Fernando Pessoa i citat (1)

Den som besöker Lissabon inser snart att poeten Fernando Pessoa (1888–1935) är djupt förbunden med staden, mer än någon annan författare. Han både föddes och dog där. Det finns förstås statyer av andra poeter, men vem som helst får inte sitta staty vid berömda Café Brasileira i Chiado, en plats som tusentals personer passerar varje dag – och åtskilliga av dem vill bli fotograferade med poeten. Kakelmuseet i Lissabon har ett modernt kakelverk med Pessoas porträtt. Överallt säljs hans handbok för turister Lisboa – O Que o Turista Deve Ver/What the Tourist Should See (som jag skrev om i bloggen den 10 februari i år), och i bokhandeln sprids hans verk ut på väggar och hyllor.

Jag lägger märke till en liten, billig bok, Um País em Pessoa (Zero a Oito 2017), som innehåller citat av Pessoa. Korta citat som inte bjuder något större motstånd ens för den som är ovan vid att läsa poesi. Volymen vänder sig helt klart till en utländsk publik och innehåller inte bara originaltexterna utan också översättningar till engelska och franska samt en del vackra bilder från olika delar av Portugal. I detta och kommande blogginlägg har jag använt originaltexten och båda översättningarna för att få fram något vettigt på svenska. Exemplen är bara ett urval. Bilderna är inte från boken utan mina egna (med undantag av porträttet nedan).

Fernando Pessoa anses vara en svårtillgänglig poet. Och det är han särskilt för den läsare vars mål är att förstå varenda tanke som formuleras. Pessoa är ofta dunkel, paradoxal och svårfångad. Jag är inte ens säker på att han själv alltid förstod allt han skrev. Samtidigt är hans dikter och prosatexter konstigt nog lätta att läsa. Han språk flyter lätt och naturligt, han är inte rädd för de vanliga, enkla orden och motiven.

Fernando Pessoa glider ur greppet inte minst för att han skrev under många olika pseudonymer. De vanligaste är Álvaro de Campos, Alberto Caeiro och Ricardo Reis, tre sinsemellan olika poeter som var och en har dikter som fyller en rejäl volym. (Alberto Caeiros dikter finns på svenska och jag skrev om dem i bloggen den 9 oktober 2013). I den märkliga prosaboken Orons bok är det en Bernardo Soares som har ordet. Pessoa skrev också dikter under sitt eget namn. I citaten nedan har jag angivit vilken av pseudonymerna som gäller i de enskilda fallen.

Não sou nada.

Nunca serei nada.

Não posso querer ser nada.

À parte isso, tenho en mim todos os sonhos do mundo.

(Álvaro de Campos)

Jag är ingenting.

Jag kommer aldrig att bli någonting.

Jag kan inte önska vara någonting.

Och ändå har jag världens alla drömmar i mig.

*****

Da mais alta janela da minha casa

Com um lenço branco digo adeus

Aos meus versos que partem para a Humanidade.

(Alberto Caeiro)

Från det högsta fönstret i mitt hus

vinkar jag farväl med en vit näsduk

till mina verser som ger sig av mot Mänskligheten.

Os compradors de coisas inúteis sempre são mais

sábios do que se julgam – compram pequenos sonhos.

São crinças no adquirir.

(Bernardo Soares)

Köparna av värdelösa ting är alltid klokare

än de anser – de köper små drömmar.

De är barn när det gäller att köpa.

*****

A flor que és, não a que dás, eu quero.

Porque me negas o que te não peço?

(Ricardo Reis)

Blomman som du är, inte den du erbjuder, är vad jag vill ha.

Varför vägrar du mig det som jag inte ber dig om?

*****

Quem cruzou todos os mares

cruzou somente a monotonia de si mesmo.

(Bernardo Soares)

Den som har rest över alla haven

har bara rest genom sin egen enformighet.

Quando é que despertarei

de estar acordado?

(Álvaro de Campos)

När ska jag vakna upp

från vakenheten?

*****

Vem sentar-te comigo, Lídia, à beira do rio.

Sossegadamente fitemos o seu curso e aprendamos

Que a vida passa, e não estamos de mãos enlaçadas.

(Ricardo Reis)

Kom och sitt med mig, Lídia, vid flodens kant.

Låt oss lugnt titta på dess lopp och lära

att livet går förbi, och vi håller inte varandras händer.

Ó mar salgado, quanto do teu sal

São lágrimas de Portugal!

(Fernando Pessoa)

O salta hav, hur mycket av ditt salt

är tårar från Portugal!

*****

Uma só coisa me maravilha mais do que a estupidez

com que a maioria dos homens vive a sua vida:

é a inteligência que há nessa estupidez.

(Bernardo Soares)

Det är bara en sak som slår mig med mer häpnad än

den dumhet som de flesta människor lever sina liv med:

det är intelligensen som finns i den dumheten.