Höjdpunkter inom fadon (11). Adriano Correia de Oliveira, Trova do Vento Que Passa (1963)

Adriano Correia de Oliveira (1942–82) är förknippad med universitetet i Coimbra och oppositionen mot diktaturen i Portugal under 60-talet och fram till 1974. Han var aktiv i studentrörelsen mot regimen, sjöng klassisk coimbrafado men också visor med samhällskritiskt innehåll. Adriano Correia de Oliveira blev, liksom kollegan José Afonso, medlem i det förbjudna kommunistpartiet och en symbolgestalt för motståndsrörelsen. Han förföljdes och bevakades av den politiska polisen, PIDE. Han var också kompositör och poet och sjöng gärna texter av Manuel Alegre, som skrev Trova no Vento Que Passa. Alegre är en framstående politisk personlighet inom socialistpartiet som bland annat har ställt upp som kandidat i presidentvalet två gånger, dock utan att vinna. Han är författare till ett fyrtiotal böcker med prosa och poesi och är tonsatt framförallt av musiker från Coimbra. Därifrån är gitarristen António Portugal, som är upphovsman till musiken.

Det handlar om en lång dikt och de strofer som Adriano Correia de Oliveira tog upp är bara en del av dikten. Den har kommit att ingå i fadons standardrepertoar och sjungs numera också av många artister från Lissabon. Amália Rodrigues sjöng ett annat urval av strofer i sin version av Trova no Vento Que Passa, tonsatt av Alain Oulman.

Sången är inte så explicit när det gäller vad motståndet och nejsägandet handlar om. Därför har den behållit sin giltighet, och den kan appellera även till nutida lyssnare. Innehållsligt påminner det starkt om Bob Dylans Blowing in the Wind, som skrevs ungefär vid samma tid och helt oberoende av Manuel Alegre. Tanken att vinden för budskap mellan människor är förmodligen ett tema som är äldre än så.

Pergunto ao vento que passa

Notícias do meu país

E o vento cala a desgraça

O vento nada me diz.

Mas há sempre uma candeia

Dentro da própria desgraça.

Há sempre alguém que semeia

Canções no vento que passa.

Mesmo na noite mais triste,

Em tempo de servidão,

Há sempre alguém que resiste,

Há sempre alguém que diz não.

Adriano Correia de Oliveira gjorde inspelningen av Trova do Vento Que Passa 1963. Han kompas av António Portugal på portugisisk gitarr och Rui Pato på spansk gitarr.

https://www.youtube.com/watch?v=xyN1A2IOtbA

Jag frågar vinden som passerar

om nyheter från mitt land.

Och vinden låter olyckan tiga,

vinden säger mig inget.

Men det finns alltid ett ljus

i den djupaste olyckstid.

Det finns alltid någon

som strör ut sånger i vinden som drar förbi.

Även i den sorgsnaste natt,

i tider av slaveri,

finns det alltid någon som gör motstånd,

finns det alltid någon som säger nej.