikligt handlag. Trots avsaknaden av sång har musiken en stark karaktär av fado; det antydda vemodet tränger särskilt påtagligt fram i det vackraste spåret här, Lágrima. Jag tycker också att Custódio Castelo lyckas mycket bra med Ai Mouraria, Não Sei Porque Te Foste Embora, Tudo Isto É Fado och Morrinha, ja faktiskt med nästan alla nummer. En skiva som man kan lyssna igenom från början till slut med välbehag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar