Amsterdam – cyklarnas stad

En gång i tiden ville visionära planerare och politiker göra Stockholm till Framtidens stad och öppna den för den moderna tidens främsta hjälpmedel, bilen. Motorleder skulle dras in i stadens centrum. Den gamla bybyggelsen skulla trängas tillbaka för vägar, parkeringsplatser och parkeringshus. Bebyggelsen i samband med den så kallade cityregleringen, då två tunnelbanelinjer bands samman vid T-centralen och Gamla stan, vittnar om att ett förverkligande av planerna påbörjades men inte verkställdes fullt ut. Att så inte skedde är väl de flesta nöjda med i dag. Varför det inte skedde är en annan fråga, och man kan misstänka att svaret mera har att göra med bristande resurser än en tillnyktring av det politiska omdömet.

Cykelturister i Amsterdam.

Stockholm är en trevlig stad att promenera i, åtminstone på många håll. Med en mängd cykelvägar har framkomligheten för cyklister ökat avsevärt, liksom antalet cyklister. Den som vill korsa Skeppsbron i rusningstid får passa sig för den skara cyklister som snabbt kommer rullande nedför backen från Söder till Gamla stan. Men många av de andra cykelbanorna är ganska ödsliga. Den som promenerar där kan känna sig säker och behöver inte oavbrutet se upp.

Gamla stan, Amsterdam.

Bilarnas framfart i stadskärnorna har avstannat eller bromsats i många andra städer än Stockholm. Det lär vara en internationell trend att fotgängare och cyklister tar över mer och mer av stadskärnorna. Och det är säkert välkommet för alla som vill bedriva en näringsverksamhet med butiker, restauranger, kaféer, gallerier etc. där. Om folk inte hann stanna till och se sig omkring skulle sådana verksamheter få det svårt.

Den som för några dagar byter ut Stockholm mot Amsterdam kan tro sig förflyttad till ett futuristiskt scenario där utvecklingen skenat iväg längre än någon annanstans. För i Amsterdam härskar cyklarna och cyklisterna. Intrycket av de tusentals cyklar som står uppställda utanför centralstationen är smått absurt. Och sedan finns cyklarna överallt där det kan finnas cyklar. Det är mycket lätt att tro på uppgiften att de finns fler cyklar än invånare i Amasterdam – cirka en miljon är de, cyklarna. En guide på en rundtursbåt skämtar om de tre meter djupa kanalerna i staden: en meter gyttja, en meter vatten och en meter cyklar.

Även om man ser cyklar uppställda överallt där cyklar kan få plats, så finns det förstås också cyklar som används. För den som promenerar i den vackra staden – och gångtrafikanter är det heller ingen brist på – gäller det att vara uppmärksam. Cyklarna är tystare än bilar, bussar och spårvagnar, och en fotgängare kan tro sig attackerad av tvåhjulingar från alla håll. På cyklarna finns trafikanter av alla tänkbara slag, åldrar, yrken och utseenden. Cykeln som transportmedel används tydligen inom alla samhällsgrupper. Och i en platt stad som Amsterdam är den bekväm. Men att hitta en plats att ställa ifrån sig cykeln på kan vara en utmaning.

Förr i tiden, då utlandsresor var mer exklusiva än i våra dagar, kunde de som återvänt från andra länder vittna om att folk där kör bil som galningar. I Italien körde man som galningar. I Frankrike också, och i Spanien, och så vidare. Under det korta besöket i Amsterdam slås jag av att biltrafiken faktiskt är försynt. Man kör inte särskilt tätt, snabbt eller bullrigt. Bilar finns naturligtvis i tillräcklig mängd. Men då Amsterdamborna tar sig fram väljer de att cykla eller promenera eller åka spårvagn.

Kanske är det Amsterdams tusentals cyklister, plus alla som går till fots eller åker kollektivt, som visar hur Framtiden stad kan se ut – väldigt olik de bilparadis som 50- och 60-talets planerare och visionärer hade i huvudena och på ritborden.