Dulce Pontes. Peregrinação.
Ondeia 2 cd.
Dulce Pontes, född 1969, är en portugisisk sångerska som
sedan länge är ett känt namn i hemlandet, en förebild och inspiratör för
åtskilliga yngre sångerskor. Hon var en av dem som först tog sig an fadon efter
dess nedgång på 70- och 80-talet och blev därmed en pionjär inom den så kallade
nya fadon. Då, 1993, sjöng hon Amália
Rodrigues sånger i arrangemang med elektroniska klanger. Numera kan man se
de inspelningarna som vittnesbörd om den tidens förtjusning i ny teknik.
Dulce Pontes är egentligen inte fadosångerska. Hennes musik
influeras från flera håll, och hon är själv livligt verksam som upphovsperson
till både text och musik. På sitt nya album, bestående av två cd, finns bara
två välkända fadosånger med, Amália Rodrigues och Carlos Gonçalves Grito och Ary dos Santos och Alain
Oulmans Alfama. Den första skivan med texter på portugisiska inleds
av Dulce Pontes egen textsättning av mellansatsen av Joaquin Rodrigos Concierto de Aranjuez. En annan spansk
klassiker, Isaac Albeniz Asturias,
är också textsatt, men på spanska och inleder den andra cd:n med enbart spanska
texter. Utöver detta finns lite av varje: tangomelodier av Astor Piazzolla och Carlos
Gardel, Coimbragitarristen Artur Paredes Bailados
do Minho som låter som en rustik folkdans, flera av Dulce Pontes egna
kompositioner, med mera.
Dulce Pontes är en bra sångerska med en genomträngande
stark röst med stort (alltför stort för min smak) vibrato. Hennes sångteknik är
obekymrad och hon använder den till att bända, pressa och närmast skulptera
rösten för att få ett starkt uttryck. Då uppstår också en viss förkonstling och
jag får känslan av att Pontes går in i olika roller, som i Piazzollas Maria
de Buenos Aires. Arrangemangen är mycket varierade och en mängd musiker
medverkar, men kompet håller sig i bakgrunden och det är ingen tvekan om att
rösten står främst. Jag vill dock nämna gitarristen Daniel Casares, som spelar lysande i Asturias. Albeniz komponerade
stycket för piano, men meningen var att pianot skulle härma gitarrens spelsätt
och därför är det svårt invända mot att det arrangeras ”tillbaka” till gitarr.
Dulce Pontes är lika glad i experiment som någonsin. Men i flera spår är
bakgrunden så passiv eller stämningsbyggande att musiken stannar till och
förlorar en melodisk och rytmisk framåtdrivande kraft.
Jag tycker alltså att detta är skickligt genomfört men ofta
i knepigaste laget. Några spår är jag emellertid förtjust i. José Afonsos Grândola,
Vila Morena är en kampsång mot diktaturen och för revolutionen 1974 och den
fick en symbolisk roll under dagarna i april då revolutionen fällde diktaturen.
Normalt är den taktfast och bestämd, en sång att sjungas på politiska möten.
Med sångpålägg, långsamt tempo och ett litet eko ger Dulce Pontes den en nästan
sakral prägel. Vackert och oväntat. Jag gillar också Carlos Gardels Volver
där en portugisisk gitarr (Fernando
Silva) håller musiken samman och driver på. Och Bailados do Minho
låter som en uppfriskande djupdykning i folkmusiken. Och att höra Joaquin
Rodrigos berömda gitarrstycke sjungas, på portugisiska dessutom, är faktisk
intressant.
Normalt förser jag beskrivningarna av nya skivor med
asterisker som ett omdöme. Denna gång avstår jag från detta, albumet pekar åt olika håll och är svårt att sammanfatta. Och citattecknen i
rubriken betyder att det inte är en fadoskiva men att fadon finns med i den
musikaliska palett som Dulce Pontes arbetar med, utan minsta rädsla för att
bryta mot konventioner eller pröva nytt.
Hej
SvaraRaderaJag läser med stort intresse dina fadoartiklar. Ett önskemål. Var hittar jag musiken på som du skriver om. Jag har kollat Amazon och Ginza. Finns det en portugisisk motsvarighet på skivmarknaden?
Hälsning Lennart Romberg
"inte anonym" men jag har inga konton.
Hej och tack för kommentaren. Många skivor har jag köpt på plats. Annars beställer jag ofta från den franska kedjan fnac, som finns i latinska länder. I Portugal hittar man fnac på www.fnac.pt. Fungerar bra att beställa, men hög fraktkostnad tyvärr. Ett lite äldre urval finns på www.cdgo.com, som jag använt tillfälligtvis. Mer begränsad, men med en del intressanta historiska inspelningar, är www.tradisom.com.
SvaraRaderaTack
Radera