Hur fördriva tiden i Lissabon?

För några veckor sedan (den 12 oktober) skrev jag om en fadoresa till Lissabon som erbjuds av resebyrån Travel Gallery i Malmö. Det finns fortfarande plats och det går att anmäla sig till resan fram till och med den 9 december. Resan presenteras utförligt här:

http://www.travelgallery.se/vara-resor/temaresor/66-fado

Som framgår av informationen i den bilagda PDF-filen ingår två utflykter i programmet, dels en halvdagstur i Lissabon, dels en heldagstur till intressanta platser utanför själva huvudstaden: Sintra, Estoril och Cascais. Men fadon står förstås i centrum för resan. Och den hör man nästan alltid på kvällarna. Så hur ska man fördriva tiden i Lissabon på dagtid? Det brukar inte vara några problem. Här är några förslag om vad man kan se och göra.

Strosa omkring

Få andra städer är så givande att promenera i som Lissabon. Inte mycket är enhetligt i de gamla stadsdelarna. Byggnaderna varierar i färg, storlek och form, kaféer, krogar och butiker av alla möjliga slag ligger tätt, gatorna har oväntade krökar och öppnar sig mot små torg eller övergår i trappor. Lissabons många backar gör inte bara en del promenader till motion, utan skapar också variation i stadslandskapet och öppnar det för utsikter. Här är spårvagnen som tar de resande uppför en lång brant backe i stadsdelen Bica – spårvagnen kallas Elevador da Bica, ”hissen i Bica”.

Lissabons många vackra kakelfasader sätter verkligen färg på staden. De är inte något unikt för just Lissabon utan förekommer lika mycket i andra städer, till exempel Porto, men är vanliga framförallt i de äldre stadsdelarna. Och värda besökarens uppmärksamhet. Den här slitna fasaden finns i Alfama.

Inte heller de omsorgsfullt monterade små stenar som bildar mönster på trottoarer och öppna platser är unika för Lissabon. Men för de flesta utländska besökare är de ändå karakteristiska. Det här exemplet är hämtat från Restauradores.

Torgen

Lissabons gamla centrum Baixa är omgivet av tre torg. Praça do Comércio ligger vid floden Tejo, ett stort och ibland något ödsligt torg. I dess utkanter försiggår dock aktiviteter som kan intressera besökare: en rad restauranger ligger i byggnaderna runt torget, i arkaderna in mot bebyggelsen finns under helgerna en liten marknad, buss- och spårvägslinjer löper i ena änden av torget och i den andra finns båtarna över floden samt en tunnelbanestation. Själva torget är ståtligt, och få vyer är lika mycket fotograferade.

I andra änden av Baixa finner vi Praça da Figueira, som i hög grad är ett trafiktorg med bussar, taxi och spårvagnar. Här ordnas ofta tillfälliga serveringar och marknader i stora tält, till exempel inför julen. Rossiotorget, som ligger intill, åtskiljt från Figueiratorget av några byggnader, är kanske Lissabons vackraste torg med sina fontäner och sitt svajiga vågmönster i sten. Runtomkring finns åtskilliga kaféer för den som vill ägna sig åt nöjet att titta på folk. Mer än någon annan plats är detta torg Lissabons verkliga centrum.

Rossiotorgets stenbeläggning.

Utsikterna

Det talas mycket om Lissabons sju kullar. Om de verkligen är sju har jag inte kontrollerat. Man får lätt en känsla av att de är flera. Höjderna ger flera fina utsiktspunkter. Mest populär är Castelo de São Jorge, den stora borgen som ligger på kullen just väster om Baixa. Därifrån har man en fantastisk utsikt över staden. Borgen är ganska stor och man kan gå omkring i området en bra stund. Förr kom man in utan avgift, men antalet besökare har inte minskat sedan man infört entrébiljetter. São Jorge-borgen är förmodligen Lissabons främsta turistmål.

Utsikt mot floden från Castelo.

En avgiftsfri och lika märkvärdig utsiktspunkt är den lilla kyrkan Senhora do Monte, varifrån man ser stora delar av staden och även Castelo-området. Senhora do Monte ligger i stadsdelen Graça och är lite svårare att nå än São Jorge-borgen; det krävs en liten promenad från huvudgatan i Graça. Ingen spårvagn eller buss går ända fram.

Utsikt från Senhora do Monte.

Museerna

Lissabon är fullt av museer, och den som vill spendera en vecka enbart med museibesök kommer ändå att få svårt att hinna med allt. Fadon har förstås sitt museum, Museu do Fado, och dessutom har Amália Rodrigues hem gjorts om till ett museum. Nyligen har också Fernando Maurícios hem i Mouraria öppnats för allmänheten. Mest berömt är nog det stora Gulbenkianmuseet, som egentligen är två museer, ett för modern konst, ett för äldre objekt. Min egen favorit är kakelmuseet som ligger lite utanför Lissabons absoluta centrum. Kakelmuséet – eller Museu Nacional do Azulejo, som det egentligen heter – kan låta lite tråkigt, men det är inte vanligt badrumskakel som visas utan konstnärliga arbeten i kakel från 1400-talet fram till vår egen tid. Mycket imponerande.

Kapellet är en del av Kakelmuseet.

