Fernando Maurício (1933–2003) växte upp på Rua do Capelão i Mouraria i en syskonskara på sju.
Fattigdomen och hungern var realiteter i miljön, särskilt under krigsåren. Det
var i vänkretsen som Fernando Maurício började sjunga. Innan han blev
professionell uppträdde han på kaféer och krogar på helgerna och arbetade som
skomakare i veckorna. Under 60-, 70- och 80-talen sjöng han på en rad olika
fadohus runtom i Lissabon. Han uppträdde i radio och på välgörenhetstillställningar,
några gånger utomlands. I slutet av sin karriär engagerade han sig i fadons
återväxt och hade en mentorsroll för några yngre artister.
Fernando Maurício är Mourarias sångare framför allt. Han står för en grändernas, kaféernas och krogarnas musik även då den lyfts fram på större scener. Den bygger mest på folklig poesi och den traditionella fadons melodier. Maurício nämns som en enkel person som trivdes bäst på hemmaplan, omgiven av familj och vänner. Kallades ”o Rei” (kungen).
Fernando Maurício är Mourarias sångare framför allt. Han står för en grändernas, kaféernas och krogarnas musik även då den lyfts fram på större scener. Den bygger mest på folklig poesi och den traditionella fadons melodier. Maurício nämns som en enkel person som trivdes bäst på hemmaplan, omgiven av familj och vänner. Kallades ”o Rei” (kungen).
Fernando Maurício hade en stark röst med
varm klang. Han sjunger med en lidelse och kraft som har få motsvarigheter och
skapar dynamik genom kontrasten mellan starkt och svagt. Det sägs att han inte
tyckte om att spela in skivor. Han är ändå en av de artister från 60- till
90-tal som är lättast att hitta på skiva. Han förändrades under de cirka 35 år
han spelade in musik knappast alls stilmässigt, däremot djupnade rösten en
aning med tiden. Maurício var en av fadons viktigaste, mest uttrycksfulla
sångare. Med sin kreativitet och intensitet är han en viktig förebild för många
yngre musiker.
Här är några inspelningar med honom. Av någon anledning är hans tolkning av Joaquim Campos Fado Vitória, A Igreja de Santo Estêvão, den inspelning av honom som man oftast hittar i antologier.
Här är några inspelningar med honom. Av någon anledning är hans tolkning av Joaquim Campos Fado Vitória, A Igreja de Santo Estêvão, den inspelning av honom som man oftast hittar i antologier.
Boa Noite Solidão är skriven av en
16-årig Jorge Fernando.
I denna desgarrada
(växelsång), A Lucinda Camareira,
sjunger han med vännen och kollegan Francisco Martinho (det är Maurício som
inleder).
Aqui är en inspelning från sent 80-tal.
Denna vackra fado, A Sótão da Amendoeira, är komponerad av Raul Pinto och textsatt av
den kände fadopoeten Carlos Conde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar