Sjöwall-Wahlöös kriminalromaner

En kort presentation av de tio kriminalromanerna av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.

Roseanna (1965)

I den första volymen i romanserien får läsaren bekanta sig med några av de poliser som kommer att dyka upp i flera av de följande romanerna: Martin Beck, hans kolleger Kollberg och Melander i Stockholm och Ahlberg i Motala.

   En ung kvinna hittas mördad i Göta kanal. Hon är inte anmäld saknad och det blir ett tidsödande arbete att fastslå hennes identitet. Jakten på mördaren blir likaledes tålamodskrävande men fullföljs envist och med kreativitet. Boken innehåller flera förhör av vilka man kan förstå Martin Becks goda rykte som förhörsledare. Polisens metoder med bland annat skuggning och brottsprovokation kan vara diskutabla, och de diskuteras faktiskt också i en av de följande böckerna. Romanen har filmats ett par gånger. Den är spännande, välskriven och originell och en av de bästa i hela serien.

Mannen som gick upp i rök (1966)

En journalist försvinner. Detta vållar viss oro i de högsta kretsar, och saken måste hanteras med diskretion. För att lösa gåtan skickas Martin Beck till Budapest dit spåren leder. Vistelsen i staden skildas utförligt och är intressant att läsa. Lösningen på gåtan är inte helt omöjlig att förutse. Det här är en av de böcker där det finns en uppenbar orsak bakom brottet och brottslingen framstår som mera sympatisk än offret. Jag tycker detta är en läsvärd roman men rankar den lite lägre än Roseanna.

Omslagen av Kaj Wistbacka är från den
pocketutgåva som Norstedts utgav 1982.

Mannen på balkongen (1967)

Här tar författarna tag i två motiv som kan vara besvärliga att hantera eftersom de kan inge läsaren obehag: att offren för våldsamma mord är små barn och att den skyldige har en psykisk störning; det finns alltså ingen rimlig förklaring till brotten. Trots allvaret i berättelsen saknar den inte komiska poänger, som förhöret med ett treårigt vittne.

   Citatet i föregående inlägg om dem som övernattar utomhus på sommaren i Stockholm är hämtat från skildringen av den polisiära insatsen för att gripa brottslingen. Upplösningen, där två av polisens mest korkade representanter bli hjältar, är överraskande. Detta är en mycket spännande roman, en av de bästa i serien, och den första roman där den färgstarke Gunvald Larsson är med.

Den skrattande polisen (1968)

Jag vill minnas att denna roman för några år sedan valdes till den bästa svenska kriminalromanen genom tiderna. Det instämmer jag i. Boken börjar med ett massmord på en dubbeldäckarbuss i centrala Stockholm. Frågan är om brottet riktade sig mot alla på bussen eller mot en av dem. Alla inblandade undersöks, och det framkommer att morden har ett samband med ett tidigare, aldrig löst mord. Berättelsen sträcker sig långt bakåt i tiden, utredningsarbetet är noggrant, tidkrävande, mycket fint skildrat. Poliserna ställs inför uppgiften att ur en lång lista med tänkbara gärningsmän hitta rätt person.

Brandbilen som försvann (1969)

Gunvald Larsson är på ett bevakningsuppdrag på en gata på Söder. I huset som han bevakar finns en misstänkt. Plötsligt exploderar huset och i det kaos som följer bli Gunvald Larsson hjälte när han räddar flera personer ur det brinnande huset.

   I det följande utvecklas berättelsen till en av de mera komplicerade i romansviten. Geografiskt sträcker den sig till Malmö och Köpenhamn, med förbindelser till kontinenten i en härva kring stölder och försäljning av stulna bilar. Romanen är den första där den unge polisen Benny Skacke finns med. En av de bättre i serien men inte riktigt i klass med de två föregående.

Polis, polis, potatismos! (1970)

Direktör Palmgren äter middag på hotell Savoy i Malmö med sina närmaste medarbetare. Plötsligt kommer en man in i rummet, höjer en pistol och skjuter direktören. Trots att mannen lugnt går därifrån och sedan cyklar iväg försvinner han spårlöst. Utredningsarbetet leder så småningom poliserna rätt och brottet klaras upp. Men det tar tid och på vägen hittar de en del skumraskaffärer i den överklass som Sjöwall-Wahlöö tycker om kritisera. Handlingen utspelas till stor del i Malmö där den lokale polisen Månsson, en återkommande figur i romanserien, gör sin insats. Åsa Torell, sambo med den mördade Stenström i volym fyra, har i denna bok själv blivit polis. Romanen är i klass med den närmast föregående.

Den vedervärdige mannen från Säffle (1971)

Boken börjar med det brutala mordet på en polisman som ligger inlagd på sjukhus. Ganska snart kommer det fram att han inte direkt var en prydnad för kåren utan ett kvalificerat rötägg som gärna tog till våldsamma metoder och överöstes av anmälningar från folk som han skadat. Förgäves naturligtvis. Det tar inte så lång tid innan förövaren avslöjas – en man vars liv förstörts av den vedervärdige från Säffle och nu har drabbats av ett oförsonligt, vettlöst hat mot alla poliser och startar ett privat krig mot dem.

   Bo Widerberg gjorde en mycket bra film baserad på boken, Mannen på taket med Carl-Gustaf Lindstedt i rollen som Beck. Det är en av de tätaste och mest intensiva romanerna i serien.

Det slutna rummet (1972)

Martin Beck är skadad och under sin rehabilitering tilldelas han ett mystiskt fall där en person hittats skjuten till döds i en lägenhet. Självmord är slutsatsen, men inget vapen finns på plats. Beck ställs inför det klassiska problemet med det slutna rummet medan andra poliser tar sig an ett bankrån på Söder. Denna berättelse vidgas sedan till en omfattande förbrytarhärva. Intrigen är skickligt komponerad, och den saknar inte komiska poänger. I denna roman möter Beck Rhea Nielsen, som blir hans nya kvinna sedan han brutit upp från sitt äktenskap. Det slutna rummet har en komplicerad intrig, men romanen har inte samma koncentration som de bästa i serien. Men den är läsvärd.

Polismördaren (1974)

Det kom ut en roman om året men mellan nummer åtta och nio gick det två år. Det berodde förmodligen på att romanen serverades som följetong i Folket i Bild/Kulturfront innan den gavs ut som bok. Titeln syftar på en ung man som dras in i en polisjakt över stora delar av landet efter en händelse dör en polis skadas och senare avlider.

   Mer central är den gåta kring en försvunnen kvinna som poliserna utreder. Arbetet för dem åter till Skåne där de möter två tidigare gärningsmän som nu avtjänat sina straff och börjat om på nytt. I denna roman säger Kollberg upp sig från sitt jobb, oroad av polismaktens utveckling. Boken är läsvärd men en av de svagare i serien.

Terroristerna (1975)

Den sista romanen i serien är generös med vänsterpolitiska pekpinnar men är också an sammansatt roman med flera händelseförlopp. En naiv ung flicka står åtalad för ett bankrån. En man hittas mördad i Rotebro utanför Stockholm. Han visar sig vara en storproducent av porrfilmer. En internationell fascistisk organisation, ULAG, planerar ett attentat mot en besökande impopulär amerikansk senator. Ligan riktar sedan in sig på Martin Beck själv.

   Boken är den tjockaste i serien och den mest ambitiöst upplagda. Tidigare återgivna recensionsutdrag ger en bild av hur olika den togs emot av kritiken. Även jag är lite kluven vid läsningen långt efteråt. Boken hade blivit bättre om författarna varit mindre ivriga att sprida sitt politiska budskap. Men den är ändå så spännande och lättläst att man följer berättelsen med intresse.