Maria Ana Bobone (1974) var en av de tidigaste artisterna att framträda på
skiva i den nya fadon. Hon har samarbetat med gitarristen Ricardo Rocha, som
arrangerat och komponerat och är en erfaren sångerska med många
utlandsframträdanden. Hon sjunger traditionell fado med höga textambitioner,
men också folkmusik och nya kompositioner. Emellanåt har hennes musik en
inåtvänd, drömsk och vilande prägel. Sångsättet är omsorgsfullt och Bobone
sjunger musikaliskt med behaglig röst, ibland till eget ackompanjemang på
piano.
I min bok Fado – en vägvisare till musiken och
musikerna (GML Förlag) finns en intervju med Maria Ana Bobone. Detta är
inledningen av den intervjun.
– Jag har ingen
familjeanknytning till fadon vilket annars är vanligt bland artister. Men jag
brukade sjunga för mitt eget nöjes skull och i kyrkan i en kör och spelade
piano när jag gick på konservatoriet. Jag kommer från en musikalisk familj. Det
som hände var att fadosångaren João Braga tyckte att jag skulle kunna sjunga
fado. Och han är en mycket viktig person, för han bjöd in många av de nya
artisterna att sjunga med honom och han lyfte fram nya röster för publiken.
Rodrigo Costa Félix, Mafalda Arnauth, Mariza, Cristina Branco och många andra
... de sjöng alla med João Braga.
Han bjöd in mig till en av
sina konserter och jag var inte alls förberedd för det. Inom fado bör man känna
till traditionen och det gjorde inte jag. Men jag blev gripen av musiken och
orden och började intressera mig för det. Jag fick fler och fler inbjudningar
till konserter, så jag måste lära mig.
Man säger att fadon är något
man har inom sig, man har den med sig. Det hör du direkt hos en artist som
Carminho, man hör att hon har växt upp med musiken. Jag sjöng enkelt, så jag
måste lära mig att sjunga de ornamenteringar som är typiska för fadon. Men det
är inte bara en fråga om teknik utan också känsla och stämning. Genom att
arbeta med musiker som var djupt förtrogna med fadon, som Joel Pina, Carlos
Gonçalves och Fontes Rocha, lärde jag mig av deras råd och anvisningar.
När du nu inte har en
bakgrund i fadon, varför ta upp den? Skulle du inte vilja sjunga annan musik,
som populärmusik?
– Jo, det skulle jag kunna
göra. Att det blev fadon beror på att det var vad som hände mig. Kanske ödet
rentav. Jag blev inbjuden att uppträda med fado, jag fick så småningom en
inbjudan att göra en skiva. Jag arbetade tillsammans med gitarristen Ricardo
Rocha i några mycket innovativa projekt men det var hela tiden fado. Då och då
har jag frågat mig själv varför jag inte sjunger populärmusik, och jag skulle
gärna göra det. Men så tänker jag att fado är det som passar mig som portugisiska,
att det är roligt att sjunga en musik som är unik för mitt land.
Fado handlar om känslor och
om kommunikation. Ibland när vi uppträder utomlands blir vi förvånade över hur
väl musiken tas mot av en utländsk publik. Men känslor är universella. Om man
kan förmedla dem i musiken, då kan man beröra människor även om de inte förstår
orden. Det är som blues. Och fadon har en enkel musikalisk struktur, men det är
en form som kan varieras på en mängd sätt. Orden är mycket viktiga, de kan
berätta glada eller sorgliga historier.
Den traditionella fadon är en
melodi utan refräng. Men sedan har man också komponerat fado-canção, sedan
början av 1900-talet, som Frederico Valério gjorde, med en annan harmonisk
uppbyggnad. Och den är inte som den traditionella fadon. Men den måste ha vissa
drag som karakteriserar fadon. Och det här är en diskussion, om det är fado
eller inte, som fortsätter år efter år och aldrig tar slut ... Man kan
arrangera populärmusik så att det låter som fado, med portugisisk gitarr och
allt, men det är som om det skulle finnas en hemlig ingrediens i fadon som
avgör om det är fado eller inte. Och det som avgör om musiken kan leva vidare
är om det finns något genuint i den.
 |
| Maria Ana Bobone sjunger på Clube de Fado i Alfama, Lissabon. Pedro Amendoeira, portugisisk gitarr, Pedro Pinhal, spansk gitarr. |
– Jag tycker att jag sjunger
på mitt eget sätt. Jag älskar melodier, även om de kanske inte är det
viktigaste. Men jag är väldigt musikalisk och jag älskar när enkla melodier kan
vara vackra. Jag tycker om fado-canção, det är den bästa fadon för mina
förutsättningar. Jag är inte lika förtjust i att sjunga traditionell fado, jag
har inte den tolkningsförmågan utan litar mera på det musikaliska.
Här är några exempel på Maria
Ana Bobones musik:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar