För två år sedan utkom min bok Fado – en vägvisare till musiken och
musikerna (GML Förlag). Denna händelse kan inte beskrivas som omtumlande
för bokbranschen eller den svenska litteraturhistorien. Tvärtom gick boken rätt
obemärkt förbi, helt normalt för en bok inom ett udda fackområde som få är
insatta i, dessutom utgiven i egen regi utan marknadsföringsresurser.
Min
avsikt var att erbjuda en användbar handbok och introduktion till fadon för
intresserade, och den ambitionen har i viss mån nåtts. Boken har haft hjälp av
de tre recensioner den fick i tryck och som jag återger här (dessutom har några
tagit upp boken på nätet).
I musiktidskriften Lira 4/2013 skrev Rolf Nilsén:
”Ulf
Bergqvist kommer från förlagsvärlden men har en stor kärlek till fadomusiken
som nu har manifesterat sig i en nyutkommen guidebok till denna portugisiska
musikvärld. Boken består av tre delar där den första berättar ganska grundligt
om fadons historia och grunddrag. Den andra består av intervjuer med åtta
fadosångare från en huvudsakligen ung generation och boken avslutas med en
avdelning korta levnadsbiografier om fadons största personligheter.
Som
introduktion till fadons värld på svenska fungerar boken utmärkt och ger lust
till en Lissabonresa till fadohusen och de legendariska kvarteren där fadon
utvecklats. På det viset är det en pionjärgärning som Bergqvist gjort – nu kan
svenskar utan kunskaper i det portugisiska språket få en överblick över denna
musikaliska tradition och kanske lättare förstå en del av vad man kan få höra
under ett besök i Lissabon.
Det
är roligt att boken förutom en historisk överblick också går på djupet och
ställer frågor om fadons roll i dagens Portugal. Det gör att Bergqvists bok
blir mer än bara en guide, det blir också ett engagerat diskussionsinlägg.
Som
Bergqvist antyder i boken, har kanske fadon haft en storhetstid under de senaste
decennierna och framtiden kan vara en smula oviss, men det är ett utmärkt
tillfälle då att göra ett bokslut och sammanfatta historien fram till nuet.
Även för den som inte kommer iväg till Lissabon finns det mycket att hämta,
exempelvis en utförlig bok- och skivlista där man kan söka, för att sedan gå
vidare och leta upp mer fado.”
Den legendariska sångerskan Argenina Santos sjunger på sin krog A Parreirinha i Alfama. 2009. |
Bengt Eriksson skrev i HiFi Musik 9/2013:
”Jag kan inte tänka mig att någon i
Sverige vet mer om portugisisk fado än Ulf
Bergqvist. I tidskriften Lira fortsätter han envetet att recensera nya
fadoskivor. (Sen kan det vara ett litet helsike att få tag på vissa
rekommenderade album – men det är en annan sak.)
Nu har Bergqvist också gett ut en
grundläggande bok om portugisisk fadosång och musik, från traditionen in i nutiden.
”En vägvisare till musiken och musikerna”, som titeln så exakt lyder. Kunnigt
och intressant. Och trots all faktakunskap: inte det minsta svårläst. Samt –
det är ju viktigast – lyssningslockande. Alltså en perfekt bok för den svenska
publik som upptäckt Portugals fadotradition genom nya sångerskor som Cristina Branco och Mariza.
Just kapitlet ”Den nya fadon” – där
Bergqvist påpekar att den inte är så ny – är extra intressant för mig, som
tycker om när traditioner lever vidare genom nya generationer, tankar, liv,
åsikter och influenser. Också spännande – och kanske förvånande – att hälften
av de åtta ”Röster om fadon i dag” som intervjuas – Ricardo Ribeiro, Pedro
Moutinho, Marco Rodrigues och Rodrigo Costa Félix – alltså är män.
I Sverige har flera av de nya, yngre
fadosångerskorna blivit kända och hörda. Men hur många av oss har hört en enda
av ovannämnda fadosångare? Som sagt: lyssningslockande och alla fyra finns på
Spotify, upptäckte jag precis …”
Cláudia Duarte sjunger på fadohuset Casa de Linhares. Guilherme Banza, portugisisk gitarr, Jorge Fernando, spansk gitarr. |
Och i Bibliotekstjänst sambindningslista 14108067 skrev Morgan Palmqvist
föröljande recension, som fått en hygglig närvaro på bibliotek som följd:
”Ulf Bergqvist har här författat det
första svenska standardverket om den portugisiska fadomusiken. Fado är de
vemodiga sångerna som framförs ackompanjerade av bland annat den typiska tonen
från den s.k. fadogitarren, ett mångsträngat instrument som vanligtvis spelas
mycket virtuost. Fadon är en folklig stadsmusik som uppstod i fattiga kvarter i
Lissabon men som sedan spridit sig både geografiskt och klassmässigt. Bergqvist
går igenom historien, geografin, viktiga begrepp och hur musikgenren
utvecklats. Han tar fram skillnader, artister från förr och nu och inte minst
lyfter han lyssningsvärda cd- och dvd-skivor. Som författaren är recensent av
fadomusik i tidskriften Lira besitter han självklart aktuella kunskaper om
fadon inte bara som historisk företeelse. Uppenbart ligger det en djup kärlek
till fadon bakom denna bok, samtidigt som stringens, överskådlighet och
detaljinformation lämnar föga i övrigt att önska. Som sagt, ett verkligt
standardverk.”
Efter två år har de
flesta böcker försvunnit från marknaden, utom de som får ett förlängt liv genom
en pocketutgåva. Fado – en vägvisare till
musiken och musikerna finns emellertid fortfarande och kan beställas från
nätbokhandlare som Adlibris, Bokus med flera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar