Fernando Botero är en internationellt berömd konstnär från Medellin i Colombia, representerad i flera städer med skulpturer med stora, mulliga former. I Lissabon finns Moderskap, en staty av en bastant dam med ett barn i famnen som kan ses i Edvard VII:s park. Den sträcker sig från trafikknuten Marquês de Pombal och norrut. Parken är egentligen en enda lång uppförsbacke från vars topp man har fin utsikt över Lissabon mot floden. Vill man titta åt ett annat håll så finns Boteros staty, ett verk från 1999, till beskådande.
Markisen av Bombal, eller Sebastião José de Carvalho e Melo, som han egentligen hette, var Portugals ledande statsman under en stor del av 1700-talet. Wikipedia skriver bland annat: ”Pombal blev en ivrig anhängare av upplysningstidensidéer. Han hade en lysande administrativ förmåga och genomdrev sina åtgärder med diktatorisk myndighet. Företrädande närmast storbourgeoisiens intressen, genomförde han en rad åtgärder i upplysningstidens anda, befordrade skolväsendet, reformerade rättskipningen, stabiliserade finanserna. Hans merkantilistiska handelspolitik främjade Portugals och koloniernas industri och handel. Hans organisatoriska talang nådde ryktbarhet genom hans insats vid återuppbyggningsarbetet efter jordbävningen I Lissabon 1755.”
Markisen står staty vid trafikplatsen som bär hans namn. Men man får se honom lite på avstånd eftersom han blickar ut över staden från toppen på en pelare. Fågeln på hans huvud ingår inte i skulpturen.
Men i piedestalens nedre del finns några figurer som man kan studera på närmare håll. Här handlar det om några av de vanliga invånare som markisen härskade över.
Staden förändras och även i Lissabons äldre stadsdelar finns det nya inslag. I den äldsta stadsdelen Alfama finns en byggnad som kallas Casa dos Bicos, uppförd under 1500-talet för skråväsendet och karakteristisk med en ojämn, taggig fasad. Numera hyser byggnaden José Saramago-stiftelsen som verkar för att sprida information om författarens verk. Torget där byggnaden ligger har nyligen fått namn efter Saramago. Detta efter att platsen i åratal har varit uppgrävd och full av byggnadsmaterial. Nu är arbetet klart och torget har blivit en plats med ett livfullt restaurangliv. Det hade varit intressant att veta vad den nya statyn på platsen heter och vem som gjort den, men som så ofta i Lissabon saknas uppgift om det i anslutning till statyn.
Cais do Sodré är en viktig plats för Lissabons kommunikationer, ändhållplats för en av metrolinjerna och utgångspunkt för lokaltågen till Cascais och färjor till orter på andra sidan floden. Ett par spårvagnslinjer och många busslinjer finns också här. I åratal har bussterminalen och kajen byggts om och först nyligen har röran förvandlats till en liten park invid bussterminalen och en utsiktsplats med bekväma bänkar vid kajen. Det ser trevligt ut. En ny staty har tagit plats i parken och man kan förstå att den har med Lissabon som sjöfartsstad att göra.
Det har säkert också den staty och det mönster i gatstenen som sedan en kort tid finns vid Restauradores, precis intill en av nedgångarna till metron. Det är mitt i stadens centrum. Men vem som svarar för verket får man även här förbli okunnig om.
Till sist i detta avsnitt ett par levande statyer. De finns i de flesta storstäder och kan utgöra underhållande inslag i stadsbilden. Men just dessa statyer måste fångas i ögonblicket och den som återvänder för att beskåda dem på nytt kommer att finna att de har försvunnit efter några timmar. Båda dessa levande statyer är fotograferade i Lissabons gamla affärscentrum Baixa.
Flera statyer från den portugisiska huvudstaden i kommande avsnitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar