Fadomusiken
uppkom i början av 1800-talet i Lissabons fattiga stadsdelar. Miljön har jag
beskrivit så här i boken Fado – en
vägvisare till musiken och musikerna (GML Förlag): ”(Fadon) framfördes i
gränder och på torg, på samlingsplatser som kaféer och matställen. Bordellerna
var talrika. Prostitutionen var utbredd i de trångbodda stadsdelarna, och där
förekom mycket drogmissbruk och kriminalitet i form av bondfångeri, stölder och
rån. Sjukdomar och tidvis svält drabbade människorna i den smutsiga miljön.
Befolkningen bestod av sjömän, fiskare, hantverkare, arbetare, invandrare,
återvändare från Brasilien, prostituerade, arbetslösa ...”
Denna bild av fadons ursprungsmiljö är den allmänt spridda, och den skiljer
sig inte mycket från de områden i stora hamnstäder som skapat andra urbana
musiktraditioner, som jazzen i New Orleans eller tangon i Buenos Aires.
Prostitutionen som tema skymtar fram – eller behandlas helt öppet – i texter i
framförallt äldre fado. Sångerskan Maria Alice (1904–96), som var som mest
populär åren kring 1930, tar upp det i Fado
Menor. Vid den tiden var Portugal sedan några år tillbaka en diktatur som
genast hade infört en hård censur. Det kan tyckas märkligt att en text som så öppet
talar om prostitutionen inte förbjöds. Förklaringen ligger i att det var
meningslöst att förbjuda något som alla redan kände till, och någon politisk
risk med att tillåta inspelningen fanns inte.
Por eu vender o meu corpo
Olham p'ra mim com desdém,
As ricas também se vendem
E tudo lhes fica bem.
Ninguém censura a mulher
Que p'ra dar aos filhos pão
Depois de tudo sofrer
Ponha o seu corpo em leilão.
Não há ninguém que suponha
Qual a cruz do meu penar
E ser mãe e ter vergonha
Dos meus filhitos beijar.
Texten är skriven av Fernando Teles. Kompmusikerna är okända.
För att jag säljer min kropp
Ser
man på mig med förakt.
De rika säljer sig också,
och de klarar sig bra genom allt.
Ingen klandrar kvinnan
som för att ge sina barn bröd,
efter
allt hon genomlidit,
bjuder ut sin kropp till försäljning.
Det
finns ingen som förstår
vilket kors mina smärtor är,
att
vara moder och känna skam,
när jag kysser mina små barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar