Förnämliga fadobesök i Stockholm i oktober

Den som tycker om att höra fadomusik från konsertscenen och bor i Stockholmstrakten har inte haft mycket att glädjas åt under senare år. Förr hade Södra teatern framträdanden med ledande fadoartister någon gång om året, men det var länge sedan nu, och ingen fado finns att upptäcka i programmet för kommande höst och vinter. Stockholmare kan ändå se fram emot två konserter under oktober. Den 2 oktober uppträder Mariza på Konserthuset och den 8 sjunger Carminho på Kulturhuset.

När Mariza har besökt Sverige de senaste åren har Uppsala konserthus varit värd. I Stockholm har hon inte framträtt sedan hon besökte Chinateatern för uppemot tio år sedan. Mariza slog igenom genom sin första skiva, Fado em Mim, som utkom 2001 och blev uppmärksammad av BBC, som utnämnde den till bästa euopeiska skiva med så kallad world music för det året. Genomslaget i Storbritannien banade väg för en vidare internationell berömmelse, som Mariza underhöll genom ett flitigt turnerande – enligt uppgift cirka 160 konserter om året – runtom i världen. Hon etablerade sig tidigt som den nya fadons största internationella stjärna.

Hon är verkligen en utomordentlig sångerska med stark röst, fin sångteknik och ett intensivt uttryck. Hennes efterföljande skivor har också varit framgånsgrika, och jag sätter extra plus för Transparente från 2005 och Fado Tradicional från 2010. Sedan dess har Mariza varit mera tillbakadragen, av personliga orsaker. Den turné där Stockholmsbesöket ingår är lite av en återkomst. Hon kommer med en ny skiva, Mundo, senare under hösten. Turnén, med gitarristen Pedro Jóia som musikalisk ledare, är i första hand inte till för att lansera skivan utan presenteras som en sammanfattning av en framgångsrik karriär på 15 år. Det ska bli intressant att höra hur hon hanterar sitt program i en så stor lokal som Konserthuset.

Några dagar senare alltså Carminho, som är nyare på fadoscenen, dessutom elva år yngre, född 1984. Då hon skivdebuterade med albumet Fado 2009 var hon emellertid redan känd lokalt, efter många framträdanden på fadoställen i Lissabon. Vid den tiden sjöng hon två kvällar i veckan på en restaurang i stadsdelen Alfama, och hon kan fortfarande dyka upp på fadohus när hon vill och har en stund över. Hon kommer från Lissabon och har fadon genom familjen; hennes mor Teresa Siqueira är ett någorlunda känt namn som fått en ny aktualitet tack vare dotterns framgångar. Carminhos följande album Alma från 2012 och Canto från 2014 har blivit lika stora framgångar som debutskivan. Det betyder att de hamnat i toppen på försäljningslistorna i Portugal.

Carminho är en mycket intressant sångerska med stark röst, energi och inlevelse. Hennes sångstil bygger på stora dynamiska kontraster och en livligt ornamenterad melodisk linje. Hon har nämnt Lucília do Carmo, Fernando Maurício och Amália Rodrigues som influenser. Jag har hört henne bara två gånger tidigare, dels på det kulturhus som hon snart återkommer till, dels på en utomhuskonsert i Lissabon. Jämte Mariza, Cristina Branco och Katia Guerreiro är hon i dag en ledande representant för den nya fadon. Och för mig är hon kanske den mest intressanta av alla eftersom hon bara står i början av sin karriär och har fina möjligheter att utvecklas – och att själv utveckla den nya fadon.

Både Mariza och Carminho är öppna för influenser från andra musiktraditioner, främst brailianskt och afrikanskt (Mariza är rentav född i Moçambique och har en afrikansk mor), jazz och folkmusik. Vilka riktningar deras musik ska ta i framtiden är inte lätt att säga i dag, men kanske kan konserterna i oktober ge antydningar. Ska man döma efter biljettpriserna är Mariza ungefär dubbelt så attraktiv som Carminho ­– men biljettpriserna säger egentligen bara att Mariza tills vidare har en något större stjärnstatus än Carminho. Vars konsert jag ser framåt emot i minst samma grad.