När sjömän upptäckte
den obebodda arkipelagen Azorerna i början av 1400-talet såg de några fåglar som
de trodde var duvhökar. Det portugisiska ordet för duvhök är açor. Emellertid har det aldrig funnits
några duvhökar på öarna. De fåglar man såg var troligen ormvråkar. Så om
sjömännen hade haft en ornitolog med sig så hade ögruppen hetat något helt
annat.
Den första ön man kom
till fick namnet Santa Maria. Det är den av de azoriska öarna som ligger
närmast fastlandet. Och att hedra jungfru Maria genom namngivningen ligger nära
till hands för troende katoliker. Det finns många öar, och mycket annat, som
heter Santa Maria i länder där katolska kyrkan haft stort inflytande. Nästa ö
man såg fick också namn efter ett populärt helgon, Sankt Mikael. São Miguel är
den största av Azorernas öar. Sedan tog kreativiteten ledigt, och den tredje ön
man träffade på fick i brist på något mer fantasifullt heta ”den tredje”. Och
Terceira heter den än i dag.
 |
| Halvön Monte Brasil. |
Tillsammans med öarna
Faial, Pico, São Jorge och Graciosa utgör Terceira den mellersta delen av Azorerna.
Terceira är trea även om man ser till ytan; det är Pico som tränger sig emellan
São Miguel och Terceira. Däremot är Terceira tvåa när det gäller folkmängden.
På en yta som motsvarar mindre än en tredjedel av Ölands bor lika många
människor som på Gotland, 56.000.
Ungefär 21.000 finns
i huvudstaden Angra do Heroismo (”Hjältemodsviken”) i söder, men hela kommunen
har cirka 35.000 invånare. En annan viktig stad är Praia da Vitória (”Segerstranden”),
som ligger på öns östkust. En rad byar finns längs kusterna medan öns inre
delar är mindre bebyggda. Landskapet är grönt, frodigt och blommande med massvis
av hortensia, kuperat med en topp på drygt tusen meter som högsta punkt.
Huvudnäringen är liksom på Azorerna som helhet mejeriproduktion, och kor går
omkring lite varstans. På Terceira tillverkas flera av det fyrtiotal ostsorter
som Azorerna producerar och som säljs i hela landet.
 |
| Huvudgatan i Angra do Heroismo. |
I oktober 2013 skrev
jag om några av de andra azoriska öarna och nämnde då städer som huvudstaden
Ponta Delgada (São Miguel) och Horta (Faial). Dessa och andra azoriska städer
fungerar säkert nöjaktigt som regionala centra med de skolor, sjukhus,
myndigheter, företag, kommunikationer och institutioner som behövs, men de har
få attraktioner som kan motivera långväga resor. Om någon skulle beskriva dem
som lite småtråkiga kommer jag inte att protestera alltför vildsint. Terceira
kan inte konkurrera med São Miguel när det gäller hisnande storslagen natur,
utan dess främsta attraktion är huvudstaden Angra do Heroismo. Detta är en vacker
och charmig stad där man kan ströva omkring länge och trivas – och kanske även
svettas lite eftersom staden är backig och luftfuktigheten hög även när det inte
är särskilt varmt. Angra do Heroismo är – utan större konkurrens – Azorernas
vackraste stad.
1980 drabbades
Terceira av ett jordskalv som förstörde många byggnader runtom på ön. Dock
klarade sig Angra do Heroismo hyggligt, och de skadade byggnaderna reparerades
eller återuppbyggdes inom några år. Angra do Heroismo är Azorernas äldsta stad
med anor från 1450 och var tidigare hela ögruppens huvudstad. Med sina många
historiska minnen och äldre bebyggelse har den sin särart och speciella atmosfär.
Efter skalvet satte opinionsbildare och politiker igång en kampanj för att göra
staden till ett av UNESCO:s världskulturarv. Det lyckades också, och sedan 1983
har staden denna status. Ytterligare ett sådant världskulturarv finns i
vindistriktet på ön Pico sedan 2004.
Man kan undra varför
en ort, eller ett land, överhuvud eftertraktar utnämningen till världsarv. Den
innebär krav på att de värden som föranlett utmärkelsen hålls intakta och sköts
om. Å andra sidan, och säkert den sida som oftast överväger, blir platsen
tydligare satt på kartan och kan lättare locka till sig besökare. Och det finns
en hel del som kommer till Angra do Heroismo. Turismen är en växande men ännu
ganska liten näring på Azorerna, men Terceiras huvudstad torde vara den
enskilda ort som har flest besökare efter Ponta Delgada. Det märks genom att
det finns flera hotell, och den nya fräscha flygplatsen vid Lajes har kapacitet
för långt flera turister än dagens. Dock kan varken Terceira eller Angra do
Heroismo jämföras med populära turistmål som Kanarieöarna eller Funchal på Madeira. Barer,
kaféer och restauranger är det ingen brist på, men heller inget överflöd av. Kommersen
är nedtonad. Det är mest vardagslunken och lugnet som märks, tempot är måttligt.
Portugisiska är det helt dominerande språket i ljudbilden. De enda svenska ord
jag kunde höra under några dagars vistelse på ön var de som jag själv yttrade i
ett telefonsamtal.
 |
| Resenärer släpar sina resväskor på huvudgatan i Angra do Heroismo. |
Angra do Heroismo är
en vacker stad som tack vare sina backar erbjuder fina utsiktspunkter, till
exempel mot den mäktiga halvö, Monte Brasil, som vidtar där bebyggelsen slutar.
Staden saknar (med något undantag) de i Portugal så vanliga kakelfasaderna, men
till dess charm hör den livfulla färgsättningen av husen, särskilt på gavlar
och kring dörrar och fönster. Trottoarer och torg är dekorerade med mönster i
svarta och vita stenar, som i övriga Portugal. Åtminstone i de centrala delarna
är gatlyktorna av gammaldags slag och de flesta utsmyckade med blombuketter.
Blomsterprakten är imponerande överallt i centrala Angra do Heroismo.
Jag är förtjust i
botaniska trädgårdar, och den som ligger mitt i staden tillhör de vackraste jag
sett. Parken heter Duque da Terceira och kom till på initiativ av en Dr. Lino
någon gång kring förra sekelskiftet, en man som enligt en minnesinskription ”odlade
blommor, ord och musik”. I trädgården, som naturligtvis ligger i en brant backe
med många trappor och terrasser, har man samlat träd, plantor och blommor från
hela världen. Välskött och stillsam är den en färggrann oas, och man kan vistas
där en bra stund, eller flera. En dikt till Terceira av poeten Almeida Garrett,
som en tid var landsflyktig där, finns på ett litet monument i parken.
 |
| Lekande barn i Duque da Terceira. |
Bredvid den botaniska
parken ligger Angra do Heroismos museum, som berättar om stadens, öns och hela
Azorernas historia från kolonisationen på 1400-talet och framåt. Museet är trevligt
utan att vara särskilt originellt och det innehåller en rikedom på historiska ting
som berättar om hur man har levt på ön och om Azorernas förhållande till
Portugal och omvärlden. Här finns föremål, interiörer och konstnärliga arbeten
i en kronologiskt ordnad uppläggning.
 |
| Exempel på Terceiras porslinsindustri. |
 |
| Målningen av Helena Justino heter "Våren". |
Fisket är fortfarande
den näst viktigaste näringen på Azorerna, och även sjöfarten har betydelse
eftersom öarna ligger mitt i Atlanten och ofta blivit mötesplats för Atlantseglare. Angra do Heroismo har en stor
marina, och i anslutning till den finns också en allmän strand med utsikt mot
Monte Brasil. Den kommersiella hamnen på Terceira har dock flyttats till Praia
da Vitória.
Det finns många
vackra hus i Angra do Heroismo. De ljusa färgerna och rikedomen på blommor gör
stadsbilden tilltalande. Mest anslående av byggnaderna är kyrkorna. Kristendomen
har ett fast grepp om de azoriska öarna, där befolkningen är mera religiöst
sinnad än på fastlandet. Helgon firas på många håll på landsbygden, kyrkor och
kapell ligget tätt och sociala aktiviteter sker i stor utsträckning i kyrkans
hägn. Katedralen i huvudstaden ligger vid den långa nedförsbacke som är
huvudgata. Lika imponerande är Igreja da
Misericórdia vid marinan.
Framför kyrkan står en staty av sjöfararen
Vasco da Gama, som upptäckte sjövägen till Indien 1498. Under återfärden till
Portugal stannade hans flotta till vid Angra do Heroismo, 1499. För det har han
belönats med en staty som man skulle kunna tro har stått där i många år. Men
statyn i traditionell stil av skulptören Duker Bower invigdes den 10 juni 2016
och hade alltså bara stått på sin plats några dagar då jag fotograferade den.
Sanjoaninas är en festival utan religiös anknytning som infaller en vecka i juni
och består av många sorts aktiviteter över hela ön: parader och konserter,
tjurrusningar, idrottstävlingar, fester … festivalen, som engagerar stora delar
av befolkningen, har gamla anor och sägs gå tillbaka ända till 1500-talet. Festivalen
presenterades i år med stora affischer där Angra do Heroismo utnämndes till ”Atlantens
huvudstad”. Rimligen borde Sanjoaninas vara något som lockar många besökare
till ön. Några kommer väl också, men så vitt jag kan bedöma efter ha varit där
just under festivalen, är det främst lokalbefolkningen som deltar. Och roligt
tycks man ha.
 |
| Idrottsungdomar under Sanjoaninas. |
Atlantens huvudstad –
varför inte? Atlanten är att gratulera till ett sådant val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar