Fria Claridade är en av de tidiga inspelningar av Amália Rodrigues
som blivit en mindre klassiker, och sången, komponerad av José Marques do Amaral med text av poeten från norra Portugal Pedro Homem de Mello, har tagits upp av
många andra artister sedan Amália Rodrigues gjorde sin första inspelning av den
1951. På skiva återkom hon till sången två gånger till, 1966 och 1982.
No meio da claridade,
Daquele tão triste dia,
Grande, grande era a cidade,
E ninguém me conhecia!
Então passaram por mim
Dois olhos lindos, depois,
Julguei sonhar, vendo enfim,
Dois olhos, como há só dois?
Em todos os meus sentidos,
Tive presságios de Deus.
E aqueles olhos tão lindos
Afastaram-se dos meus!
Acordei, a claridade
Fez-se maior e mais fria.
Grande, grande era a cidade,
E ninguém me conhecia!
Här är originalinspelningen av Fria
Claridade:
Mitt i all klarhet
denna mycket sorgliga dag
var staden stor, så stor
och ingen kände mig.
Sedan passerade mig
två underbara ögon.
Jag trodde jag drömde när jag såg
dessa två ögon, som om de var de enda.
Med alla mina sinnen
fick jag ett tecken fån Gud
och dessa vackra ögon
avlägsnade sig bort från mina.
Jag vaknade och klarheten
gjorde mig större och kallare.
Stor, så stor är staden
och ingen känner mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar