Maria Ana Bobone. Presente de Natal. Montepio.
En strålande sommardag lyssnar jag igenom Maria Ana Bobones skiva Presente de Natal. Genast sprider sig en julstämning i rummet. Och det är en julstämning som man kan stå ut med – inte köpruschens och varuhusens jul, inte vinterkylans eller Kalle Ankas, utan julen som religiös högtid. Skivan utkom som bilaga till en tidskrift i slutet av 2018 och kan inte köpas i skivhandeln. Men det går bra att lyssna på den hur mycket som helst på Maria Ana Bobones hemsida, https://www.mariaanabobone.com.
Alla sångerna på skivan handlar inte om julen, men de faller väl in i den dominerande stämningen. Bobone sjunger tillsammans med en kör och orkester som allas Emotion, ledda av Manuel Rebelo, som också spelar piano. Och sjunger på två av spåren. Det är Franz Schuberts Ave Maria och César Francks Panis Angelicus, två sånger som vanligen framförs av operaröster. När det gäller vokal prakt och sångteknik kan det vara vanskligt att jämföras med operaartister, och därför är det finurligt att göra om sångerna till duetter, något annorlunda, genom Rebelos medverkan. För övrigt sjunger han riktigt bra.
Maria Ana Bobone är känd som uttolkare av fado, men hon är inte uppväxt med den musiken utan lärde fadon sig som vuxen. För artister med den bakgrunden tror jag det ligger nära till hands att pröva sin förmåga i annan musik, och den här skivan har mycket lite med fado att göra. Dock finns här med en Ave Maria av Frei Hermano da Câmara, som är en känd fadosångare med en topp för några decennier sedan; han är en konsekvent religiös förkunnare i sin fado och ganska ensam om det. Ave Maria är en vacker komposition som jag tidigare hört i en version med den fina sångerskan Teresa Tapadas, vars tolkning för mig vinner över Bobones, även om hon också sjunger den omsorgsfullt och säkert.
Maria Ana Bobone har, med musikutbildning i botten, en elegant och smakfull framtoning även när hon sjunger fado. Hon är musikalisk, har en vacker, varm sopranröst som hon hanterar med skicklighet. Hon är en lyrisk sångerska, och man kan därför bli överraskad när hon i Amazing Grace också visar en oväntad kraft. Men annars är musiken mera återhållen och innerlig. På skivan finns flera folksånger, och det är i sångerna med folklig prägel som hennes röst och sångsätt kommer bäst till sin rätt. En folklig ton finns också i en sång av Madalena Raposo, Luz Terna e Suave, ett av skivans bästa nummer. Det finns flera andra sångerskor i dagens fado som har intresse för folkmusik av mera lantligt slag. Jag tror att Bonone har ovanligt bra förutsättningar att fördjupa sig i sådan musik om hon skulle vilja.
Den enda sången i snabbt tempo är Hallelujah av Richard Rodgers och Oscar Hammerstein, ett radarpar inom amerikanska evergreens. Texten, som enbart består av ordet ”hallelujah”, är förstås inget av Hammarsteins mera anmärkningsvärda alster.
Julskivor är jag normalt inte särskilt tilltalad av, men Presente de Natal (som betyder julklapp för att skivan var en tidskriftsbilaga) är en tilltalande produktion, väl sjungen och med ett allvar och en omsorg som alltför ofta hamnar i skymundan under juletid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar