Fadoprofilen (42): António dos Santos

António dos Santos (1919–93) kom från Alfama och uppträdde först som humoristisk fadista. Från 60-talet finns en rad säregna inspelningar – lågmälda, inåtvända och allvarliga, närmast deklamatoriskt framförda. Det är denna musik som i dag främst förknippas med hans namn. Han hade en vacker röst som han behandlade omsorgsfullt utan att nyttja dess fulla kraft, var noggrann med detaljerna i en repertoar som är sorgsen, nostalgisk och tankfull. Sångerna är udda exempel på en lissabonmusik som faktiskt påminner om den akademiska fadon från Coimbra.

António dos Santos kom från Alfama varifrån denna utsiktsbild över floden Tejo är tagen.

António dos Santos 60-talsmusik kan höras på dessa tre Youtubefiler.

https://www.youtube.com/watch?v=ncpQ6GgrJ_4

https://www.youtube.com/watch?v=YE56sTMglU8

https://www.youtube.com/watch?v=-isDqJmKJYg

Fadoprofilen (41): Celeste Rodrigues

Celeste Rodrigues (1923) är Amália Rodrigues yngre syster. Hon började sjunga som barn och framträdde sporadiskt tills hon år 1951 blev professionell. Under 50-talet öppnade hon en fadorestaurang, A Viela, tillsammans med sin man, men den stängdes efter några år. Celeste Rodrigues har uppträtt i mycket hög ålder; faktiskt har hon under senare år varit den äldsta verksamma sångartisten inom fadon. Hon har medverkat på andra artisters album son gästartist och då sjungit enstaka strofer. Även på scenen har hon framträtt vid cirka 90 års ålder. Om hon fortfarande kan höras offentligt är mig obekant.

Celeste Rodrigues musik är lugn, enkel, känslosam och har en stark förankring i lokalmiljön. Det är svårt att tänka sig vackrare fadosång än den som Celeste Rodrigues presterade när hon var som bäst på 50- till 70-talen. Hennes röst har en tilltalande fyllig klang och framför allt en mycket god bärighet. På äldre dagar har rösten djupnat och förlorat en del av sin smidighet. Men på det album, Fado Celeste, som hon gav ut år 2007 har rösten kvar sin bärighet och sitt känslouttryck. Hon han förstås inte jämföras med Amália Rodrigues men tillhör de stora fadosångerskorna och finns med i många antologier.

Först en inspelning från 2006.

https://www.youtube.com/watch?v=xD_WYXbThh4

Följande inspelningar från 50- och 60-talen är exempel på Celeste Rodrigues mästerskap när hon var som bäst.

https://www.youtube.com/watch?v=qt4brLG8054

https://www.youtube.com/watch?v=q3ZLm1r5Vug

https://www.youtube.com/watch?v=FptueiWGEKg

https://www.youtube.com/watch?v=Cpn_H24ELs4

Historiskt i parti och minut

Många morgnar börjar jag med frukost och Gomorron Sverige på SVT kanal 1, ett magasin med nyheter, lokalnyheter, väder och andra inslag i form av korta reportage, intervjuer och samtal. Det kan vara intressant att ta del av tips om litteratur och film eller lyssna på de små diskussioner som förekommer i paneler som tar upp kultur och politik. På måndagen är det några sportjournalister som samtalar om helgens sporthändelser. Vilka som deltar varierar, men återkommande är Tommy Engstrand, DN:s Johan Esk och journalisten och redaktören Pamela Andersson.

Jag har länge förvånats över att så mycket i idrottens värld är historiskt. Även för Gomorron Sverige-panelen är det mesta som händer av historisk betydelse. Om Norrköping slår Halmstad med 2–1 i fotboll och det avgörande målet görs i 67:e minuten så är det ett historiskt resultat, eftersom det aldrig tidigare har hänt att det blivit 2–1 mellan lagen just i den 67:e minuten. Om en svensk golfare blir fyra i en japansk stortävling är det också historiskt eftersom ingen tidigare svensk blivit fyra i just den tävlingen. Och så vidare. De flesta segrar är historiska. Alla rekord är det naturligtvis.

Nu under fotbolls-VM i Brasilien kommer de historiska händelserna i en strid ström. Historiskt var det förstås att Bosnien-Hercegovina spelade sin första VM-match någonsin. Att lilla Costa Rica otippat skulle slå Uruguay med 3–1 är också historiskt. Likaså var det historiskt att Argentinas Messi gjorde mål i en VM-match, det första sedan VM 2006. Efter VM måste världshistorien skrivas om eftersom så mycket historiskt kommer att ske att franska revolutionen, 1900-talets världskrig och Sovjetimperiets undergång lika gärna kan falla i glömska.

Konstigt nog används adjektivet historisk inte mycket i de vanliga nyhetsprogrammen som ofta tar upp saker som i realiteten har en historisk betydelse. Inom idrotten kallas nästan allt historiskt. Vad kan det bero på? En av samtidens stora gåtor.

Gitarr och Luta

Gitarr och Luta är en tidskrift som ges ut av Svenska gitarr- och lutasällskapet. En begränsad krets. Tidskriften är emellertid välgjord och seriös och dess innehåll kring gitarrmusik och gitarrister torde kunna ha intresse för en bredare musiklyssnande publik. Det nya nr 2/2014 innehåller bland annat en lång, mycket bra artikel om portugisisk gitarr och fado, skriven av tidskriftens redaktör Jan Rudling. Jag kommer inom kort att publicera artikeln i bloggen men nöjer mig nu med detta omnämnande av tidskriften. Som har en hemsida med mera information.

Besök i antiken: Efesos

Nyss hemkommen från en avkopplande resa till den vackra grekiska ön Samos konstaterar jag att det starkaste intrycket lämnade ruinstaden Efesos som besöktes under en dagsutflykt till Turkiet. Byggnaderna, statyerna, kolonnerna och vägarna i denna stad är imponerande i sig, men med en kunnig guide som kan berätta om hur livet levdes i Efesos och vad de olika områdena i staden hade för funktion kan besöket bli en upplevelse. Faktauppgifterna i denna text kommer från skicklige turkiske guide som visade vår besöksgrupp runt.

 

Arkeologiska fynd i trakten visar att det fanns en befolkning nära Efesos för 5000 år sedan. Men staden uppfördes av grekerna kring 1000 f. Kr. Det var antikens tredje största stad, efter Aten och Rom kan man förmoda, och viktig även under romarriket och då kristendomen började spridas. Både romarriket och tidig kristendom har lämnat synliga spår efter sig. Den anatoliska befolkning som fanns i trakten från början dyrkade en modergudinna som kallades Kybele. Grekerna ersatte henne med en annan kvinnlig gudomlighet, jaktgudinnan Artemis. Det väldiga Artemistemplet i Efesos var ett av antikens sju underverk. I dag är Efesos en attraktion som drar till sig besökare från hela världen, nästan i klass med Egyptens pyramider eller kinesiska muren.

 

Det tar en bra stund att promenera genom resterna av denna antika storstad, som hade 250 000 invånare som mest. Men bara omkring en femtedel av Efesos är synligt, och det är de mest centrala delarna av staden. Den styrdes av ett råd på över hundra medlemmar där de rikaste och mäktigaste dominerade. Rådet, ett slags ”stadsfullmäktige”, hade sina möten i den byggnad som bilden nedan visar resterna av.

Vanliga bostäder hade inte tillgång till vatten. System för att distribuera vatten till många tappställen blev därför av stor betydelse. Särskilt romarnas skicklighet att utforma sådana system kan bevittnas på flera orter än Efesos. Offentliga badanläggningar bidrog till att gynna hygien och hälsa. På bilden resterna av ett badhus för Efesos rika befolkning, just intill den gata som fungerade som led för processioner till Artemis ära.

Grekiska och romerska gudar och så småningom Kristus hyllades och dyrkades av Efesos befolkning. Stundtals fick de konkurrens av romerska kejsare som betraktades som gudar och åtminstone i mera omdömeslösa fall betraktade sig själva som sådana. På bilden nedan syns en fot, vilket är det enda som finns kvar av statyn av kejsar Trajanus (53–117). I den rad av envåldshärskare, där en del hade rent psykopatiska drag, som den romerska kejsarföljden uppvisar förefaller Trajanus ha varit en av de mest kompetenta ledargestalterna. Under hans regim nådde romarriket sitt territoriella maximum.

Biblioteket, tillika mausoleum, i Efesos är en av de mest kända byggnaderna från antiken. Lärdom och läsande stod högt i kurs, och biblioteket i Efesos var det tredje största i världen efter de i Alexandria och Pergamon. Den senare ligger i Turkiet och var den plats där pergament uppfanns och blev skrivmaterial efter det att egyptisk papyrus hade blivit svårt att få tag på. I Efesos bibliotek ska det ha funnits 25 000 böcker. Men jag har oklara begrepp om vid man menade med bok på den tiden.

 

Mittemot biblioteket låg vad man tror var en bordell, intill den väg som förde sjömän, handelsmän och andra besökare från hamnen till stadens centrum. Efesos ligger i dag en bit in i landet men var under antiken belägen vid kusten och en betydande sjöstad. Uttorkningen av en flod är förklaringen till att fastlandet sedan dess vunnit terräng.

På vägen finns instruktionen nedan som vi nu närmast kan se som en rebus. Foten pekar ut riktningen, att det är en vänsterfot betyder att man ska hålla utkik åt vänster. En vagare kontur av en kvinna med krona antyder att där ska finnas kvinnor. Kronan symboliserar ”vacker”. Det som lite liknar ett hjärta med små prickar i är antagligen en börs eller penningpung där prickarna betyder mynt. Sålunda kan man tyda anvisningen: ”Gå framåt och till vänster. Där finns vackra kvinnor för den som har pengar.” Men någon bergsäker tolkning är inte detta.

Det måste rimligen ha funnits många fattiga i Efesos, men när man besöker resterna av staden är det lätt att föreställa sig att det var en välmående stad. Butiker som sålde ett varierande utbud av varor fanns praktiskt taget överallt där människor passerade. Butikerna låg tätt ihop, som på Ponte Vecchio i Florens eller Rialtobron i Venedig. Därtill fanns marknadsplatsen, άγορά. I varje stad fanns en liten och en stor άγορά. Bilden visar den stora marknaden i Efesos. En gång låg här butikerna rad i rad. Vägen till höger var avsedd som transportled för de varor som skulle säljas. Den leder ner till hamnen där varorna lastades av.

Teatern i Efesos är en av de största i den antika världen och rymde 25 000 åskådare. Det är vanligt att de teatrar som fanns i olika städer kunde ta emot ungefär en tiondel av befolkningen, vilket alltså gäller även för Efesos. Den som ser de antika teatrar som finns på många håll i Grekland, Turkiet, Cypern etc. kan förundra sig över det enorma teaterintresse som folk hade under den här tiden, speciellt med tanke på att repertoaren var rätt begränsad långt före Shakespeare, Ibsen och Strindberg. Men teatern hade inte samma roll som våra teatrar. De var mötesplatser för folkfester, politiska sammankomster, musik, idrott och mycket annat. Teatern i Efesos användes för gladiatorspel under den romerska tiden (själva teatern är från hellensk tid). Teatern motsvarade, för att citera lokalguiden, det som vi i dag kallar medier och som folk ägnar timmar åt under varje dag.

Den plana ytan längst ner kallades på grekiska för ὀρχήστρα, som vi har fått ordet orkester från. Men det var inte där man spelade teater. Själva teaterscenen var byggd uppepå pelarna till vänster i bilden nedan. De som satt på de nedersta – och dyraste – platserna på läktaren betraktade teatern på samma nivå som de själva var placerade. Däremot användes en ὀρχήστρα av kören som kommenterade handlingen i teaterstycket. Som nämnts kunde den rymma många andra aktiviteter också.

Här en bild från den sida av Efesos som vette mot hamnen. Här har legat en skola, och i anslutning till skolan anläggningar för fysisk träning och gymnastik.

 

Efesos ligger nära den turkiska storstaden Izmir och ännu närmare den stora turistorten Kuşadasi. Det tar ungefär 25 minuter med buss därifrån till Efesos. Turisterna strömmar till, och man kan förstå dem. Efesos är enastående. Ett extra plus för att all kommers i form av souvenirbutiker, glassförsäljare och caféer hålls utanför området, där det finns desto mera av det. Men det egentliga Efesos som kan beskådas i dag är fritt från kommers. Så kan det gå för en gammal handelsplats dit folk en gång kom från när och fjärran just för att sälja och köpa.