Museu Calouste Gulbenkian, Lissabon

Gulbenkianmuseet är Lissabons mest kända museum. Det är uppkallat efter Calouste Gulbenkian (1869–1955), en armenisk-engelsk affärsman som blev kopiöst rik på att förmedla olja från Mellanöstern till Västeuropa genom sina bolag. Gulbenkian var filantrop och tidigt engagerad i många projekt med skolor, kyrkor och sjukhus. Han tillbringade sina sista år i Portugal och tog själv initiativ till Gulbenkianstftelsen som bildades 1956. Den privata stiftelsen stöder konst, kultur, utbildning och vetenskap runtom i världen. I Lissabon finns inte bara museet och stiftelsen uppkallade efter Gulbenkian utan också ett Gulbenkianbibliotek. En symfoniorkester är också knuten till stiftelsen.

Gulbenkianmuseet är egentligen två museer. De ligger nära tunnelbanestationen São Sebastião några minuters resa med metron från Lissabons mest centrala område. Museerna ligger i ett lummigt parkområde med fågeldammar, en vacker och rofylld vilopunkt i en stad som annars har ont om parker i sina centrala delar. Det ena museet ägnas modern konst och visar ofta specialutställningar; jag skrev om en sådan med konstnären José Escada i bloggen den 11 januari i år. Museet med äldre samlingar är lite större och mycket internationellt inriktat. Vill man se äldre portugisisk könst får man söka på andra håll. Här ligger tyngdunkten på Europas kulturhistoria.

Men museet börjar, för den som går den avsedda vägen i ungefär kronologisk ordning, i Asien med ett stort antal gamla föremål. Dock är Gulbenkian inget arkeologiskt museum och fynd från antiken saknas. Den persiska vasen nedan är från cirka 1200.

Portugal och inte minst Lissabon är känt för kakelarbeten som finns på många husväggar och på Museo Nacional dos Azulejos (se bloggen den 7 december 2015). Att kakelarbetenas mönster inspirerats av kulturerna i Mellanöstern är välbekant och bekräftas av några verk på Gulbenkianmuseet, till exempel detta från Turkiet och en tid som i Europa var medeltid:

Den äldsta sektionen innehåller många föremål från Turkiet, och det är troligt att de ingick i Calouste Gulbenkians egen samling av konstföremål. Han var verksam i Turkiet under många år. Både tallrikarna och vasen nedan är från 1500-talet.

Från 1500-talet kommer också träskulpturerna föreställande jungfru Maria och aposteln Johannes. Konstnären är okänd och kommer från Swabien, det vill säga ett område i sydvästra Tyskland.

Porträttet av Sara Andriesdr är målat av holländaren Frans Hals omkring 1626.

Medan Kentaurernas kärlek är gjord av flamländaren Pieter Paul Rubens ett tiotal år senare.

 

Holländaren Jacob van Ruisdael var en tidig landskapsmålare. Kyrka i flodlandskap är från 1660-talet.

 

Fransmannen Jean-Marc Nattier har gjort porträttet av Madame de la Porte, och detta porträtt är från mitten av 1700-talet.

Gulbenkianmuseet rymmer inte enbart konst i form av måleri och skulptur. Här finns också guld- och silversmide, möbler, gobelänger, klockor och prydnadsföremål. Det ger kort sagt en inblick i vad för slags lyx de allra rikaste kunde omge sig av förr i tiden.

Museet har flera verk av den venetianske 1700-talsmästaren Francesco Guardi. Som Canal Grande och Rialtobron från omkring 1780.

 

Quilleboeuf, Seines mynning är från 1833 men ger de flesta ett mycket modernare intryck. Engelsmannen William Turner i en typisk målning.

 

Porträtt av Henry Michel Levy målades av fransmannen Edgar Degas 1878.

Tio år äldre är Båtar av Claude Monet, en av tre Monetmålningar som hänger sida vid sida.

Jean D-Aires, Burguês de Calais heter den stora skulpturen av Auguste Rodin.

Pojke blåser såpbubblor av Édouard Manet får bli sista målning här. Modernare konst än så är finner man inte i byggnaden med äldre konst på Gulbenkianmuseet. 

Väl ute ur lokalen, i närheten av kaféet som tillhör museet, finns emellertid ett par modernare skulpturer. En av dem är Henry Moores Spindle Piece.

Målningarna i detta blogginlägg är fotograferade med en vanlig mobiltelefon i befintligt ljus. De ser självfallet bättre ut i verkligheten. En del är lite beskurna i kanten, oftast för att ta bort den skugga som ramen lägger in i bilden.

Förhoppningsvis kan bilderna ändå inspirera till ett besök på Gulbenkianmuseet. Det är stort, men inte så väldigt att man kan tillbringa dagar där eller måste välja ut bara en del av det om man har ont om tid. Ett besök på ett par tre timmar torde räcka för de flesta, och då hinner man ta en kopp kaffe och kanske i promenad i parken också.