Nedslag i sent på jorden (3)

Dikterna nedan är hämtade ur sent på jorden av Gunnar Ekelöf (1907–68), en samling som i sin helhet, och i de versioner som utkom, kan laddas ned från litteraturbanken.se. Det behöver knappast nämnas att de fågelbilder som finns med här egentligen inte har med dikterna att göra.

tre fågeldikter

orimmad sonett

då drömmen slocknat är det tid att vakna

min själ är slut, min stjärna inflammerad

min röda vilja sliten nog att sakna

det anförtrodda ljuset jag förskingrat

jag gräver aska under molnens bördor

i tankens ändlösa alléer; ensam

där mina fåglar störtat ner i jordens mörker

och själen stelnat till sin egen marmorbild ..

ensam i tankens ändlösa alléer

där ekot dröjer efter fjärran världar

i vilkas spår jag gräver ner mig själv ..

min ena hand som döden balsamerat

vinkar ännu vit ur gravens svarta mylla

farväl åt fåglarna som vindarna befriat.

sömn och tomhet jämna andedrag

natten faller sakta utan vingar

fåglarna slocknar i luften

vingarna faller till marken

tystnaden öppnar vinden och vingarna tystnar

stenarna sluter sig

blommorna slocknar sakta

vinden tystnar i natten och stenarna slutar

(då drömmen glasklar öppnade ditt öga

såg du hur blommorna

lutade sig mot stenarna)

expansion

mitt jag inandas himlen i anemisk svindel

och arktisk nakenhet med lungorna som vingar

min hjärna exploderar och artärerna brister

och fåglarna drunknar i luften som jag dricker

låt blodet spruta ut och färga molnen röda

tills molnen börjar sjunga i rymdernas tystnad

tills i en avlägsen detonation av färger

solen förlorar medvetandet

och gula trumpetstötar blänker

mot kopparhorisonten

där solen som sjunker glöder av min vilja

där mina händer skall strö skuggor över jorden

vars natt som nalkas är mitt ögonlock

vars stjärnor flyger ut under min panna