Höjdpunkter inom fadon (12). Maria da Fé, Até Que a Voz Me Doa (1980)

Maria da Fé är född 1945 och kommer från Porto. Med ålderns rätt har hon nyligen slutat att uppträda, men hon lever inget lugnt pensionärsliv utan fortsätter att driva fadokrogen Senhor Vinho, ett av de mest renommerade (och dyraste) fadoställena i Lissabon, tillsammans med sin man, poeten José Luís Gordo. Hon kom till Lissabon i tonåren och blev snart uppmärksammad som sångerska, band annat för ”pop-fado” på 60-talet. Men hon är i stort en traditionellt orienterad sångerska och en av de mest betydande under senare decennier, med en kraftfull sångstil som är lätt igenkännbar.

Até que a voz me doa har förblivit hennes mest kända inspelning, från 1980. Texten är skriven av José Luís Gordo och melodin av gitarristen José Fontes Rocha. Det är också han som spelar portugisisk gitarr på inspelningen, tillsammans med Pedro Leal på spansk gitarr och Joel Pina, basgitarr.

Cantarei até que a voz me doa

P’ra cantar, cantar sempre meu fado

Como a ave que tão alto voa

E é livre de cantar em qualquer lado.

Cantarei até que a voz me doa

Ao meu país, à minha terra, à minha gente,

À saudade e à tristeza que magoa,

O amor de quem ama e morre ausente.

Cantarei até que a voz me doa

Ao amor, à paz cheia de esperança,

Ao sorriso e à alegria da criança

Cantarei até que a voz me doa.

Här kan man höra inspelningen:

https://www.youtube.com/watch?v=5IfhsMWcj5s

Jag ska sjunga tills min röst gör ont

av att sjunga, alltid sjunga min fado

liksom fågeln som flyger så högt

och är fri att sjunga överallt.

Jag ska sjunga tills min röst gör ont


för mitt land, min värld, mitt folk,


för vemod och smärtsam sorg,


för kärleken från den som älskar och dör frånvarande.

Jag ska sjunga tills min röst gör ont

för kärleken, freden fylld av hopp,

för barnets leende och glädje


ska jag sjunga tills min röst gör ont.