Tema med variationer: Fadoprofilen (29): Pedro Moutinho

11 april 2014

Fadoprofilen (29): Pedro Moutinho

Pedro Moutinho (1976), yngre bror till Camané och Hélder Moutinho. Började sjunga i sjuårsåldern. Har inte samma röststyrka som sina bröder och har utformat en fado som är dämpad, allvarlig, fö trolig och intim. Vacker röst. Han delar ofta upp versraderna i segment med markerade pauser. En lågmäld och nyanserad sångare med ett särpräglat personligt uttryck.

I min bok Fado, en vägvisare till musiken och musikerna (GML Förlag) finns en intervju med Pedro Moutinho. Detta är ett kort utdrag ur intervjun.

– Jag började sjunga fado mycket tidigt. Fadon var något som mina föräldrar och mina bröder alltid talade om. När mina föräldrar gick till fadohus tog de med mig när jag bara var ett spädbarn. Fadon har funnits i släkten sedan länge. Min farfar sjöng fado liksom mina föräldrar. När jag var sju började jag sjunga en fado som var skriven som en rolig sång för barn, men i traditionell stil. Ingen riktig fado, för det är ju en allvarlig och känslosam musik egentligen. Men sedan dess har jag aldrig slutat att sjunga fado.

När du började sjunga så måste din bror Camané ha varit omkring 16– 17 år ...

– Ja, vi gick och lyssnade till Camané när jag var liten. Han blev tidigt och har alltid varit min viktigaste influens.

Har du funderat på att sjunga annan musik än fado?

– Nej. Jag har sjungit en sång som Elis Regina spelade in på 60-talet i Brasilien, men jag sjöng den med portugisiskt uttal och till spansk och portugisisk gitarr med Carlos Manuel Proença och José Manuel Neto. Och när jag var i 16-årsåldern hade jag ett garageband. Vi sjöng Led Zeppelin och Guns ’n’ Roses och sådant, det var en sorts ungdomsrevolt mot fadon. Mina vänner då tyckte inte om fado, men den har egentligen alltid funnits i mitt liv.

Fadon är något som händer och ibland inte händer. Fadon för mig måste stämma med mina känslor, mitt sätt att leva. Det som är viktigast för mig i en fado är inte rösten utan orden.

Kan du beskriva ditt sätt att sjunga fado?

– Jag sjunger inte en fado på samma sätt två gånger. Ibland kommer jag inte ihåg hur jag sjöng den senast. Det är viktigt för mig att publiken lyssnar på mig, att det finns ett samspel med lyssnarna, och det påverkar varje framförande. Jag tycker inte om att sjunga starkt, och då kan det vara svårt om akustiken är dålig på ett ställe. Jag är inte intresserad av röststyrkan, men jag bryr mig mycket om röstens klang. Det är bra om man kan sjunga starkt, men det är inte det jag gör. Mitt sätt att sjunga är mera lågmält. När jag sjunger försöker jag upptäcka röstens timbre.