11 december 2016

Fado på lek (6): Katia Guerreiro

Det sista exemplet på musik från skivan Brincar aos Fados (Farol) svarar Katia Guerreiro för i en sång som handlar om den sjal som fadosångerskor brukar bära när de uppträder – en tradition som är minst hundraårig. Utöver de sex sånger som presenterats i bloggen innhåller skivan bidrag av Camané, Ricardo Ribeiro, Maria Ana Bobone, Ana Sofia Varela, Carlos Leitão och Celeste Rodrigues. Samtliga sångtexter är av Tiago Torres da Silva till traditionella fadomelodier. För kompet svarar genomgående Marta Pereira da Costa, portugisisk gitarr, Pedro Pinhal, spansk gitarr, och Rodrigo Serrão, kontrabas.



Num Gesto Que Se Adivinha

Fado Maria Rita
Musik: Armando Machado
Text: Tiago Torres da Silva

Eu uso um xaile bordado
Porque os p’rigos que há no fado
São bem maiores que os da vida.
O xaile é como uma pela
E quando me embrulho nele
Sinto me mais protegida.

Parece umas mãos de mãe,
Sabem guiar-nos tão bem
E sossegam tantos medos
Que sempre que elas me tocam
As franjas do xaile evocam
A ternura dos seus dedos.

Num gesto que se adivinha
O xaile é uma andorinha
Num céu que eu mesma criei.
Mas assim que o braço pára
O xaile que antes voara
Parece o mento de um rei.

E quando o corpo desiste
Numa palavra mais triste,
Num grito mais demorado
O xaile velho en sem franjas
São asas do anjos ou de anjas
Que me aconchegam ao fado.

Katia Guerreiros inspelning, som möjligen är den allra bästa på skivan Brincar aos Fados, finns här:

Jag använder en broderad sjal
eftersom farorna som finns i fadon
är större än livets faror.
Sjalen är som en hud
och när jag sveper mig i den
känner jag mig mer skyddad.

Den känns som en moders händer
som vet så väl att leda oss
och lugna oss från rädslan,
så att alltid när de rör mig
återför sjalens fransar
mig till hennes fingrars ömhet.

I en åtbörd gissar man
att sjalen är en svala
på en himmel jag skapade själv.
Men så snart som armen stannat
tycks sjalen som nyss flög
likna en kunglig mantel.

Och när kroppen ger upp
med ett sorgsnare ord,
med ett längre skrik,
blir den gamla sjalen utan fransar
till änglavingar
som sammanför mig med fadon.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar