Fado på lek (1): Joana Amendoeira

För nästan två år sedan, den 11 december 2014, skrev jag i bloggen om en skiva som heter Brincar aos Fados, som kan överättas ungefär ”fado på lek”. Det är en trevlig och lättillgänglig skiva, en antologi med några av de mest kända sångartisterna i dag. De tolkar traditionell fado med nya texter av den flitige Tiago Torres da Silva. Texterna är relativt enkla och rakt på sak, men när jag nu översatt några av dem till svenska har jag haft nödvändig hjälp av de engelska översättningar som skivans initiativtagare, sångaren Rodrigo Costa Félix, skickat till mig. Ett tack till Rodrigo för det.

Texterna tar upp olika centrala företeelser i fadon och berättar om dem för lyssnare som uppenbarligen inte är närmare bekanta med dem. Det är knappast utländska lyssnare som man främst vill nå med detta pedagogiska grepp. Skivan och dess sånger riktar sig i första hand till ungdomar för att intressera dem för fadon, en musik som visserligen är populärare än på länge i Portugal men ändå kan ha svårt att konkurrera med internationell populärmusik. Att sångerna vänder sig till yngre lyssnare – och används i en del skolor – verkar troligt när man tar del av de fyndiga texterna. Även andra som står utanför fadokulturens miljöer kan lära något av dem.

Jag kommer i bloggen att presentera några av sångerna med texter och översättningar samt länkar till de aktuella Youtube-filerna. Som alltid är översättningarna ungefärliga och jag har inte försökt att återge originalens rim eller meter. Skivan innehåller tolv spår och hälften kommer att tas upp i bloggen. Genomgående komp är Marta Pereira da Costa, portugisisk gitarr, Pedro Pinhal, spansk gitarr, och Rodrigo Serrão, kontrabas. Först ut i mitt urval är sångerskan Joana Amendoeira och det för fadon centrala begreppet för vemod och längtan, saudade, som Tiago Torres da Silva försöker göra begripligt för en ung publik.

A Vida Como Ela É

Fado Três Bairros

Musik: Casimiro Ramos

Text: Tiago Torres da Silva

Quando se tem pouca idade

Só se parcebe a saudade

Se espreitamos à janela

E oas vermos a mãe partir

Só pensamos em fugir

Pra baixo das saias dela.

Saudade é ter que ir prá cama

Após vestir o pijama

E sonhar com temporais,

Mas por ter medo do escuro

Ir num passinho inseguro

Dormir prá cama dos pais.

É estar com gripe ou anginas,

Encharcado em aspirinas,

E saber que os companheiros

Lá foram jugar à bola

No campeonato do escola

Mas não foram os primeiros.

É o brinquedo estragado,

É o sapato aportado

Que já não cabe no pé,

É tudo o que ao ir embora

Nos obriga a ver agora

A vida come ela é.

Musiken finns här:

https://www.tugafado.com/watch_video.php?v=1YOG268B13BD

När man är riktigt ung

kan man bara förstå saudade

om man kikar ut genom fönstret

och, när man ser mamma ge sig iväg,

bara kan tänka på att fly

under hennes kjolar.

Saudade är att gå till sängs

efter att ha tagit på sin pyjamas

och drömma om åskoväder,

men av rädsla för mörkret

gå med försiktiga steg

för att sova i föräldrarnas säng.

Det är att ha influensa eller halsfluss

och att ta kurer av aspirin

och veta om att ens vänner

är därute och spelar fotboll

i skolmästerskapen,

men utan att komma först.

Det är den trasiga leksaken,

de trånga skorna

som inte längre passar fötterna.

Det är allt som, när det händer,

tvingar oss att nu se

livet som det är.