Belém

Flera museer ligger i stadsdelen Belém, som man tar sig till exempelvis med spårvagn 15 från Praça da Figueira. Där finner vi också det berömda Sjöfartsmonumentet som hyllar portugisernas sjöfärder och geografiska upptäckter på 1400- och 1500-talen, försvarsanläggningen Belémtornet från 1500-talets början, det stora Jerónimoklostret och ett vidsträckt parkområde. Inte minst det sistnämnda är attraktivt i en storstad med få centralt belägna parker. 

Belémtornet.

Sjöfartsmonumentet.

Framför konditoriet där man skapade vaniljkakan Pastel de Belém brukar det vara en kö av folk som vill köpa läckerheten på plats. Receptet är hemligt och började användas i början av 1800-talet. Överallt i Lissabon säljs en kaka som kallas Pastel de Nata och som jag uppfattar som samma sak. Kan det vara så att en Pastel de Belém är just en Pastel de Nata som tillverkas i Belém?

Linje 28

Det finns inte många spårvagnslinjer kvar i Lissabon. Men linje 28, som går en lång sträcka mellan torget Martim Moniz och begravningsplatsen Prazeres (vissa avgångar går bara delar av sträckan) har blivit ett mål för många turister som har läst om linjen i sina guideböcker. Och visst är det en sevärd linje som går genom flera av Lissabons gamla stadsdelar, ibland tätt intill fasaderna i trånga gränder, uppför och nedför långa backar.

Det har emellertid många andra också upptäckt. Om man under turistsäsongen (som är lång i Lissabon) vill ta spårvagnen från Martim Moniz får man ofta finna sig i att stå i en kö på över hundra meter. Att komma med är förvisso möjligt för den som har tålamod och gott om tid, men förhoppningen om en sittplats gäckas för det mesta, och tanken på att ta med en resväska eller barnvagn avstår man snart från att tänka. Trängseln på denna linje drabbar de Lissabonbor som är beroende av den för att ta sig runt, ofta äldre som bor i till exempel stadsdelarna Graça, Madragoa eller Chiado. Alternativet är egentligen bara taxi för den som inte har egen bil.

Men, som sagt, linjen är värd att följa. Här är ett sätt som brukar kunna fungera om man vill ha en sittplats. Ta tunnelbanan till stationen Rato, gå cirka 600–700 meter till den vackra Estrelaparken och ta spårvagnen i motsatta riktningen därifrån. Det kan vara knepigt att få en sittplats ändå, men chanserna är betydligt bättre. Och parken är en lugn oas i där man kan ta en kopp kaffe vid kaféet bland fågeldammar och tropiska växter.

Zoo

Fler djur finns att beskåda på zoologiska trädgården. Lissabons zoo har ett centralt läge och från torgen i centrum kommer man dit på några minuter med tunnelbana. Jardim zoológico har en egen tunnelbanestation på den blå linjen. Lissabons zoo är i och för sig inte märkvärdigare än andra som finns i europeiska storstäder. Men två gånger om dagen äger en rolig uppvisning med delfiner och sjölejon rum: det är det bästa med Lissabons zoo, som även i övrigt är värt ett besök.

Oceanário och Oriente

I dag är säkert Oceanário mera berömt än Lissabons zoo. Det är ett mycket stort akvarium, det näst största i Europa, som ligger i stadsdelen Oriente, som är sevärd i sig eftersom det är en modern stadsdel med en modernistisk arkitektur, mycket annorlunda än det gamla Lissabon. Här finns också ett stort köpcentrum samt en av Lissabons största järnvägsstationer. Oceanário innehåller ett stort centralt akvarium och många mindre där man kan studera inte bara fiskar från olika slags hav utan också andra varelser som lever i vatten: sjöhästar, maneter, koraller med flera. Oriente ligger långt ifrån Lissabons centrum men kan tar sig lätt dit med tunnelbanans röda linje.

Oriente.

Feira da Ladra

Shopping är en turistaktivitet som är populär bland många och som Lissabon förstås också ger möjligheter till. Själv bryr jag mig aldrig om det, men ett inköpstillfälle som är värt att se är Feira da Ladra, som betyder ”tjuvens marknad” (ladra är ordet för en kvinnlig tjuv). Feira da Ladra är en loppmarknad ovanför kyrkan Santa Engrácia, även kallad Panteão Nacional, i den östra delen av staden. Marknaden äger rum på lördagar och då sträcker den sig över flera kvarter. Allt möjligt och en del omöjligt finns att inhandla på denna marknad. Roligast är kanske ändå att bara gå omkring i området och titta på folklivet och den livliga kommersen.

Ovanstående är bara ett urval av möjliga aktiviteter i Lissabon under några dagar. Lissabons vackra kyrkor är sannolikt värda en större uppmärksamhet än jag ägnat dem. Staddelen Alfama med dess gytter av gränder, trappor och små öppna ytor är en sevärdhet som förtjänar en del tid (om Alfama skrev jag den 14 november i år). Om man ändå inte tycker staden riktigt räcker till finns också möjligheten att ta sig någon annanstans med exempelvis lokaltåget. Längs Lissabonkusten finns en rad orter, och mellan de flesta av dem kan man förflytta sig gående längs stranden, som erbjuder många badplatser. Sträckan in till Lissabon är cirka tre mil, och tågen går från Cais do Sodré. Den avslutande bilden är från Cascais en dag under slutet av oktober. Dit kommer man med tåget på ungefär 40 minuter.