Wollmar Yxkullsgatan är en parallellgata till Hornsgatan på
Södermalm. Många som passerat här torde ha undrat vem denne Wollmar Yxkull (död 1627) var. Han var
hovmarskalk, det vill säga högste ansvarig för ekonomin, hos kung Karl IX. Han
bodde i hörnet av Björngårdsgatan och den gata som är uppkallad efter honom och
som på den tiden kallades Långgatan, Finnegatan eller Dalbogatan, samtliga namn
som är belagda från 1600-talet. Wollmar Yxkull tillhörde en livländsk (lettisk
eller estnisk) släkt. I övrigt är Wollmar Yxkull inte särskilt känd för något.
Vilken är likheten mellan Södermalm och Brasilien? Det finns
säkert flera. En likhet är att apolsteln Paulus
(3/4–64/65), känd från breven i Nya testamentet i Bibeln, har fått ge namn åt
såväl jättestaden São Paulo som St. Paulsgatan på Söder. Paulus var den mest
inflytelserike personen i spridningen av den kristna läran decennierna efter
Jesu liv. Han är synnerligen väl ihågkommen i massvis med namn. Storstaden St.
Paul i USA och katedralen St. Paul’s Cathedral i London är bara två av
hundratals exempel.
Som sagt är det långt flera män än kvinnor som blivit
ihågkomna i Stockholms gatunamn. För kvinnor kan det underlätta att vara av
kunglig börd. Namnet Drottning Kristinas väg är belagt sedan 1827. Vägen börjar
vid Valhallavägen och sträcker sig genom det akademiska området i anslutning
till Tekniska högskolan.
Drottning
Kristina var född 1626 som dotter till kung Gustav II Adolf och
drottning Maria Eleonora. Under hennes regeringstid växte det svenska riket och
delar av det trettioåriga kriget utkämpades. Som barn var hon läraktig och
begåvad och behärskade i unga år flera språk. Hon var intresserad av kultur och
vetenskap och lockade en rad utländska kulturpersonligheter till Stockholm,
däribland den franske filosofen René Descartes som blev drottningens personlige
mentor och lärare tills han avled av lunginflammation 1650.
Kristina omvände
sig till katolicismen och abdikerade 1654, en stor skandal i den tidens
Sverige. Hon bosatte sig i Rom där hon avled 1689. Hon var under flera år en
framträdande gestalt i Roms kulturliv. Drottning Kristina levde under en
stormig och händelserik tid, och hennes liv var lika omväxlande som dramatiskt.
Bedoirsgränd är en smal gränd i Gamla stan. Jean Bedoire den yngre (1683–1753) var
en svensk affärsman, grosshandlare och bankdiretör, som till en invandrare från
Frankrike. Bedoire var en driftig handelsman och bankir som i början av
1700-talet byggde upp en mycket stor förmögenhet, delvis genom rederiverksamhet
och som dominant inom den svenska importen av salt. Han ägde ett helt kvarter i
Gamla stan.
Grev Turegatan sträcker sig mellan Birger Jarlsgatan och
Valhallavägen i Stockholms trendigare kvarter. Gatan är livfull med mängder av
butiker och restauranger. Den är uppkallad efter Ture Gabrielsson Oxenstierna (af Croneborg) (1614–69), som var landshövding, kammarherre hos Gustaf II Adolf,
guvernör, överste och greve. Han var också en i den mäktiga adliga ätten
Oxenstierna, son till Gabriel Gustafsson Oxenstierna, som var bror till Axel
Oxenstierna.
Wikipedia har artiklar om 33 personer i ätten men inte om Ture
Gabrielsson Oxenstierna, som trots sin uppenbart framgångsrika karriär inom
förvaltningen inte framstår som den mest lysande personligheten i släkten. Men
det var han som fick en centralt belägen gata uppkallad efter sig.
Luthens gränd är en liten
tvärgata till Rosenlundsgatan på Södermalm. Den har sitt namn efter en arbetsplats
som hette Luth & Roséns verkstad som öppnades 1883 av Johan Luth och några år senare flyttade till lokaler vid
Rosenlundsgatan. Den kallades ”Luthens” kort och gott. Både Luth och Rosén var
ingenjörer. Firman blev 1931 ett dotterbolag till ASEA.
Till sist i detta avsnitt en
gata uppkallad efter en författare. Blanchegatan ligger emellertid inte bland
de många ”författargatorna” på västra Kungsholmen utan är en tvärgata till Erik
Dahlbergsgatan nära Gärdets tunnelbanestation.
August Blanche
(1811–68) var journalist, politiker samt författare fill romaner, noveller och
teaterpjäser. På sin tid var han mycket läst och han var den mest uppförde dramatikern
under slutet av sitt liv. Enstaka av August Blanches verk är fortfarande
ihågkomna, som Hyrkuskens berättelser och
lustspelet Ett resande teatersällskap.
Han var riksdagsman för borgarståndet i Stockholm, Lantmannapartiet och Nyliberala
partiet under olika tider, en ivrig förkämpe för representationsreformen som
trädde i kraft 1866 och avskaffade ståndsriksdagen. Han kom från Stockholm och
var en känd Stockholmsprofil.
Som författare var Blanche produktiv med många pjäser,
sociala tendensromaner och folklivskildringar i Stockholmsmiljö. Han var en
stridbar skribent i den liberala tidskiften Freja
och senare Illustrerad tidning.
Mycket uppmärksammad blev hans konflikt med Carl Jonas Love Almqvist. Wikipedia
beskriver den så här:
”Han
blev mycket känd efter en omfattande och bitter polemik med Aftonbladet och dess medarbetare Carl
Jonas Love Almqvist i den så kallade Det-går-an-striden. Blanche hade i Freja
kritiserat Almqvists novell Det går an
och skrivit parodin Sara Widebeck (1840) baserad på Almqvists verk.
Almqvist kontrade med att i en insändare ta upp Blanches oäkta börd, det så
kallade Almqvistska dådet. Blanche utmanade då Almqvist på duell och när
Almqvist inte lyssnade spottade Blanche honom i ansiktet vid ett möte på
Strömparterren. Detta väckte en enorm skandal.”
Flera gatu- och platsnamn
längre fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar