Abandono är en av de många sånger som tonsättaren Alain Oulman komponerade åt Amália Rodrigues i början av 60-talet. Sången blev
omedelbart kontroversiell i diktaturens Portugal då hon spelade in den eftersom
den så tydligt berättar om någon som förs bort mitt i natten för att ha yttrat
sig fritt. Sången förbjöds och Amália Rodrigues kunde aldrig sjunga den från
scenen. Besynnerligt nog hävdade hon att hon såg den som är kärlekssång och
inte hade uppfattat något utmanande politiskt i den. Texten är av David Mourão-Ferreira, som i likhet med
Oulman var en vänsterman och en övertygad opponent mot fascistregimen i
Portugal.
Det är naturligtvis intressant att lyssna
på Amália Rodrigues egen version. Men just i det här fallet föredrar jag Cristina Brancos sobra lyriska tolkning
som förmedlar sorgen och bitterheten med en saklighet som träffar djupt. Inspelningen
finns med på Cristina Brancos andra album Murmúrios.
Por teu livre pensamento
Foram-te longe encerrar,
Tão longe que o meu lamento
Não te consegue alcançar
E apenas ouves o vento,
E apenas ouves o mar.
Levaram-te a meio da noite,
A treva tudo cobria,
Foi de noite numa noite.
De todas a mais sombria
Foi de noite, foi de noite
E nunca mais se fez dia.
Ai! Dessa noite o veneno
Persiste em me envenenar,
Oiço apenas o silêncio
Que ficou em teu lugar.
E ao menos ouves o vento
E ao menos ouves o mar.
Cristina Branco kompas på inspelningen av Custódio Castelo, portugisisk gitarr, Jorge Fernando, spansk gitarr, och Marino de Freitas, basgitarr.
För din fria tanke
fängslades du långt borta,
så långt borta att tanken
inte längre kan nå dig
och bara höra vinden
och bara höra havet.
De tog upp dig mitt i natten
då mörkret täckte allt.
Det var nätternas natt,
den mörkaste av alla.
Det var natt, det var natt
och blev aldrig dag.
O, den natten fortsätter giftet
att förgifta mig.
Jag hör bara tystnaden
som fanns på din plats.
Och du hör åtminstone vinden,
och du hör åtminstone havet.
Läckert, Ulf. Lyssnade nyss på länken. Råkade läsa denna din recension samtidigt som jag läser en novellsamling med berättelser i Lissabonmiljöer, av Henrik Nilsson, "Nätterna, Veronica". / Allt gott! / Janneh
SvaraRaderaHej! Boken känner jag inte till, ska försöka minnas om jag får syn på den ... Lissabonmiljöer bli på nytt aktuella för mig under oktober. Kanske har du vägarna förbi?
SvaraRadera