Vem döljer sig i gatunamnet? (9)

De Geersgatan ligger på Östermalm i närheten av Valhallavägen, Tessinparken och Karlaplans tunnelbanestation. Man skulle kunna tro att gatan är uppkallad efter Louis de Geer som kom till Sverige i början av 1600-talet från Nederländerna och var handelsman och industriidkare. Han var född i Liège i Belgien (som då var en del av Nederländerna). De Geer hade en väldig betydelse för utvecklingen av det svenska näringslivet, särskilt järnbruken, och har kallats ”den förste svenske kapitalisten”. Men nog om honom.

För gatan är i stället uppkallad efter en sentida ättling till den förste de Geer, nämligen Louis de Geer (1818–96), som var friherre, ämbetsman och politiker och har blivit ihågkommen som den drivande bakom representationsreformen som trädde i kraft 1866. Innan ståndsriksdagen därmed avskaffades representerade de Geer adeln. Senare blev han justitieminitser och Sveriges förste statsminister (1876).

Bengt Lidner (1757–93) är mannen som döljer sig i gatunamnet Lidnersgatan, som ligger i den västra delen av Kungsholmen. Lidner var en produktiv skald som skrev dikter och dramatik och levde ett kringflackande liv i olika delar av Europa. Av hans verk kan nämnas operan Medea och den stora dikten Yttersta domen, men Lidner, som var framgångsrik och välkänd under sin levnad, har numera inte många läsare. Uttrycket lidnersk knäpp kan man emellertid fortfarande höra. Det syftar på ”en plötslig höjning av en persons intellektuella förmåga” (enligt Wikipedia) och för Lidners del inträffade den under hans skolgång. Han var född i Göteborg och avled i Stockholm. Graven finns på Adolf Fredriks kyrkogård.

Didrik Ficks gränd i Gamla stan har haft detta namn sedan början av 1600-talet. Namnet påminner om det stora inflytande som inflyttade tyska handelsmän hade över Sveriges ekonomiska utveckling i äldre tider, och de är också en förklaring till att så många tyska ord har levt vidare i det svenska språket. 

Dietrich Fischer fick dock finna sig i att hans namn försvenskades till Didrik Fick. Han bodde i sin gränd, som tidigare kallades Jöran Perssons gränd efter Erik den XIV:s rådgivare, som en tid ägde huset.

Ragvaldsgatan på Södermalm ligger i närheten av St. Paulsgatan, inte långt från Slussen, och har troligen fått sitt namn efter Ragvald Larsson, som var rotemästare vid brandvakten under 1600-talet. Gatan har tidigare haft flera namn, till exempel Återvändsgatan. 

Vad är då en rotemästare? Ordet hade flera betydelser, och av dem som nämns i Svenska Akademins Ordbok (inte ordlistan!) förefaller den här rimligast: ”person som övervakade o. ledde brandskyddet inom en brandrote; särsk. (i sht om förh. i Sthm) i utvidgad anv., om person med lägre befälsgrad vid ett ’sprutlag’ o. med uppgift att vid eldsvåda bl. a. övervaka vattenkörarnas arbete samt biträda med ordningens upprätthållande o. brandredskapens (i sht brandseglens) förvarande.”

Ett platsnamn av betydligt färskare datum är Cornelisparken, som ligger vid Mäster Mikaels gränd i närheten av Katarina kyrka, med utsikt över Saltsjön, Gamla stan, Skeppsholmen och Djurgården. Den lilla parken är förstås uppkallad efter Cornelis Vreeswijk (1937–87), som var sångare, visdiktare, poet och skådespelare. Som en av landets populäraste artister från 60-talet och framåt är Cornelis så väl ihågkommen att han inte behöver någon närmare presentation här. Hans bästa visor tillhör klassikerna inom svensk viskonst, och han har ofta jämförts med Bellman och Evert Taube, som han också uttolkade på många skivinspelningar. Hur hans eftermäle blir på längre sikt är det väl ännu för tidigt att yttra sig om. Cornelis kom från Nederländerna och trots att han levde i Stockholm under många år blev han aldrig svensk medborgare. Han var en samhällskritisk och politiskt utmanande trubadur, som i Bellmans och Taubes anda skapade en rad gestalter som är återkommande i hans visor. Hans ekonomiska och privata förhållanden var flitigt omskrivna i pressen, men med tidens gång bleknar de och visorna lever vidare. 

Lyssna på Cornelis här (kopiera länken om det inte fungerar att klicka på den):

https://www.youtube.com/watch?v=affcUJDwSCk

Somliga går med trasiga skor,

säg, vad beror det på?

Gud fader som i himmelen bor

Kanske vill ha det så.

Gud fader som i himmelen bor

blundar och sover sött.

Vem bryr sig om ett par trasiga skor

när man är gammal och trött?

Vem bryr sig om hur dagarna går?

De vandrar som de vill.

Medborgare, om etthundra år

finns du ej längre till.

Då har nån annan tagit din stol,

det vet du inte av.

Du känner varken regn eller sol

ner i din mörka grav.

Vem bryr sig om hur nätterna far?

Jag bryr mig inte ett spår.

Bara jag får ha mitt ansikte kvar

dolt i min älsklings hår.

Jag är en tvivelaktig figur,

duger ej mycket till.

Bakom ett hörn står döden på lur,

han tar mig när han vill.

Somliga går med trasiga skor

tills de har slutat gå.

Djävulen som i helvetet bor

får sig ett gott skratt då.

Edelstams väg på Djurgården borde kanske vara uppkallad efter Harald Edelstam (1913–89), den svenske diplomaten som blev känd för sin kamp för mänskliga rättigheter och sina humanitära insatser i samband med militärkuppen mot president Allende i Chile 1973 och under andra världskriget då han räddade norska motståndsmän och judar genom att organisera deras flykt till Sverige. 

Men vägen – som mera liknar en gångstig – har fått sitt namn av Fritz Edelstam (1865–1919), som kring sekelskiftet 1900 var intendent för Djurgården och chef för ”kungens jägare”.

Adlerbethsgatan ligger i likhet med Lidnersgatan i Kungsholmens västra del. Gudmund Jöran Adlerbeth (1751–1818) var en skald i kretsen kring kung Gustav III och medlem av Svenska Akademien. Han kom från Småland och var även verksam som politiker. Hans litterära arbeten har få beundrare i våra dagar, och inte något av dem har lämnat djupare avtryck i litteraturhistorien.

Mer gatunamn längre fram.