Fado på cd: Recensioner i repris (12)

Med detta inlägg avslutar jag ”Recensioner i repris”. Däremot kommer jag att återkomma till fado på skiva på olika sätt. Dessa recensioner publicerades ursprungligen i tidskriften Lira.

Ercília Costa

As Primeiras Gravações 1929–1930 (2009)

Tradisom

****

Maria Alice

As Primeiras Gravações 1929–1931 (2009)

Tradisom

****

Det stegrade intresset för fado har lett till en omfattande återutgivning av musik från 1950- och 60-talen. Men det är sällsynt med återutgivningar från fadons första storhetstid på skiva, åren kring 1930. Dessa cd är välredigerade utgåvor med 20 spår vardera. Ercília Costa (1902–85) blev med stöd av gitarrlegenden Armandinho snabbt en berömdhet och gjorde stora turnéer i bland annat Brasilien och USA. Maria Alice (1904–97) var en av de populäraste sångerskorna kring 1930, både i Portugal och Brasilien. De var båda bra sångerskor som sjöng med klara, distinkta röster och starkt uttryck. Ljudet är hyggligt med tanke på inspelningarnas ålder. Möjligen är Costa snäppet bättre, men hennes inspelningar från 1930 har tidigare utgivits på cd, så Maria Alice är minst lika välkommen. För den som vill lära känna äldre fado är de här albumen av stort värde, men en lika god anledning att lyssna till dem är den utmärkta musiken.

Joana Amendoeira

Amor Mais Perfeito (2012)

CNM

****

På sitt åttonde album hyllar Joana Amendoeira gitarristen José Fontes Rocha (1926–2011), som spelade med fadodrottningen Amália Rodrigues och under senare år ofta med Joana Amendoeira själv. Han är en av fadons mästare på portugisisk gitarr och dessutom en bra sångkompositör, vilket framgår av denna cd där alla de tretton sångerna är komponerade av Fontes Rocha till texter av välkända fadopoeter. Hans mest berömda sånger Trago fado nos sentidos och Até que a voz me doa saknas dock i detta urval.
Sångerskan kompas smakfullt och lyhört av brodern Pedro Amendoeira, portugisisk gitarr, Rogério Ferreira, spansk gitarr, och Paulo Paz, kontrabas. Som vanligt sjunger Amendoeira med en varm och smidig röst, omsorgsfull texttolkning och säker musikalitet. Fado blir hos denna sångerska aldrig särskilt tragisk eller dramatisk. Musiken är vänlig och innerlig, en mild melankoli skymtar fram då och då i en övervägande lugn och positiv fado. Denna cd håller samma klass som den närmast föregående, Sétimo Fado från 2010, som jag ändå värderar lite högre på grund av större variation och generösare speltid.

Katia Guerreiro

Os Fados do Fado (2010)

JBJ & viceversa

****

Katia Guerreiro har på fyra tidigare cd presenterat traditionell fado och nyskrivet material till ambitiös poesi. Denna nya cd är något annat: en samling välkända sånger som andra har lanserat. Att ge ut ”covers” kan vara riskabelt, men Katia Guerreiro lyckas verkligen göra något eget av sångerna, som förknippas med bland andra Amália Rodrigues, Carlos Ramos, Tristão da Silva och Hermínia Silva. Särskilt i långsammare tempon leder hennes omsorgsfulla och nära texttolkning till en ovanlig innerlighet – exempel är Procuro e Não Te Encontro, Nem às Paredes Confesso och Há Festa na Mouraria. João Veiga på spansk gitarr och Rodrigo Serrão på bas är hennes vanliga kompmusiker, medan Paulo Valentim på portugisisk gitarr bytts ut mot Guilherme Banza, vilket ger en mjukare klangbild. Med den går väl ihop med den avspända stämningen på skivan, som påminner om det välvilliga lugnet efter en framgångsrik konsert, då publiken väntar på extranumren. Och här är de, på en välgjord och njutbar cd.

Carminho

Alma (2012)

EMI Music Portugal

*****

Sångerskan Carminho, som gjorde en fantastisk skivdebut 2009, återkommer nu med ett album som har vissa likheter med debuten. Även nu producerar Diogo Clemente, som spelar spansk gitarr tillsammans med Marino de Freitas på basgitarr och fem (!) mästare på portugisisk gitarr av vilka Bernardo Couto och José Manuel Neto förekommer mest. Sångerna är traditionella fados, sånger ur andra artisters repertoar, lite brasilianskt och resten nyskrivet. Den musikalitet, energi, närvaro och inlevelse som sångerskan visade på sin debutskiva finns här också – men både repertoaren och uttrycksregistret är något bredare. Ömsint och lugn är Chico Buarques och Edu Lobos Meu Namorado, i övrigt finns det mesta från rustik rytmkänsla till intensivt uttrycksfulla sånger där Carminho med sitt lite slingrande sångsätt borrar sig in i texten och skapar en rikt varierad melodisk linje, med säker känsla för form och balans. Bara i början av sin karriär är hon för mig den mest spännande och kreativa rösten i dagens fado, med rötterna i en lång tradition som hon för in i en helt samtida musik. Detta album förvandlar en starkt lovande sångerska till en mästare.     

Amália Rodrigues

Amália Nossa 1920–1999 (12 cd) (2009)

Tugaland

*****

Under sin halvsekellånga karriär gjorde Amália Rodrigues massvis med inspelningar som har kommit i ett otal nyutgivningar under åren. Denna nya antologi bör vara av intresse även för den som redan har en del av sångerskan. För ett pris motsvarande två vanliga cd får man här tolv stycken, tematiskt indelade, med utförliga och initierade kommentarer av experterna Rui Vieira Nery, musikvetare, och Vasco Graça Moura, poet. Ett fint bildmaterial ingår, liksom alla texter. Men allt är på originalspråket enbart. Albumet domineras av studioinspelningar av fado med portugisisk och spansk gitarr, men här finns också sånger med orkester, publikupptagningar, filmmusik och ett par dussin spanska, latinamerikanska och franska sånger.

Antologin ger ingen helhetsbild av Amália Rodrigues musik eftersom den består av inspelningar från 1945 till 1958 och mycket av hennes viktigaste musik kom till senare. Men även en Amália i halvfigur är en enastående uttolkare av fado. Med sin röst, sångteknik, musikalitet, kreativitet och förmåga att levandegöra en text är hon en av det förra seklets allra största sångerskor. Standarden är genomgående hög och jämn, även vad gäller gitarristerna och det melodiska materialet. Amálias berömmelse vilar inte på tillfälliga lyckträffar; tvärtom levererade hon i många år mästerstycken på löpande band – och många finns med här. Att lyssna igenom dessa 134 inspelningar är inte bara njutbart, utan också lite rörande. Man förstår varför hon ständigt nämns som en förebild av yngre musiker. Vilken sångerska hon var!