Följande artikel publicerades
i tidskriften Gitarr och Luta nr
2/2014. Artikeln är skriven av tidskriftens redaktör Jan Rudling. Jag tycker
den är en utmärkt presentation av fadomusik och portugisisk gitarr och
publicerar den med författarens tillstånd. Eftersom den är ganska lång delar
jag den i fyra delar som kommer den närmaste tiden med en början nu.
Bildmaterialet i bloggen samt bildtexterna är delvis annorlunda än de i tidskriften.
***
Den portugisiska fadon har blivit känd över
stora delar av världen. Gitarrerna formar den unika klangbild som ackompanjerar
den uttrycksfulla sång man förknippar med fadon.
Vi har skrivit mycket i Gitarr och Luta om flamenco, en
musiktradition där gitarren har en central roll och där stora artister som Paco
de Lucia, Tomatito, Paco Peña och Vicente Amigo har inspirerat många
gitarrister, inte minst svenska. Men förflyttar man sig ca
40 mil från
flamencons centrum Sevilla till grannlandet Portugals huvudstad Lissabon,
finner man en helt annan musiktradition, fado. Också här står gitarrerna i
centrum.
På frågan ”vad utmärker fado?” skulle nog många svara något i stil med
att det är en lätt sorgstämd portugisisk musik framförd på ett uttrycksfullt
sätt av en kvinnlig eller manlig sångare klädd i svart, en fadista (fadista är
en musiker som utövar fado, inte bara sångare utan även instrumentalister och
upphovsmän),
till gitarrackompanjemang. I likhet med andra urbana folkliga
musikgenrer som flamenco, blues, rebetika och tango finns det ingen strikt
definition av fado men det finns givetvis omisskännliga delar som måste finnas
med.
Fado betyder öde på portugisiska. Ett centralt begrepp som alltid nämns
vid
fado är saudade som är en känsla, ett sinnestillstånd svårt att
översätta. På svenska kan man kanske säga saknad, längtan, vemod, melankoli mer
eller mindre förenat med en ödestro. Saudade måste finnas med i fadistans
uttryck. Utan saudade tappar fadon sin själ. Många svenskar som attraheras av
fadon känner kanske i likhet med mig igen mycket av det vemod och den saknad
och längtan som finns i våra egna folkvisor, som i Emigrantvisa och Kristallen
den fina.
Mer än någon annan har Amália Rodrigues (1920–1999) genom sina turnéer
och skivinspelningar bidragit till att göra fadon känd utanför Portugals
gränser. Hon satte en standard som dagens fadistas ofta jämförs mot. Många av
hennes sånger som Maria Lisboa, Gaivota, Foi Deus och Lágrima är
klassiker idag. Amália var så känd och uppskattad i Portugal att det vid hennes
död utlystes landssorg. Fadon har idag en spridning över hela världen och blev
2011 klassad av UNESCO som ett världskulturarv. Men trots detta är fadons
utövare och artister nästan enbart portugiser.
Fadons ursprung
Det är omöjligt att hitta en tydlig startpunkt för fadon men en viktig
person i dess tidiga historia är Maria Severa (1820–1846) som levde ett kort
och dramatiskt liv. Hon sjöng fado och spelade också portugisisk gitarr. Hennes
framträdanden bidrog till att göra fadon känd och populär för en större krets
och hon inspirerade efterföljare. Hon är en ikon för många fadosångare och det
görs fortfarande sånger som handlar om henne.
Fadon är starkt förknippad med de kuperade stadsdelarna Alfama, Mouraria
och Bairro Alto i Lissabon. Där växte fadon fram, utvecklades och har
fortfarande sitt centrum. En mer udda gren på fadoträdet är universitetsstaden
Coimbra som ligger norr om Lissabon. Coimbras fado har
en akademisk framtoning
och skiljer sig påtagligt från Lissabons.
Tina Santos sjunger på fadohuset A Parreirinha i Alfama. |
Bland musikforskare finns det många olika uppfattningar om vilka
musiktraditioner och -stilar som bidragit till att forma fadon. Några forskare
för fram den tidiga inhemska folkmusiken, ofta framförd av blinda
kringvandrande musiker, några lyfter fram den moriska kulturens betydelse.
Portugals förflutna som kolonialmakt har inneburit ett stort inflytande från
brasiliansk och afrikansk musik. De portugisiska sjömännens långa färder från
hemlandet med hemlängtan och behov av att uttrycka den i musik kanske kan
förklara en del av saudade i fadon. Mycket talar för att en hamnstad som Lissabon
med stor handel och blandning av folkgrupper skapat en mix av olika
musikkulturer som har format fadon och fortfarande gör det. Den moderna fadon
har påverkats av annan vitt spridd musikkultur som jazz, tango, popmusik,
fransk chanson och brasiliansk musik.
Fadon började framföras hos folket i de fattigare stadsdelarna i
Lissabon: på gator och torg, i kaféer och på bordeller. Men fado har också haft
utövare inom aristokratin i Lissabon och under 1920- och 30-talen fick den ett
stort genomslag i den portugisiska populärkulturen genom film och inspelad
musik. Fado är idag en blandning av olika stilar. Här finns traditionell fado, fado
castiço, baserad på ett antal melodier som ständigt återanvänds till nya
texter. Fado-canção eller Fado musicado kallas övrig fado. Här
finns kommersiell, schlagerliknande ”sångfado”, ofta med teatern som
ursprunglig miljö, och en litterär fadostil som är mer av tonsatta dikter,
liksom sånger som är snarlika den traditionella fadons. Fado kan också vara
helt instrumental.
Gränserna mellan de olika fadostilarna är svåra att dra och i likhet med
andra folkliga musiktraditioner som blues, flamenco
och tango finns det en
spänning mellan traditionalister och förnyare. Men utan en stark förankring i
fadon och respekt för dess tradition riskerar en förnyare att tunna ut sitt
musikaliska uttryck så mycket att man hamnar i något helt annat.
(Fortsättning följer.)
Hej! Jag har precis öppnat en webb butik (www.wecomusic.se) där jag säljer portugisiska gitarrer från APC Instrumentos (från Braga) så det är nu möjligt för svenskarna att köpa fado gitarrer direkt från Portugal.
SvaraRaderaDå får vi hoppas att den som är intresserad och ser det här kan kontakta dig.
Radera