Vem döljer sig i gatunamnet? (7)

Ett skäl till att gator ibland döps om är att man vill undvika förväxling mellan gator som har snarlika namn. Därför vore det intressant att veta vilken tankeverksamhet som ligger bakom det faktum att Stockholm har såväl Rålambsvägen som Baron Rålambs väg.

Den förstnämnda hittar man bland ”författargatorna” i Kristineberg, och det är rimligt att tro att någon Rålamb har varit bekant för sådant han skrivit. Claes Rålamb (1622–98) var friherre och överståthållare i Stockholm. Rålamb nämns i Wikipedia som ”kulturpersonlighet” och visst står han som författare till ett par skrifter, men de läses i dag inte av många, men är möjligen intressanta för dem som vill fördjupa sina kunskaper om den svenska stormaktstiden. Rålambsvägen finns nära den mer kända Rålambshovsparken.

Rålambsvägen.

Claes Erik E:son Rålamb (1868–1940) har givit namn till Baron Rålambs väg, som ligger i Lill-Jansskogen, i en helt annan del av staden. Han var konstnär, hovmarskalk och överhovjägmästare. Att det rör sig om olika personer ur släkten Rålamb torde inte göra det mindre riskabelt att förväxla de två vägarna.

Baron Rålambs väg.

Även Funckens gränd i Gamla stan är uppkallad efter en i våra dagar tämligen obemärkt person. Tomas Funck (1580–1645) var en borgare som kom från Tyskland och som ägde ett hus som kallades Funckska huset vid Kornhalmstorg. Han ägde också ett annat hus i närheten. 

Johan Brinell (1849–1925) var ursprungligen smålänning och blev med tiden överingenjör vid Fagersta bruk och metallurg med ett internationellt rykte som kännare av stål och hur det skulle beredas. Med den fysikalika enheten brinell mäter man hårdheten hos en metall. För detta har Johan Brinell belönats med en väg kallad Brinellvägen som löper genom Tekniska högskolans område nära Östra station. På Brinellvägen ligger högskolans enheter för materialateknik och maskinteknik.

John Ericsssonsgatan, som är en tvärgata till Hantverkargatan på Kungsholmen, har också en teknisk anknytning. Ingenjören och uppfinnaren John Ericsson (1803–89), som var född i Värmland och avled i USA, var flitigt verksam och har särskilt gått till eftervärlden som konstuktör av det fartyg, USS Monitor, som användes av nordstaterna i amerikanska inbördeskriget och bidrog till deras seger, och som den som väsentligen förbättrade fartygspropellern. 

Wikipedia har mycket att säga om Ericsson och jag citerar här en passage:

”Ericsson lyckades få sin propeller använd på en stor amerikansk ångfregatt, USS Princeton, som blev färdig 1843. Vid en tävling 20 oktober samma år mellan fartyget Princeton och det såsom det bästa dittills ansedda ångdrivna skeppet, hjulångaren Great Western, vann Princeton, och propellern har sedan dess betraktats som en av de viktigaste uppfinningarna. Även om flera andra personer också kommit på tanken att framdriva fartyg med en skruvapparat var Ericsson den förste som lyckades att genomföra den praktiskt. Ericssons idé att använda komprimerad luft för att överföra kraft till maskindrift på långa avstånd och samtidigt åstadkomma ventilation användes senare med framgång vid borrandet av de stora alptunnlarna.

    En annan uppfinning, som Ericsson funderat på redan under vistelsen i England, tog efter flytten till Amerika hans uppmärksamhet i förnyat anspråk, varmluftsmaskinen. 1833 hade han förevisat sin första varmluftsmaskin i London. Den väckte stort uppseende. Idén var att erhålla drivkraft med användande av luft i stället för ånga.”

Vem som döljer sig i namnet Ångströmsgatan, en ganska liten gata på Kungsholmen, en bra bit från John Ericssons gata, har jag inte funnit några bestämda uppgifter om. Så att den är döpt efter fysikern och astronomen Anders Ångström (1814–74) får bli en gissning – om än välmotiverad eftersom denne Ångström är mera internationellt känd än någon annan Ångström, inte minst för längdmåttet Ångström (en Ångström är en måttenhet vi sällan har användning för, 0,000 000 000 1 meter). Ångström kom från Medelpad och var verksam som forskare i Uppsala. Han studerade särskilt optik och gjorde grundläggande insatser för spektralanalys, beskrivna i hans arbeten Optiska undersökningar (1853) och Ny bestämning av ljusets våglängder (1863).

Prins Bertils väg ligger på Djurgården och löper längs den norra kanten av Djugårdsbrunnskanalen. Prins Bertil (1912–97) var son till kung Gustaf VI Adolf och kronprinsessan Margareta. 

De som är medelålders eller äldre minns denna prins med gemytlig framtoning som en ganska populär och sympatisk kunglighet. Han var känd för sitt intresse för idrott, särskilt motorsport, som han ägnade sig åt i unga år. Han blev känd som ”motorprinsen”. Men på hans väg får inga motorfordon ta sig fram; den är ett fint promenadstråk för gående som möter en och annan ryttare till häst.

Flera gatunamn i kommande avsnitt.