Många morgnar börjar jag med
frukost och Gomorron Sverige på SVT
kanal 1, ett magasin med nyheter, lokalnyheter, väder och andra inslag i form
av korta reportage, intervjuer och samtal. Det kan vara intressant att ta del
av tips om litteratur och film eller lyssna på de små diskussioner som
förekommer i paneler som tar upp kultur och politik. På måndagen är det några
sportjournalister som samtalar om helgens sporthändelser. Vilka som deltar
varierar, men återkommande är Tommy Engstrand, DN:s Johan Esk och journalisten
och redaktören Pamela Andersson.
Jag har länge förvånats över
att så mycket i idrottens värld är historiskt.
Även för Gomorron Sverige-panelen är
det mesta som händer av historisk betydelse. Om Norrköping slår Halmstad med
2–1 i fotboll och det avgörande målet görs i 67:e minuten så är det ett
historiskt resultat, eftersom det aldrig tidigare har hänt att det blivit 2–1
mellan lagen just i den 67:e minuten. Om en svensk golfare blir fyra i en
japansk stortävling är det också historiskt eftersom ingen tidigare svensk
blivit fyra i just den tävlingen. Och så vidare. De flesta segrar är
historiska. Alla rekord är det naturligtvis.
Nu under fotbolls-VM i Brasilien kommer
de historiska händelserna i en strid ström. Historiskt var det förstås att
Bosnien-Hercegovina spelade sin första VM-match någonsin. Att lilla Costa Rica otippat
skulle slå Uruguay med 3–1 är också historiskt. Likaså var det historiskt att
Argentinas Messi gjorde mål i en VM-match, det första sedan VM 2006. Efter VM
måste världshistorien skrivas om eftersom så mycket historiskt kommer att ske
att franska revolutionen, 1900-talets världskrig och Sovjetimperiets undergång
lika gärna kan falla i glömska.
Konstigt nog används
adjektivet historisk inte mycket i de vanliga nyhetsprogrammen som ofta tar upp
saker som i realiteten har en historisk betydelse. Inom idrotten kallas nästan
allt historiskt. Vad kan det bero på? En av samtidens stora gåtor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar