Joana Almeida. Deslumbramento. Universal. ***1/2
Joana Almeida är en ung sångerska som blivit bekant i Lissabon genom att flitigt uppträda på flera av stadens fadokrogar. Ett steg mot en vidare berömmelse är hennes första egna album Deslumbramento. Ordet är ett substantiv bildat till verbet deslumbrar, som betyder blända.
Här har Joana Almeida samlat tio sånger varav några är traditionella fados och resten nyskrivna, med en sammanlagd speltid på 32 minuter, vilket är i snålaste laget. Hon omges av en liten skara kompetenta musiker där den smakfulle Bernardo Couto på portugisisk gitarr är centralpunkten, men även Nelson Aleixa på spansk gitarr och Marino Freitas på basgitarr är pålitliga fadomusiker. På hälften av spåren förekommer även slagverk, vilket är lika onödigt som alltid i fado, men slagverkaren Sertório Calado slamrar inte sönder sångerna utan hanterar sina instrument måttfullt. På ett spår kompas sångerskan av Tiago Machados piano.
Joana Almeida har en fin klar röst och sjunger mjukt och avspänt, musikaliskt. Det charmfulla med den här skivan är främst hennes sångglädje och uppenbara entusiasm. Fadons berömda saudade – känslan av vemod och längtan – är däremot inte direkt påträngande, det är en glad och förnöjsam ton över helheten. Almeida skulle lika gärna kunna bli en duktig popsångerska om hon ville. Fortsätter hon med fadon så tror jag hon passar bäst i en lyriskt intim, sober och elegant sångstil, i kölvattnet efter mer erfarna sångerskor som Cristina Branco, Maria Ana Bobone och Ana Laíns. Om detta vittnar skivans tre sista spår, som heter Anda Bonita a Solidão, Se o Meu Barco Deriva och Não Te Deixes Sofrer. För mig slutar skivan bättre än den börjar.
Det kan vara lämpligt att jämföra denna debutskiva med andra debuter. Och då är Joana Almeida bättre än genomsnittet. Men hon kan inte alls hävda sig mot Carminhos Fado, som efter elva år fortfarande är en oöverträffad debut i modern fado. Liksom andra mycket unga sångerskor som Teresinha Landeiro, Beatriz Felício, Ana Rita Prada, Diana Vilarinho, Maria Emília (Reis), Mara Pedro och ett par till har hon möjlighet att utvecklas till en betydande fadosångerska, men det är en bit kvar. Hon kanske rentav har bättre förutsättningar än någon av de andra. Men tills vidare är det främst Maria Emília av dessa som hittat fadons kärna och centrala uttryck och kunnat formulera dem på ett övertygande sätt på debutskivan Casa de Fado från 2018. Som också är överlägsen Almeidas.
För Joana Almeida är Deslumbramento en lovande start och det kan vara givande att följa henne framöver. Debutskivan bör vara av intresse för dem som vill vara med från början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar