I Lissabon finns massvis med statyer, precis som i andra storstäder. Det som visas i dessa fem blogginlägg är bara ett litet urval, och det hade varit lätt att utforma ytterligare fem eller flera inlägg med helt andra statyer i Lissabon. Hoppas emellertid att någon har nöje av de statyer som valts här. Mycket mer finns att upptäcka för den som besöker staden.
Inte minst utanför Lissabons mest centrala delar. Vi börjar i detta avsnitt i Oriente, en stadsdel som ligger nära Lissabons flygplats. För att komma dit tar man lämpligen metrons röda linje mot flygplatsen. Oriente är en modern del av Lissabon, med konferensanläggningar, ett stort köpcentrum, det stora akvariet Oceanário och många restauranger. Går man ner till floden ser man den nya bron, döpt efter Vasco da Gama precis som köpcentret, tills vidare Europas längsta bro.
I Oriente finns det gott om offentlig konst. I anslutning till finns för det mesta uppgifter om vad de heter och vem som har gjort dem. Jorge Vieira (1922–98) heter skulptören bakom den mäktiga Homem-Sol som kom på plats framför det stora köpcentret 1998.
En engelsk konstnär, Antony Gormley (1950) har gjort en annan stor skulptur, Rizoma.
Rui Chafes (1956), en portugisisk konstnär är upphovsmannen till Horas do Chumbo, som liksom de två föregående är rest 1998, året för den stora världsutställningen, Expo 98, i Lissabon och Oriente. Skönheten i denna skulptur är måhända inte uppenbar omedelbart, varför den här avbildas från två olika håll. Kanske någon betraktningsvinkel gör den mera attraktiv?
Det finns ett gångstråk i Oriente med en liten kanal, mycket grönska och många parkbänkar samt flera små torn där vattnet spelar med ljuset på ett vackert sätt. Vem som är mannen eller kvinnan bakom de konstruktionerna är mig obekant.
Fado är Lissabons musik och det påminns man om vid Restauradores mitt i centrum där denna staty kan ses.
Temat fado har också tagits upp av ett par levande statyer. Vid tillfället fotograferades de i Baixa.
Fadons mest besjungna stadsdel är Mouraria. Där bodde den första stora fadosångerskan Maria Severa (1820–46). I hennes hus är i dag fadohuset Maria da Mouraria inrymt, och torget intill heter förstås Largo da Severa. Där finner vi en staty av – en fisk. Om den har med fadon att göra och i så fall på vilket sätt är inte lätt att veta.
I Lissabons centrala del finns en liten stadsdel som heter Principe Real. Den ligger ganska högt och nås lätt av den återöppnade spårvagnslinjen 24. I Principe Real finns en vacker liten park. Där saknas förstås inte statyer. Den jag valt är väl inte Lissabons vackraste, men intressant genom sin tillägnan till dem som utsatts för homofoba trakasserier.
Till sist en staty av en nutida portugisisk konstnär, Carlos Bajouca. O Sonho da Glória finns till beskådande i Edvard VII:s park, eller snarare i området just ovanför parken. Närmaste metro är Parque.
Därmed avslutas inläggen med skulpturer i Lissabon. Några fler intressanta verk kan ses i blogginlägget från Coleção Berardo den 23 februari 2018.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar