Var är hösten?

Ännu framemot slutet av september är det kring tjugo grader varmt på eftermiddagarna i Stockholm. Solen skiner nästan hela tiden, det var länge sedan det regnade. På uteserveringarna är det fullt med folk, många går ännu i shorts. Sommaren skjuter hösten allt längre in i tiden.

Men hösten kommer. Här är en liten föraning – ett par dikter av en av de största poeterna i det svenska språkområdet, Edith Södergran (1892–­1923). Bilderna är tagna vid Mörtsjön i Täby (utom porträttet av poeten förstås).

 

Höst

De nakna träden står omkring ditt hus

och släppa in himmel och luft utan ända,


de nakna träden stiga ned till stranden


och spegla sig i vattnet.


Än leker ett barn i höstens gråa rök


och en flicka går med blommor i handen


och vid himlaranden


flyga vita silvervita fåglar upp.

Höstens dagar

Höstens dagar äro genomskinliga 


och målade på skogens gyllne grund ... 


Höstens dagar le åt hela världen. 


Det är så skönt att somna utan önskan, 


mätt på blommorna och trött på grönskan, 


med vinets röda krans vid huvudgärden ... 


Höstens dag har ingen längtan mer,

dess fingrar äro obevekligt kalla, 


i sina drömmar överallt den ser,

hur vita flingor oupphörligt falla ...